Sommarfest

Igår avslutade vi en epok i våra liv. Vi var på den sista sommarfesten på förskolan någonsin! Upplägget var som vanligt: tipspromenad, medhavd fika, uppträdande av barnen och megalotteri. Malin ville först inte vara med och sjunga, men när jag ställde mig bakom sjöng hon som bara den. Hon kunde alla texter riktigt bra! Och de sjöng allt från "Jag hamrar och spikar" och "Idas sommarvisa" till Sean Banans "Kingen" (utan svordom!). Sedan blev skolbarnen traditionsenligt avtackade med smultronplanta och en foto-CD från fyra år av förskola. Pedagogerna hade plockat ut egenskaper ur barnens namn och MALIN beskrevs som Mysig Artig Lurig kramIg Nyfiken. Det stämmer ju bra!

Även om skillnaden mellan vår yngsta och de övriga 06-orna är slående vid ett sådant här tillfälle är det ändå dags att lämna förskolans trygga famn. Och det känns faktiskt okej. Läskigt, men okej. Som det ser ut i dagsläget har förutsättningarna fallit på plats och nu får vi åka med på den här resan. Jag kan låta kaxig idag, men visst vet jag att det stundtals kan bli tufft. Enligt statistiken tillhör skolstarten en av de största utmaningarna för familjer där ett barn har en funktionsnedsättning. I det här fallet tror jag inte att statistiken ljuger. Det känns i varje fall väldigt bra att elevassistenten går bredvid på förskolan de här fyra veckorna. Det verkar som om hon och Malin kommer bra överens och Malin känns trygg i hennes sällskap.

Här kommer några bilder från sommarfesten. Som vanligt blir det en hel del "sudd" på bilderna eftersom jag inte vill publicera ansiktena på andras barn.

Världen växer

Angående Malins prover som togs efter läkarbesöket. Det mesta såg bra ut även om sköldkörteln eventuellt börjat spöka. Men det var så liten förhöjning av värdet så läkaren vill att vi avvaktar ett nytt blodprov om 3-4 månader innan vi går vidare. Sedan ska vi ta ett urinprov igen för en extra koll efter infektion. Vad det gäller Malins trötthet får vi tro att den beror på alla omställningar på förskolan plus att hon är så mycket mer medveten om allting nu. Hon är i en utvecklingsfas då hennes värld växer enormt och det märker vi ibland då hon blir osäker och rädd i vissa situationer. Speciellt när det är mycket folk.

Sedan kan jag säga att hab:s hantering av provsvar och överlämningar är under all kritik. När jag uppbådar kraften ska jag skriva ett upprört brev till verksamhetschefen. Men jag kan inte dra hela historien här och nu, för då blir jag så upprörd att jag inte kan sova. Och det ska jag nu! Imorgon ska jag berätta om vårt livs sista sommarfest på förskolan.

Sommaren är här

Varma sommarkvällar har stulit nattsömnen den här veckan. Det känns helt otroligt att värmen kom så snabbt. Ena dagen överdragskläder, nästa klänning. Vi jobbar på i trädgården med målet att få igång den nya självklippande gräsklipparen som vi fått av min far och hedersamt döpt till Ralf efter densamme. Problemet är att vi tidigare ignorerat ostsidan av huset och där behöver vi höja gräsmattan och lägga marktegel innan vi gräver ner tråden. För övrigt vattnar vi nyplanteringarna in absurdum.

En snabb skoluppdatering är att vi fått bekräftat att Malin kommer få samma lärare som storebror i f-klass. Det känns kanonbra av flera skäl; hon tecknar, har funkat bra med storebror och vi behöver inte lära känna ännu en ny person. Malins blivande elevass har börjat att jobba på förskolan nu. Det funkar fint, även om Malin hårdtestar var gränserna går. Men då kanske hon är klar med det när skolan börjar. Man kan ju alltid hoppas...

I veckan har även vår handledare i Karlstadmodellen varit på förskolan. Hon var med på Malins träningsstund, lämnade nytt material, tipsade resurs och elevass om hur Malin bör bemötas när hon testar i träningssammanhang. Dessutom var skolans rektor där och hälsade på vår handledare och nu är hon inbokad på ännu en träff innan sommaren så att blivande läraren också kan vara med. Samtidigt som detta händer ligger en platsannonser för elevass på fritids ute. Så man kan säga att skolstarten är på rulle.

Vi väntar på svar från Malins provtagning i förra veckan, men diabetes är i varje fall inte aktuellt här och nu. Vad det gäller provsvar och hab:s hantering av ärenden finns en hel del övrigt att önska. En fast läkare exempelvis...

Och titeln på detta inlägg är helt sant. Även om det ska bli kyligare efter helgen så är sommaren här. Dygnstemperaturen har nämligen varit över 10 grader i fem dygn, sa de på Radio Halland idag.

En dag på jobbet

Jag brukar undvika att skriva om jobb i min blogg. Men idag måste jag göra ett undantag. Vi hade invigning av vårt bioeldade kraftvärmeverk och Maria Wetterstrand var inbjuden för att tala om globala miljöfrågor. Jag har alltid beundrat henne. Jag tycker att hon känns påläst, vältalig och smart. Dessutom är hon småbarnsmamma. Och efter att ha träffat henne "i verkligheten" känns det som om min tidigare bild stämmer bra. Trevlig var hon också! Jag följer henne på Twitter och idag twittrade hon ut lite bilder på vår nya ångturbin ;-)

Och nu till något helt annat. Idag filmades Malins träningsstund på försklolan. Det var roligt att se! Hon jobbar så fint tillsammans med sin pedagog. Fantastiskt! Malin och jag kollade på filmen tillsammans och hon älskade att se sig själv "in action".

På hal is

Vi har varit ute på hal is både lördag och söndag. Det finns en perfekt damm på goflbanan bakom vårt hus. Lagom stor för att rymma mer än ett par skär och lagom liten för att frysa på ordentligt. Storebror har verkligen blivit duktig på skridskorna och han tycker att det är riktigt kul! Malin har ännu inte testat, men hon ville gärna göra det idag. Vi har dock inga skridskor till henne. Vi får se nästa helg, om kylan fortsätter och snön håller sig borta.

Lördagkvällen blev melodifestival-kväll med middagsgäster och dans tills barnen stupade. De två bästa låtarna - enligt oss - gick till final. Men det var Ulrik som fick vår telefonröst. Efter den här kvällen sov Malin faktiskt till halv nio på söndagmorgon! Har aldrig hänt förut. På söndagen fick Malin en riktig överraskning då hennes tidigare resurspedagog och avlösare kom och hälsade på. Det var väldigt längesedan de sågs och reaktionen kunde bli lite hur som helst. Men det blev ett kärt återseende för alla inblandade.







För att snabbt nämna planeringsmötet på skolan i förra veckan... Rent krasst är det inte så mycket som är beslutat. Men intentionerna känns goda. Rektor har förstått att en tecknande resurs och lärare är nödvändigt. Det är bra! Nästa gång vi ses hoppas (förutsätter!) jag att vi även får veta namnen på dem som ska jobba med Malin. Vi behöver "kroka i" skolan redan nu i vår, så övergången blir så smidig som möjligt. Malins nuvarande förskolelärare har lovat att låta sig lånas in vid några tillfällen för att träffa de nya pedagogerna och ge en pedagogisk överlämning. Rektor var positiv till att fortsätta med handledning enligt Karlstadmodellen och representanten från SPC var positiv till att stötta detta.

Vi pratade även om fritids och där har vi valt att Malin ska gå på kyrkans fritids, precis som brorsan. Och även fritids kommer att få resurser från SPC för att anställa en extra pedagog för Malin.

8 fiskpinnar

Igår hade jag 52 besökare på bloggen. Jag tror att det var "all time high" för en dag. Kul! Ni får gärna lämna en kommentar när ni tittar förbi, så jag får lite koll på er ;-)

Idag har storkusin Linnea jobbat som avlösare för första gången. Hon hämtade Malin på förskolan och gick hem till oss. Det fungerade som förväntat - kanonbra! Malin avgudar storkusinerna och att få vara ensam med Linnea var naturligtvis toppen. Jag vet faktiskt inte riktigt vad de gjorde här hemma, mer än att Malin åt 8 (!) fiskpinnar till middag. Men jag tror inte de var sysslolösa.

Under tiden var pappa och storebror på simskolan och jag satt på bibblan och skrev. Igår fick jag respons från ett förlag på ett av mina manus, så jag gjorde en del omarbetningar. De bad mig även skriva ytterligare en del i samma serie och skicka in. Det finns naturligtvis inga garantier i det här, men det känns inspirerande.

Jag hade ju tänkt att berätta om Malins simskola och skolmötet. Jag väljer simskolan idag. Det går väldigt bra där. Malin är inte alls osäker längre utan hänger med på alla övningar. Och när barnen själva får välja övning, då är hennes favorit att hoppa från kanten. Pappan har varit med i bassängen de första gångerna men nästa gång ska han stanna på kanten. Med sina 95 centimeter bottnar inte lilla fröken någonstans, men någon av de tre lärarna ska väl kunna hålla i henne.

I kväll ska jag inte nudda kudden lika sent som igår... så nu säger jag Good night Sweden, wherever you are. Och förresten, America oxå!

Träningsplanering

Träningsplaneringen på förskolan ikväll tog min egen träningstid. På ett sätt var det ändå ok efersom jag fått massage idag och då brukar mina muskler vara lite klena. Jag får ladda för att komma iväg till Friskis imorgon istället.

Vår handledare i Karlstadmodellen var på förskolan härom veckan och följde upp hur det går för Malin. Efter ett sådant tillfälle brukar pedagogerna och jag lägga upp Malins träningsprogram. Det går i varje fall bra för henne och vi ska nu släppa ljudträningsupplägget för "k", "t" och "p" för att gå vidare med nytt material. Vi diskuterade även en del kring skolan och vårens "överskolning". Och där har handledaren stärkt vår tanke om att låta Malin hänga med övriga 06-or upp till skolan i höst. Även om Malin inte har någon "bästis" bland de andra barnen så är hon trygg i gruppen och accepterad för den hon är. Det är helt enkelt hennes sammanhang. Handledaren har även idéer och erfarenhet av hur det går att föra in Karlstadmodellen även i skolans värld och det ska vi prata mer om nästa gång.

Men tankarna kring skolan ÄR jobbiga. Ena dagen tycker vi si och andra tycker vi så. Och jag känner många andra här i Down-Town som brottas med samma frågor.

En söt tomte

Det sista Luciafirande på förskolan blev inte riktigt så stämningsfullt som jag hade hoppats på. I varje fall inte för vår familj. Även om Malin har sjungit julsånger och rabblat sin vers den senaste veckan, ville hon inte vara med i tåget. Mörker, mycket folk och utklädda kompisar blev för mycket på en gång, kan jag tänka mig. Men när kompisarna sjungit färdigt var hon kaxig värre och brydde sig inte om att gården var mörk, utan stack på egna promenader hela tiden. Det här Lusse-firandet hålls alltså utom hus. Vädret var inte det bästa så hela tillställningen avlöpte på en knapp timma. Här kommer ivarje fall en bild på en söt tomte.

Vi har inte blåst bort!

Här på bloggen har det varit stiltje - något det absolut inte varit utomhus! Huset skakade i nattens blåst och ändå var det inte vår värsta vindriktning. Men att delar av Göteborg skulle ligga under vatten, hade jag inte förväntat mig ändå. Väderläget känns inte sunt.

På förskolan rustar de för jul. Malin har bakat både pepparkakor och lussekatter i veckan. Och repetitionerna inför Lusse-firandet på måndag går fint. Men nu väntar en helg med lite middagsbesök och lite glöggmys. Vi ska även försöka hinna med att plocka fram några tomtar.

Allra först ska jag dra upp maken som var på julbord i går ... doften av nybakat bröd från köket kanske hjälper till!

PS. Lokalbladet hade en liten artikel om min framgång i manustävlingen. Nu blir jag känd som snusktanten som skriver om engångsligg ;-)

Inför Lusse

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt, och alla människor glädjas att fira få advent.

Det är Malins vers till Luciatåget. Jag har precis letat fram tecken och jag hoppas att hon kommer vilja teckna till den. Men annars kommer hon nöja sig med att ta ett steg framåt och stolt stå tillsammans med sina två vers-kompisar och bara mysa. Tänk att det är sista gången vi är med om dagis-lusse.

Skolmöte och pepparkaksbak

Och så hade vi mötet. Det kändes bra. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men vi hade en lång sittning där vi pratade om praktiska förutsättningar och framtidsplaner för skolan i stort. Rektor förklarade hur de brukar tänka vid placering av ett barn som behöver extra. Jag och Malins förskollärare berättade hur Malin fungerar idag, vad som krävs för att det ska fungera. SPC förklarade sin roll med att skjuta till resurser. Det ska inte bli några bekymmer att få med särskolepengen, även om vi inte skriver in henne i särskolan från början. Vi pratade om vad som krävs av en resurs och huruvida samma person kan jobba både på skolan och fritids, även om vi inte väljer skolans fritids.

Det som händer nu är att rektor inventerar sina styrkor för att se om han har någon som skulle kunna passa som resurs. Sedan ska vi träffas för ett nytt möte i början av februari. Innan dess har stormötet för alla blivande skolföräldrar hållits i slutet av januari. Om allt fungerar kan vi framåt april veta i vilken klass, med vilket läraralag och med vilken resurs Malin ska börja skolan! Det vore helt fantastiskt om den planen höll, eftersom det då finns tid för en långsam överskolning för Malin och utbildningstid för resursen. Visst känner jag att det finns många om, men och kansken i den här planen - men jag ska inte börja med att negga!

Ibland får jag höra att det är tur att Malin har sådana engagerade föräldrar. Det fick jag göra idag. Jag brukar tacka och le och tänka att jag känner många engagerade föräldrar. Hur som, nu i efterhand formulerar jag mitt nya svar. Det måste fungera för Malin - även om inte vi orkar dra i allt. På sikt är vår viktigaste uppgift att göra oss själva överflödiga. Precis som alla andra föräldrar.

Mötet var inte jobbigt i sig, men jag var väldigt trött efteråt. Jag hade väl spänt mig. Hemma väntade pappan på att bli avlöst för att åka och jobba och jag hade lovat kidsen att baka pepparkakor. Och det gjorde vi! Nu väntar jag på att få hem förstärkningen för nu är jag ännu tröttare. Barnen däremot är pigga och krya och ska återvända i vardagen imorgon.

Avslutningsvis kan jag säga - aldrig mera köpedeg till pepparkakorna. Jag minns den artificiellt stickiga smaken från förra året och det är inte speciellt omständigt att göra egen deg. Man måste bara planera lite eftersom den ska vila en natt innan bakning.

Nu vet jag verkligen vad pepparkakor innehåller - fett och socker. Och det är väldigt gott! Här kommer receptet jag använde. Vem Gunilla är vet jag ej, jag har fått recpetet av en kompis som börjar på J ...

Gunillas papparkakor
3 dl sirap (ljus eller mörk, efter smak!)
6 dl (knappt) socker
3 dl vispgrädde
2 hg smör/margarin
2 liter mjöl
1 msk bikarbonat
1 msk malen nejlika
1 msk malen kanel
1 msk malen ingefära

Rör ihop socker och sirap i en kastrull på svag spisvärme. Tillsätt grädde och kryddor och rör ihop. Rör ner smält smör och tillsätt sedan bikarbonat blandat med mjölet.

Låt degen vila i kylen över natten. Baka ut och grädda i 175 graders ugn, 8-10 minuter.

Den här degen ger väldigt många pepparkakor! För oss hade det räckt med halva satsen.

Beslut, beslut

Nu har vi ett första planeringsmöte inbokat inför Malins skolstart. Det blir i slutet av den här månaden och då träffar vi förskola, skola och SPC. Jag känner mig faktiskt förväntasfull. Just nu är huvudspåret att hon ska börja i vår hemskola till hösten med sina -06-kompisar. Det finns några andra parallella spår, men det går inte att jobba på alla samtidigt. Vi måste fokusera någonstans!

Detsamma gäller för mina universitetskurser. I både "sociala medier" och "att skriva barnlitteratur" väntar enskilda, lite längre arbeten. Jag har flera alternativ i huvudet, men nu måste jag bestämma mig. Dessa beslut är dock inte riktigt lika avgörande för framtiden ...!

En hab-plan rikare

Och vad har vi åstadkommit idag då? Ett par timmars jobb, en hab-plan och en halv uppgift till skrivkursen. Jag jobbade hemifrån för att slippa slänga bort dyrbar tid i resor. Efter lunch kom logopeden, sjuksköterskan och Malins förskolelärare hit. Jag bjöd på kaffe och doppa för att skapa en skön atmosfär inför snack om skolstart, potträning och avsaknad av handledning i Karlstadmodellen (språkträningsmodell). Jag tycker att hab-planen är en bra summering av dagsläget, men det största jobbet kring Malins utveckling står vi själva för tillsammans med förskolan. Men potträningen ska vi köra ihop med habiliteringens sjuksköterska - där får jag erkänna att vi själva går bet. Fortsättning följer på den ...

När det gäller språkträning kan jag glädjande nog berätta att ordlotto-övningen jag tillverkade i helgen var för LÄTT! Malin satte samtliga ord direkt. Vi underskattar hennes förmåga alltför ofta ...

Träningsmaterial & återblick

Fick lite ny ork för tillverkning av träningsmaterial. Jag håller på med en bok som ska användas för att träna prepositionerna "på" och "under" samt konjunktionen "och". För att få ihop lite roliga illustrationer har jag bland annat fotograferat dockor under bordet och pappan under filten. Malin älskar våra hemmagjorda böcker så det är värt besväret! Jag lägger ut lite bilder när jag är klar.

I dagarna var det tre år sedan jag startade den här bloggen. Det var under ett upprop där det gällde att blogga om Downs syndrom varje dag i oktober "Get It Down, 31 for 21". Och sedan dess har jag bloggat på ... Inte varje dag och inte bara om Downs syndrom, men bloggen fyller en viktig funktion för mig. Och jag har allt några trogna återbesökare. Tack för det!

Här är en länk till ett av mina allra första inlägg: http://malinsmamma.blogspot.com/2008/10/get-it-down-31-for-21-dag-21.html

Trots ...

Min andra förlagskontakt på två dagar ... visserligen via mail den här gången, men ändå. Meddelandet innehöll bearbetningstips. Behöver jag påpeka att det är väldigt ovanligt att få personlig respons från ett förlag som inte tänker anta manuset? Jag kanske har hittat min grej - lättläst!

Speciellt lätthanterlig är inte dottern just nu. "Nej", "Sluta prata", "Du är dum", "Inte nu" är fraser som haglar, både hemma och på förskolan. Men det är bara att räkna till tio och glädjas åt att språkutvecklingen går framåt i varje fall ;-)

Semesterrapport

Vi har varit ute med husvagnen i en dryg vecka nu. Vår första anhalt var Ursands camping utanför Vänersborg. Vi åkte dit efter ett tips från våra husvagnsvänner. Campingen ligger fint vid en ganska stor Väner-vik. Men fy, vad det är kallt i den sjön! Badade en gång, bara för att få det gjort. Naturen runt campingen är fantastisk. Det finns en motionsrunda som går längs med Vänern och det var ett rent nöje att springa där. Under våra dagar på Ursand hälsade vi på vänner i närheten och var i Trollhättan på Fallens dagar.

Nu har vi ställt upp på Laxsjöns camping utanför Bengtsfors. Till en början var vi tveksamma till om vi ville stanna här, campingen kändes rätt trist vid första anblicken. Men nu trivs vi toppenbra. Det är gott om plats mellan husvagnarna och campingen ligger bra till för alla utflykter vi tänkt oss. Igår åkte vi utflyktsbåt på Dalslands kanal och var med om både slussningar och broöppningar. Idag var vi vid akvedukten i Håverud. Verkligen pampigt! Och mysig miljö.

Det har slagit mig att det funkar ovanligt bra med barnen i år. Visst, vi passar Malin rätt hårt, speciellt vid kanaler (!), men inte som förra året. Och när vi är vid husvagnen så smiter hon inte ut hela tiden heller. Sedan sover båda barnen ovanligt bra den här semestern ... men det vågar jag väl knappt skriva för då blir det väl klockan 6 imorgon igen ...

Nu till något helt annat. Jag kan skryta med att jag blivit antagen till kursen "Att skriva barnlitteratur" på Linnéuniversitetet. Det är den kursen jag allra helst ville komma in på förra hösten. Den kursen som man skickar in arbetsprover till ... den kursen som låg på tio-i-topp-listan för mest sökta kurser vid förra antagningen ... den kursen som bara har 25 platser. Nog skrutet, det går inte att tacka nej! Jag ser verkligen fram emot det här och ska lösa det praktiskt på något bra sätt.

Träningsplanering och lekregler

Väldigt sporadiska blogguppdateringar för tillfället ...

Hade träningsplanering med pedagogerna på Malins förskola i förra veckan. Vi jobbar vidare med att försöka få Malin att känna igen ordbilder och att "skriva" meningar med ordkort istället för bildkort. Gomplattan känns för liten så vi har lagt undan den i väntan på ett nytt tandläkarbesök i början av maj. Just nu spelar vi ljudlotto istället. Sedan har jag fixat en bok med "påskord", så passande för årstiden! Den är "klippt och klistrad" så jag kan tyvärr inte återge en digital version.

Med ett visst stygn i mitt hjärta konstaterade vi att Malins jämnåriga förskolekompisars lek utvecklats mycket under våren. Det gör att Malin inte alltid hänger med i de osynliga "lekreglerna". Vi bestämde att Malin ska tillbringa lite mer lektid på småbarnsavdelningen, där hon själv kan utveckla sin lek bättre. Jag visste att det här stadiet troligvis skulle komma och det känns som en bra lösning. Men jag måste ändå säga att i en del lekar funkar det kanonbra med både jämnåriga och äldre barn på förskolan. Ett exempel är när de har uppträdande och mimar till musik från sin lilla scen. Jag har sett många fina foton med Malin som "leadsinger" och tre äldre barn som "doar".

Nu är det pluggtid som gäller. Jag närmar mig slutet av min utbildning i Kreativt skrivande och jag fick det sista kursbrevet från handledaren igår. Det har varit en givande tid och jag är stolt över att snart ha plockat 30 högskolepoäng. Det har också varit skönt att jobba halvtid under en period. Även om det inte blivit mycket "klirr i kassan" har jag för första gången på många år haft tid att utveckla något helt eget. Jag kan rekommendera det!

Efter sommaren är det nya utmaningar som gäller för mig. Jag ska börja på en ny tjänst som kommunikatör, men eftersom jag inte skriver om jobb i den här bloggen så får det räcka som information ;-)

Stora tjejer sover inte middag

Malin sover inte middag på förskolan längre och det funkar faktiskt helt ok! Ibland väller förstås tröttheten över, men oftast håller hon god min fram till läggning. Än så länge ligger en av oss inne hos henne tills hon somnar. Det går betydligt snabbare nu!

Jag summerade precis anmälningarna till firandet av Downs syndrom-dagen på söndag och vi är uppe i dryga 150 personer. Känns bra! Imorgon har vi avstämningsmöte i vår lilla planeringsgrupp.

Handledning på gång

Efter en helg med mycket matlagning finns det goda rester till måndagsmiddagen. Tacksamt när man kommer hem med två dyblöta telningar efter en eftermiddag i snöslask.

När läggningen var avklarad tog jag tag i ett dåligt samvete ... att sammanfatta den senaste träningsplaneringen på förskolan, som vi hade i slutet av november. Efter vårt möte blev Malin sjuk och december vabbades bort. Men nu är det dags för handledning av vår "Karlstadmodellen-coach" i veckan och då gäller det att vara i fas. Det är vi nu. På pappret i varje fall ;)

Äh, det låter allvarligare än det är. Men rent krasst vill vi ha ut så mycket som möjligt av varje handledningstillfälle och då gäller det att veta vad vi håller på med.

Jag hörde en glädjande nyhet på förskolan idag. SPC (specialpedagogiskt centrum) i kommunen har hyrt in vår handledare för att hålla en grundutbildning i Karlstadmodellen. Och de två pedagogerna på Malins avdelning som inte har någon utbildning i ämnet är anmälda. Äntligen tar SPC det här på allvar!

Karlstadmodellen den metod vi valt för Malins språkträning: http://www.karlstadmodellen.se/

Julfnatt

Med en månad kvar till julafton har jag drabbats av julfnatt. Eller mysfnatt är nog en mer riktig beskrivning. Storebror och jag drog igång ett pepparkaksbak efter middagen. Och efter det bakade jag lussekatter. Mycket god kvällsmat idag ...

Malin hade redan bakat pepparkakor idag när förskolan var på besök i kyrkans öppna förskola. De fick även pyssla änglar när de var där. Jag fick höra att Malin varit väldigt intresserad av både bakning och pyssel. Hon studerade noga hur de andra barnen gjorde och härmade sedan. Pedagogen berättade att hon märkt detta hos Malin i flera situationer den senaste tiden. Utveckling!

Och nej, detta har inte blivit en mat&bak-blogg heller!