Autograf

Malin skriver sitt namn! Bokstäverna är inte tydliga och kommer inte i rätt ordning, men så börjar alla barn. Jag kommer fortfarande ihåg hur det såg ut för storebror. Huvudsaken är att hon ljudar fram och får med alla fem bokstäverna: MALIN!

Julfnatt

Med en månad kvar till julafton har jag drabbats av julfnatt. Eller mysfnatt är nog en mer riktig beskrivning. Storebror och jag drog igång ett pepparkaksbak efter middagen. Och efter det bakade jag lussekatter. Mycket god kvällsmat idag ...

Malin hade redan bakat pepparkakor idag när förskolan var på besök i kyrkans öppna förskola. De fick även pyssla änglar när de var där. Jag fick höra att Malin varit väldigt intresserad av både bakning och pyssel. Hon studerade noga hur de andra barnen gjorde och härmade sedan. Pedagogen berättade att hon märkt detta hos Malin i flera situationer den senaste tiden. Utveckling!

Och nej, detta har inte blivit en mat&bak-blogg heller!

Malin

Malin säger så många talade ord nu. Hon slår mig med häpnad varje dag. Ett i raden av de senaste är sitt eget namn. Hon har länge varit medveten om "jaget" i förhållande till andra, men det är inte förrän nu hon säger Malin. Tårögd mamma.

Mycket Malin-nyheter

Glada nyheter om Malins pedagog. Hon får vara kvar! Vilken lättnad att man såg till kompetensen denna gång.

Igår hade vi utvecklingssamtal för Malin. Visserligen satt jag med pedagogerna i 1,5 timma dagen innan för att planera träning men utvecklingssamtalet är något annat. Vi gick igenom:
: Matsituationen - hon äter och dricker själv, med undantag för en del bus.
: Finmotoriken - bättre och bättre, att trä stora pärlor är kul nu.
: Grovmotoriken - fantastiska framsteg i och med att hon började gå, klättrar och springer.
: Sråkutveckling - det kommer mycket nya ord hela tiden. Hela ord eller början/slut på ord.
: Socialt samspel - hon vill gärna vara med de andra barnen och kan leka tillsammans, men hon behöver stöttning då en del "regler" är oklara. Hon är gosig med alla pedagogerna på avdelningen, men är sunt reserverad mot vikarier. Bra!

Vi satte upp mål för "lekträning" och "toaträning". Ser inte fram emot att toaträna, men det är dags.

Vad det gäller träningsplaneringen kör vi vidare med nya övningar inom den enkla grammatiken: begreppsplanscher, bygga fler tre-ordsmeningar, lyssningsövning med Musmor, berätta historier med klippdockorna Olle och Mia (träna orsak/verkan och olika känslolägen) och lite annat smått och gott.

Malin har även varit och träffat sjukgymnasten i dagarna. Hon var glatt överraskad av alla motoriska framsteg och tipsade oss om att spela fotboll för då övar man tyngdöverföring och balans.

Idag var förskolan på bio. Mycket spännande att åka buss. Malin var väldigt intresserad av filmerna och satt och kommenterade med tecken. Hon var även mycket intresserad av popcorn!

Eftertanke

Grå dagar i slutet av året manar till eftertanke. Speciellt om man är ensam i huset med en snorig dotter som behöver mycket sömn. Jag funderar över vad jag vill med livet ... (hört den förut?!). Tankarna kanske känns extra pockande i år då jag står inför en stor förändring på jobbet. En förändring jag inte beslutat om själv. Då blir det som finns utanför jobbet extra viktigt.

Naturligtvis är familjen absolut viktigast. Att maken och jag trivs tillsammans, att barnen är friska och glada och att våra nära mår bra. Att lyckas hålla ihop familjen är i sig en heltidsuppgift, men i takt med att barnen blir äldre yppar sig fler små stunder att fokusera på vad jag vill.

Ska jag försöka skriva den där boken?
Ska jag engagera mig politiskt?
Ska jag bli gympaledare?
Ska jag engagera mig i en intresseorganisation som jobbar för funktionshindrade?
Ska jag bli ledare i Friluftsfämjandet?
Ska jag plugga till handledare i Karlstadmodellen?
Ska jag plugga något annat?
Ska jag starta upp-och-ner-gympa för barn i Malins ålder?

Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag måste fokusera på EN sak, mer får inte plats i livet just nu.

Tänkandet ackompanjeras av Melissa Horn ... en för mig ny bekantskap. Jag fick CD:n ihop med julkortet från min kusin och jag måste säga att den är kanonbra. Tack kusin!

Get It Down 31 for 21, dag 9

Jag får faktiskt sällan frågan om hur det är att ha ett barn med Downs syndrom. De närmsta vännerna vet redan hur vi känner och de som är längre bort kan nog inte med att fråga. En snabb kommentar kan vara ... det är lite jobbigt, eller?

Jo, det är det ibland. Jag tror att alla som har ett funktionshindrat barn - oavsett funktionshinder - tycker att det tufft emellanåt. Vi måste bevaka våra barns intressen, ligga steget före och vara beredd att ta en strid mot kommun, hab eller läkare. Sedan måste vi ha tålamod och inte tappa sugen när utvecklingen inte går framåt som förväntat.

Å andra sidan får vi uppleva en enorm glädje då Malin tar ett utvecklingsskutt som vi väntat på. Eller så kan vi sträcka på oss när vi fått igenom något vi jobbat länge för. Men oftast upplever vi den alldeles vanliga känslan av att våra barn, vår familj är bäst i världen!

Vi lever ett väldigt vanligt familjeliv med dagistider, VAB, middagsplanering, utflykter, kramar, skratt, syskonbråk och allt annat som hör småbarnsvardagen till. Sedan har vi insett att vår småbarnstid kommer att hålla i sig rätt länge. Alla familjer får sina utmaningar och Downs syndrom är vår.

Nederlag i första ronden

I gårkväll hade vi träningsplanering för Malin på förskolan. Malins avslösare var med för att överhöra vad vi håller på med. Hon vill gärna kunna stötta den träning som pågår just nu. Sedan var en av Malins nya pedagoger med för att få insyn i vad träningen och Karlstadmodellen innebär. Det är härligt att sitta vid samma bord som dessa fyra kvinnor som vill göra sitt bästa för Malins utveckling. Alla utanför familjen!

Det ska jag ha med mig nu när det blev nederlag i första ronden mot Hab gällande handledning i Karlstadmodellen. Men jag reser mig igen och går vidare mot nästa chef i kedjan.

Vad ska Malin träna denna månad då?
* Vi lämnar t-ljudträning och går vidare på n-ljud.
* Vi fortsätter med en ny kategorisnurra "fordon".
* Vi fortsätter att träna former med läggplattor och klosslådor.
* Vi byter ut korten men fortsätter att "skriva" 2-ordsmeningar med satskort.
* Vi ska sortera nallar som är olika färger och olika storlekar.
* Dagens tecken på samlingen blir "fordon".
* Böcker att använda blir "krypa-boken, "fordons-boken", "färg-boken".
* Och lite annat smått och gott ...

Helgen närmar sig. Vi hade tänkt att åka på husvagnsfärd, men avvaktar. Det blåser storm! Vi får se om vädret är bättre imorgon och då åker vi iväg för en övernattning.

Träning och utveckling

Läste glädjande i Malins "Idagbok" att gårdagens träning gick bra. Pedagogen hade fokus på ljudande och kunde rapportera att Malin visst skiljer på de olika ljuden pa, pi och pe. Så nu går vi vidare.

Det är just ljudträningen som vi känt har släpat efter ... det känns svårt att träna, Malin har varit ointresserad och det har gjort det hela ganska trist för oss. Men nu har Malin börjat att gilla ljud och då märker vi förändring.

En sak som pedagogerna påpekade på utvecklingssamtalet var att Malin gärna "konverserar" med andra barn eller vuxna. Visserligen på sitt eget "språk" (ljud blandat med tecken) men hon "frågar" väntar på svar och fortsätter. Hon har helt enkelt förstått att det är så vi kommunicerar. Härligt!

Nu är vår stora fråga: när ska hon ta sitt första steg??? Hon står mycket stadigt fritt på golvet och det rycker i ena benet när vi ropar på henne. När kommer det?

Utvecklingssamtal och träningsplanering

Idag hade vi både utvecklingssamtal och träningsplanering för Malin på förskolan. Vi hade fått barnvakt och kunde vara med båda två. Det är alltid roligt med utvecklingssamtal ... dvs det är alltid roligt att prata om sina barn ;).

Det går bra för Malin på förskolan. Hon har sin plats i gruppen och det sociala samspelet fungerar fint. Malin tycker mycket om samlingen och är aktiv där, hon följer instruktioner och väntar på sin tur. Mest av allt gillar hon att vara i lekhallen. Hon gör sina försök att klättra i ribbstolarna, rullar i mattorna, leker med bollar. Men både dockvrån och uteleken är också väldigt poppis. Utomhus är sandlådan bäst, ivarje fall just nu.

Malin har en egen träningsstund ca 20 minuter per dag. Hon älskar träningen och är verkligen fokuserad på övningarna. Detta fungerar mycket bättre på förskolan än hemma. När vi tränar här hemma tappar hon intresset snabbare. Inför kommande månad forstätter vi att posta saker i en låda, sortera klossar efter färg och lägger till att sortera olika föremål efter färg och lägga dem i färgade påsar. Sedan kompletterar vi med pussel och ljud- och lyssningsövningar. Vi kommer att fortsätta med p-ljud (pappa, pippi) och lägger även till g-ljud (gagga). (För att Malin ska lära sig att prata krävs att hon känner igen och särskiljer olika ljud i språket - därför tränar vi vissa ljudkombinationer).

Nu kommer förskolan att börja jobba med "dagens tecken" på samlingarna. Hela barngruppen är intresserad av tecken och flera barn har haft stor nytta av tecken i sin egen språkutveckling.

Tyvärr blåser besparingsvindarna även i Kungsbacka kommun och personalsituationen på Malins avdelning kan komma att förändras i höst. Vi håller både tummar och tår för att förslagen inte ska gå igenom för det skulle vara en katastrof för gruppen och för Malin!

Födelsedagsfirande

Vi har firat födelsedagar i helgen. Både brorsan och jag fyller tidigt på året och vår far brukar bjuda på en gemensam födelsedagsmiddag. Trevligt med grillat(!) kött, potatis och vin. Kusinerna röjde runt så jag tror att morfar/farfar var ganska slut när vi gick. Vi fick varsin brandsläckare i present - bra! Har faktiskt tänkt att köpa det, men inte kommit loss.

Malin och jag var på lekplatsen och träffade två av Malins dagiskompisar. Jag var föräldraledig samtidigt med mammorna och vi brukar ses ibland. Det känns i hjärtat när Malin inte kan springa med sina kompisar utan kryper efter i sanden. Hon har roligt och jag vet att hon kommer att springa ifrån mig en dag. Men vissa dagar tänker jag mer på att hon utvecklas långsammare än sina jämnåriga kompisar, andra dagar mindre eller ingenting alls.

Idag var det sista gången på kursen i Karlstadmodellen. Jag har gått två kurser parallellt nu i vinter och detta var den där vi haft fokus på materialtillverkning. Dagens alster blev en "kategorisnurra" med djur. Jag och några till hade önskemål om en ny kurs till hösten. Även om man kan läsa sig till övningar och hur materialet ska tillverkas är det bättre att träffas och jobba tillsammans. Då är tiden avsatt och man blir peppad att komma vidare. Vi får se hur det blir. Annars pratade vi om "symöten" där vi föräldrar träffas för att ha materialverkstad.

Alla är olika

Efter två stentuffa nätter med Malins koppor och storebrors värk efter stelkrampsprutan har vi faktiskt sovit. Tyvärr är vi trötta och håglösa ändå för nu börjar denna sjukperiod ta på både krafter och humör hos alla! Men jag tror att det är på väg att vända ... storebror ska till dagis imorgon i varje fall.

Vi var på 5-års kontroll med storebror i förrgår (därav stelkrampsprutan) och då fick vi ett frågeformulär rörande hans utveckling: Hur uppfattar du att ditt barn kan olika saker i jämförelse med jämnåriga barn? Tidigare, lika eller senare? Denna fråga ställdes ihop med olika påståenden kring grovmotorik, finmotorik, språk etc.

Ja, vad säger man? I vår familj är vi inte mycket för att jämföra med andra barn, vi lever efter andra förutsättningar och det är väldigt tydligt att alla barn är olika. Du kanske tycker att det låter äppelkäckt ... jo, det gör det väl. Klart att jag förstår meningen med frågorna, klart att jag är mån om båda barnens utveckling och självklart jämför jag ibland. Men jag försöker faktiskt att låta bli, så långt det är möjligt.

Och storebrors fråga efter besöket kändes befogad: - Varför ville doktorn egentligen veta om jag kan klippa en cirkel?