Alla känslor på samma dag

Luciadagen både började och slutade i tårar. Tårar av glädje och stolthet. På morgonen var det Lusse-tåg med storebrors klass. Vi var där i ottan eftersom vår familj var med i "glögg-värmar-gänget". Nu gick det inte åt så mycket av just glöggen, utan mer av kaffe och saft. Men glöggdoften piffar stämningen! Barnen var fina och duktiga på sånger och verser. Det är en stor klass - 29 barn - men jag tycker att det känns som om det finns respekt och ömhet mellan klasskamraterna. Det var mysigt att vara där och fika en stund även om det naturligtvis blir hysteriskt mycket folk med föräldrar, syskon och en och annan mormor.

I går kväll var det då dags för "reading" i finalomgången av NY TEXT! Jag träffade några vänner och vi åt på en libanesisk restaurang innan föreställningen. Maten var god och det hade varit perfekt att lugna nerverna med ett glas rött. Men jag hade bilen. Det var verkligen pirrigt! När själva föreställningen började kändes det nästan overkligt. Skådespelaren som läste min text gjorde det bättre än jag kunde tänka mig. Lite skört och sårbart, med tonåringens röst. Fint! Lite skämsigt kändes det emellanåt, men mest kände jag mig glad och rörd. Och det var skönt att ha med sig stödet från vännerna.

Min text framfördes som en monolog helt utan scenhänvisningar. Övriga texter innehöll både scenhänvisningar och repliker. Det hade säkert sin förklaring i att många av mina medtävlare jobbar eller pluggar inom teater. Förutom en, som jobbar som lärare. Läraren var äldst, men inte så många år äldre än mig, kan jag tänka. Övriga var betydligt yngre. I januari kommer jag att träffa den här gruppen igen då vi har en workshop kring texterna tillsammans med en dramaturg.

Luciadagen 2011 blev alltså en mycket känslosam historia på flera sätt. Och nu gäller det att hålla tummarna hela vägen fram till mars!

Vi har inte blåst bort!

Här på bloggen har det varit stiltje - något det absolut inte varit utomhus! Huset skakade i nattens blåst och ändå var det inte vår värsta vindriktning. Men att delar av Göteborg skulle ligga under vatten, hade jag inte förväntat mig ändå. Väderläget känns inte sunt.

På förskolan rustar de för jul. Malin har bakat både pepparkakor och lussekatter i veckan. Och repetitionerna inför Lusse-firandet på måndag går fint. Men nu väntar en helg med lite middagsbesök och lite glöggmys. Vi ska även försöka hinna med att plocka fram några tomtar.

Allra först ska jag dra upp maken som var på julbord i går ... doften av nybakat bröd från köket kanske hjälper till!

PS. Lokalbladet hade en liten artikel om min framgång i manustävlingen. Nu blir jag känd som snusktanten som skriver om engångsligg ;-)

Att skriva ...

Jag får skriva lite om att jag skriver ...

Jag hittade Riksteaterns manustävlingen NY TEXT! på nätet i somras någon gång. Jag skriver inte drama (ännu!), men tänkte att jag kunde väl chansa och skicka in ändå. Av informationen om tävlingen framgick att det inte var nödvändigt med scenanvisningar och repliker, utan man sökte texter och idéer som kan vidareutvecklas. Allting var väldigt hemligt. Manuset skulle vara onamnat och man skulle bifoga kontaktuppgifter i ett förslutet kuvert. Jag har inte funderat så mycket på tävlingen sedan jag skickade in och gissa om jag blev förvånad och GLAD när jag fick meddelandet om att min text gått vidare till "reading" i västra regionen.

Av de 500 manus som kom in till tävlingen har man valt ut 33 som går vidare i en finalomgång. De 33 texterna ska gallras ner till 10 som kommer att publiceras i en antologi och en (!) får ett stipendie på 50 000 kronor för att jobba vidare med sin text. Det dröjer tills i mars nästa år innan man vet vem som vinner så det är bara att hålla tummarna riktigt hårt i tre månader.

Men innan dess är det dags för "reading". På Lucia kommer de 7 texterna från västra Sverige att läsas upp av skådespelare under en kväll på Göteborgs Dramatiska Teater. Det känns häftigt, läskigt och totalt overkligt! Jag låter sällan någon läsa mina texter och att nu få höra en vilt främmande människa läsa min text inför andra vilt främmande människor ...

Och vad är det för text då? Det är en ungdomsnovell som heter Engångsligg. Och det är inte så mycket sex i den! Novellen handlar om en ung tjejs motstridiga känslor när hon går på fest, samtidigt som hennes mamma väntar på att dö. Jag skrev den under min förra kurs i kreativt skrivande.

För övrigt har det varit VAB i veckan ...

Manustävling: NY TEXT!

Titta noga under Årets finalister ... :-)



Mer info om NY TEXT!

Lucka 17

Här kommer min haiku om våren från kommunkalendern.

Vitsippor slår ut
skira löv mot grå stammar,
tid att starta nytt.



(Vad är det för pretto-snack, vad f-n är en haiku?)

1,75 lång

Dagen startade med ett besök hos skolsköterskan med storebror. Mätning, vägning, rygg och syn. Han passerade väl godkänd och vi fick reda på att han kommer att bli 1,75 lång som vuxen. Vi får väl se ...

Malin har varit och bakat pepparkakor med vår avlösare och hennes ena barnbarn. Hon kom stolt hem med en burk kakor och många kramar. Det märks när hon varit på bortaplan ett tag, då vill hon kramas "ikapp". Det gillar vi.

Nu har kommunens kalender kommit ut och jag har fått glada tillrop från lite olika håll. Jag känner mig stolt och glad! Även om jag har en bit kvar till en av de andra pristagarna. Hon intervjuades om sin senaste bok (kokbok) på mitt uppslaget i lokalbladet idag. Hon ska även vara med i morgonsoffan innan jul. Jag är inte riktigt där ännu.

Lucka 5

Två ljus i adventsljusstaken och sju kräkhinkar tömda. Vad jag än sa om att vi hållit oss friska i höst, så glöm det! Än så länge är det storebror som är magsjuk. Pappan är och bunkrar blåbärssoppa och riskakor.

Vad passar då bättre än lite lyrik ...?

Här är min januari-text i kommunens almanackan och den beskriver min känsla av naturreservatet Svängehallar-Fjärehals i Kungsbacka.

Oändliga nyanser av grått

Jag klättrar över stengärdsgården.
Ser sovande strandängar och ensamma klippor.

Hav möter himmel i oändliga nyanser av grått.
En vinterblek sol, försiktig bakom molnen.

Fräsande vågor spolar upp tång i röda ruskor.
Jag känner på vattnet. Klart, kallt och märkligt doftlöst.

Räfflor i grå granit. Ett ådrat berg med mjuka dalar.
En rundslipad sten känns len i handen.

Låga knotiga tallar med kronor som hukar i vinden.
Kurviga stammar erbjuder en sittplats i lä.

Kalla fingrar mot en rykande mugg.
Kaffet värmer, kroppen slappnar av.

Jag ser parabolerna. Kritvita mot allt det grå.
Stora öron mot rymden – vad lyssnar de egentligen på?

Själv har jag vintervassens rassel i mina öron,
när jag packar ner termosen och går hem.

Nobelpriset nästa ;)

Nja, matsalen i kommunens stadshus är väl inte Blå hallen direkt. Men där hölls igår prisutdelningen för texter till Kungsbacka kommuns Miljökalender 2011. Vi var en blandad skara skribenter, en naturfotograf, politiker & tjänstemän från kommunen och den samlade lokalpressen. Det firades med fika, blommor och böcker från Bokia.

Vi var bara där en timma men ändå kom jag att prata om både funktionshinder och döden med helt nya människor. Det måste vara något med skrivandet som öppnar sinnena.

Kalendern skickas snart ut till alla hushåll i Kungsbacka kommun. Men det finns en nyhet om händelsen på kommunens webbplats idag ... www.kungsbacka.se. Och det ÄR jag på den lilla, lilla bilden.

Och texerna ... de publiceras kanske i bloggens julkalender ;)

En vinnande text

Lite roligt är det ... att jag blir publicerad med två texter i Kungsbacka kommuns almanacka 2011. Almanackan skickas ut till samtliga hushåll i kommunen, det är några stycken.

Kommunen arrangerade en skrivartävling som gick ut på att skriva texter till bilder fotograferade i några av kommunens naturreservat. Det gjorde jag. En text vann jag med och den andra producerade jag på uppdrag eftersom ingen hade skrivit om januari. Det blir prisutdelning vid en presskonferens 29 november. Lite roligt är det ...