Helgsummering

Vilken händelserik helg ... Malin var hos stödfamiljen under lördagen. Lite ledsam lämning, men sedan hade hon en toppendag med bland annat ett besök till djuraffären. Storebror var på kalas så vi hade faktiskt ett par helt barnfria timmar som ägnades åt ... shopping och trädgårdsarbete! Lördagkvällen spenderade storebror och jag på det stora möbelvaruhuset. Jag har beställt tyg till nya gardiner i vardagsrummet och det fick oss att även byta ut våra förskräckligt blåa cd-hyllor mot en mer sobert vit hylla. Jo, vi tillhör dem som fortfarande köper cd-skivor!

Ett jultips nu i oktober är att det fina tomtebeklädda papperspåsar att köpa på Ikea. Passar väldigt bra till 24 små presenter i december, om ni fortfarande håller på med sån´t.

Söndagen blev ockå en bra dag. Storebror var hos kompisar och mannen monterade den nya hyllan. Malin och jag åkte till stora staden Göteborg och gick på bio med kompisen T-L och hennes mamma. Efter filmen strosade vi ner i Haga, fikade och hittade en lekplats. Efter all denna stadsluft var Malin rätt trött (och hungrig!) men det dåliga humöret kunde avhjälpas med en banan. Tur var det, för sedan åkte vi vidare till nästa begivenhet: spontanmiddag hos storebrors kompisars familj. Och där hade de precis fått hem två kattungar. Malin var fullkomligt salig, hon kramade och klappade med fantastisk ömhet.



Här följer en gäng bilder från vår höstträdgård efter allt fixande med gräsmatta och nya rabatter ... (mest av intresse för farmor, tror jag!)

Lucka 24

God Jul!

Lucka 23

Ischoklad, ca 50 stycken

200 gram mörk blockchoklad
100 gram kokosfett
ev 2-4 droppar pepparmyntolja

Bryt sönder blockchokladen och smält över vattenbad. Smält kokosfettet i en kastrull och låt svalna. Rör ihop och smaksätt eventuellt med pepparmyntolja. Häll upp i formar, ställ svalt för att stelna. Mums!

Lucka 22

Endast tomtemor är vaken ...

Lucka 21

Fågelholken

Mamma och jag köpte en fågelholk,
vi spikade upp den och började vänta.
Dagarna gick och förväntan blev smolk,
för ingen flyttade in i vår glänta.

En morgon hörde vi något knäppa,
har vi fått gäster i vårt lilla hus?
Är det en blåmes eller en svartsnäppa?
Nej, det var en hasselmus!

Lucka 20

Här kommer ett annat recept på ett bröd av bikarbonatsmodell. Det blir gott, saftigt och hållbart. Det är lika bra att dubbla receptet och frysa in hälften! Jag skippar russinen eftersom ingen i min familj gillar det. Receptet är från Arla.

Hurtbulle, 1 st

2 dl fiberberikade (eller vanliga) havregryn
5 dl vetemjöl
1 dl krossade linfrön
1 dl russin
1 dl grovhackade hasselnötter
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl mild yoghurt
1/2 dl flytande honung
1/2 dl lingonsylt

Gör så här:
Sätt ugnen på 200°. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Rör i yoghurt, honung och sylt. Klicka ner smeten i en smord, avlång bakform, rymd ca 1 1/2 liter. Grädda i nedre delen av ugnen ca 1 tim. Täck limpan med ett bakplåtspapper efter halva tiden, annars kan det bli lite bränt. Stjälp upp och låt svalna under bakduk.

Lucka 19

Idag gör jag det lätt för mig och bjuder på någon annas pyssel. Pia Alfredsson har gjort en fin tomtestjärna. Det är fritt att skriva ut och använda den som julklappsetikett eller annat pynt.

Till Pia Alfredsson

Lucka 18

Familjen Ekenstens julgran. Helt fri från färgkoordinering och enhetlighet.

Lucka 17

Här kommer min haiku om våren från kommunkalendern.

Vitsippor slår ut
skira löv mot grå stammar,
tid att starta nytt.



(Vad är det för pretto-snack, vad f-n är en haiku?)

Lucka 16

Dax för ny tomtedräkt ...? Eller inte.

Lucka 15

Livet enligt Maja

Maja ligger mellan randig lakan och kan inte sova. Hon ligger på sidan och har knölat in en kudde mot magen men är inte ett dugg sömnig. Vad kul det var att fylla år. Tänk 12 år, snart tonåring. Det låter lite fräckt. Hon har fått fina presenter också. Jeansen av mamma och pappa, dvd:n med Hannah Montana av klasskompisarna och läppglanset med päronsmak av Lina. Likadant som det Maja brukade få låna då de bodde grannar.

Det var roligt att hennes nya klasskompisar äntligen hade fått träffa Lina. Häftiga Lina. De hade alltid lekt ihop. Smugit på killarna, cyklat i parken och tränat fotboll på samfälligheten så klart. Nu träffas vi ju bara på fotbollsträningen, tänker Maja, och då är det alltid så stressigt.

Men det blev ju lite pinsamt först. Typiskt Lina att välta ut hela bålskålen. Maja fnissar lite i sängen. Först hade hon blivit arg. Varför skulle Lina att sabba hela grejen? Sedan ordnade det sig ändå. För när Lina berättade att Linus hade flyttat in i deras gamla hus hade alla förstått hur bra hon är.

Det bästa var att Lina hade varit precis som vanligt. Inte så där stel som på fotbollen senast. Det går nog att vara bästisar även om man inte träffas så ofta, tänker Maja och vänder sig in mot väggen.

Lucka 14

Idag kommer en berättelse om Lina som ska på fest hos sin gamla bästis. Imorgon får du veta hur bästisen uppfattade situationen.

Livet enligt Lina

Lina fäster luggen åt sidan med hjälp av ett silverspänne och slänger med huvudet för att kolla att resten av det håret faller som det ska. En tydlig doft av äpple sprider sig i rummet när hon öppnar dosan med läppglans och tar lite på pekfingret. Lina känner sig fin i de vita jeansen och toppen med gula små blommor och hon ropar till pappa:
- Jag är klar, kan vi åka nu?

Lina ska på kalas. Eller fest kanske det heter, Maja fyller ju faktiskt 12 år. Lina ska i varje fall få träffa Majas nya klasskamrater. Lina och Maja bodde tidigare grannar och de har lekt sedan dagis. De spelar också i samma fotbollslag och brukar kunna tillbringa timmar med att öva frisparkar och prata om nya fotbollsskor och snygga killar. Men nu har Maja flyttat utanför staden så tjejerna ses inte alls lika ofta längre.

Lina hör pappa vika ihop tidningen ute i köket. Själv har hon studsat ner för trappan och står redan klar i hallen.

- Det ska väl bli roligt att träffa Majas nya kompisar, säger pappa när de går ut till bilen.
Lina svarar inte för hon tänker. Det har inte känts som vanligt när hon träffat Maja de senaste gångerna på träningen. De har inte haft så mycket att prata om.

Pappa släpper av Lina utanför det röda trähuset där Maja bor nu. Det pirrar lite i magen när hon går till baksidan och hon hör skratt och glada röster.

- Hej Lina, vad kul att du är här! Maja springer fram och kramar om Lina samtidigt som hon föser fram henne till ett gäng tjejer som står runt ett bord på uteplatsen. Lina tycker att de ser väldigt vuxna ut och den blommiga toppen känns inte lika rätt längre.
- Det här är Lina från min gamla klass, säg hej till henne!
Vadå gamla klass, tänker Lina. Jag är väl inte bara en gammal klasskamrat. Men hon säger inget utan försöker se glad ut när hon hälsar. Hon känner faktiskt igen några från fotbollen.

Det står en skål med jordgubbsbål framdukad och Lina går fram för att ta ett glas. Just som hon tar tag i sleven för att hälla upp, snubblar hon på en skarv mellan stenplattorna och tappar balansen. För att inte ramla tar hon emot sig på det vita rangliga trädgårdsbordet. Men, det håller inte. Som i slow motion ser Lisa bålskålen och alla glas glida av bordet. Ljudet av krossat glas skär i öronen och Lina vill bara dö av skäms. Vilken katastrof!

- Ja Lina, du kan konsten att göra entré, skojar Majas mamma som precis kommer ut ur altandörren.
- Men Lina, ropar Maja förtvivlat, nu har vi ju ingen bål.
- Ingen fara, säger Majas mamma. Jag har en kanna till i kylen. Men akta er för glasskärvorna. Jag ber Thomas komma ut och plocka upp, ni får gå bort till gungan så länge.

Gungan är en gammal trädgårdsgunga där man kan sitta fyra på samma gång. Tjejerna samlas och Lina hör hur det viskas och fnissas. Det känns inte alls bra. Och Maja ser ut som hon svalt en citron. Lina tar sats och säger:

- Vet du vem som flyttat in i ert gamla hus, Maja? Det vet inte Maja och hon verkar inte vara så intresserad heller. Men Lina ger sig inte utan fortsätter:
- Det är Linus från pojkar -97.
- Va! ropar Maja, för nu kan hon inte hålla sig. Hörde ni? Linus - han som är så häftig!

Lina myser. De andra tjejerna från fotbollen börjar fråga henne om Linus och de som inte vet vem han är förstår ändå att det här är en viktig nyhet. Det samlas ett litet gäng kring Lina och Maja för att få höra allt om den här Linus.

Snart kommer Majas mamma ut med ny bål och en trave pappmuggar. Som tur var fick inte Lina några fläckar av bålen på de vita jeansen och nu känns det faktiskt precis som vanligt med Maja. Och hennes nya klasskompisar verkar ju vara rätt roliga. Det här kan nog bli en riktigt lyckad fest!

Lucka 13

Som gammal kattägare känner man igen sig. Men idag är det bara lussekatter som gäller. Trevlig Lucia!

Lucka 12

Parketten är kylig under mina bara fötter när jag tassar in i hennes rum. Jag sjunker ner på fårskinnsfällen framför sängen och anar doften av nattens blöja. Sängens spjälor trycker mot ryggen men jag sitter där och njuter av att lyssna till de sömniga snusningarna. Morgonljuset letar sig in genom springan mellan rullgardin och fönsterkarm. Efter en stund reser jag mig upp och lutar mig över sängen.

- Godmorgon min gumma, det är dags att vakna.

Jag pussar foten som smakar sötsalt av barnfotsvett.

Lucka 11

I lucka 11 tittar Ekenstens tomteparad fram. När jag var lite hade vi tomtar i varenda vrå av huset. Nu vill jag gärna samla dem på några få ställen. Det blir i köket och i storebrors rum. Men ljusslingor, det har vi lite här och var.

God helg!

Lucka 10

Här kommer slutet på berättelsen om Edwin och Jakob ...

Jakob kickar igång mopeden och rivstartar så att gruset yr bakom dem. Sedan styr han skickligt ut genom grinden. Vilken tur att de lämnade den öppen! Mannen som kommit på fötter igen springer några steg, men stannar och stänger grinden efter dem. Med hänglås den här gången.

Jakob kryssar fram mellan groparna i vägen och Edwin tycker att det ser ut som djupa kratrar i mopedens strålkastarljus. Han håller hårt om Jakob och vågar knappt andas. Bara de inte kör omkull! Men när de kommer upp till stora vägen stannar Jakob och stänger av mopeden.

– Det var nära.
– Jag vill aldrig åka dit igen, snyftar Edwin.
– Kom igen nu, tröstar Jakob, klart vi inte åker dit igen. Det är ju förbjudet. Och jag tror inte att den där gubben glömmer att låsa grinden någon mer gång.
– Det var inte meningen att slänga ditt legomonster i toan, fortsätter Jakob. Jag blev bara så arg när du retade mig för mina finnar.
– Jag vet att jag var dum, säger Edwin. Förlåt!
– Okej, då är det jämt. Nu kör vi hem!

Slut.

Lucka 9

Jag håller dig på sträckbänken lite till angående Edwin och Jakob och bjuder istället på ett nytt juligt recept. Det här blir väldigt mumsiga skurna pepparkakor. Jag har faktiskt inte bakat dem själv ännu, men blev bjuden på dem igår.

Skurna pepparkakor
200 g smör
2 dl socker
1 dl sirap
2 tsk ingefära
2 tsk kanel
2 tsk nejlikor
1 tsk bikarbonat
2 dl sötmandel, skållad + hackad
ca 6 dl vetemjöl

Rör smör och socker vitt. Blanda mjölet med kryddor (den malna varianten), bikarbonat och mandel. Rör sedan ihop alltsammans. Ta ut degen på mjölat bord och forma till två rullar. Plasta in rullarna och lägg i kylen (eller frysen om du har bråttom!). Skär i tunna skivor och lägg på bakplåtspappersförsedd plåt. Grädda ca 10 minuter i 175 grader.

Lucka 8

En förbjuden plats, del 2 ...

Det syns att Jakob och Edwin är syskon. De har vitblont ostyrigt hår, bleka fräknar över näsan och slitna lappade jeans. Det är bara Jakobs lysande röda finnar och Edwins glugg mellan framtänderna som skiljer dem åt. Och längden förstås. Jakob är två huvuden längre och han tar sin lillebror i handen och går fram till kanten på den första bassängen.

– Jag trodde att de skulle flyta bajskorvar här, säger Edwin.
– Nej, det verkar som om smutsen är bortsilad. Vi går bort till de andra bassängerna, svarar Jakob.
Men vattnet blir bara renare och klarare för varje bassäng de passerar. Vid den sista ser det ut som om det skulle gå att dricka vattnet direkt ur bassängen.
– Nej, här finns ingenting, säger Jakob. Legogrejen måste ha fastnat någonstans. Vi får gå in och titta.

Edwin tvekar, det där monstret kanske inte är så himla viktigt ändå. Men Jakob går fram till det långa huset och rycker i dörrhandtaget. Dörren glider upp. Här inne forsar vattnet fram under gallergolvet. Det plaskar och brusar så att pojkarna knappt hör varandra och Edwin kniper om näsan för att slippa lukten. De går fram till en ny stor sil. Den är inte lika kletig som silen utanför huset, men den är full av skräp. Fler öronpinnar, plastpåsar och gamla plåster.

– Titta där är en ballong, ropar Edwin. Och en legobit!
Jakob går runt silen och tittar noga. Han tar en kratta som står bredvid silen och petar runt i sörjan. Det dyker upp tandpetare och bomullstussar men inget monster.
– Äh, det går inte, vi struntar i det här, säger han.
Skönt, tänker Edwin som längtar hem till sin legolåda. Det känns bara förbjudet och läskigt att vara här på reningsverket.

– Hallå där, vad gör ni?
Pojkarna har inte hört att dörren i andra änden av huset har öppnats. En man i blå arbetskläder och vit hjälm på huvudet är på väg mot dem.
– Spring! ropar Jakob och kastar sig mot dörren som slår upp med ett brak.
Mannen följer efter.
– Här får ni inte vara! Det är farligt! ropar han.
Jakob och Edwin rusar mot mopeden. Det har börjat mörkna ute. Mannen i den vita hjälmen snubblar på något utanför dörren. Pojkarna hör honom svära och muttra men vågar inte titta bakåt.
– Här, ta hjälmen, skriker Jakob och hoppar upp på mopeden. Klättra upp!
Edwin har gråten i halsen, men kommer snabbt upp på mopeden och klamrar sig fast kring storebrors midja.

Lucka 7

Här kommer början på en berättelse i tre delar ... fortsättning följer imorgon.

En förbjuden plats

Bilarna kryper fram. Alla ska hem från jobbet och det är lång kö över bron. Någon tutar ilsket och gasar så att däcken tjuter i asfalten. Det luktar fränt av bränt gummi. Bron sträcker sig som en ljusgrön båge över älven och vattnet under är isande blått. Vågornas vita skum påminner om svanar. Arga svanar som slåss med varandra. De klara färgerna får raden av gigantiska oljecisterner att se gråare ut än de är i verkligheten. Fjärrvärmeverkets skorsten sträcker sig upp mot molnen och bilarna ser små ut när de sakta kör förbi avfarten ner till hamnen. Eftermiddagssolen gör skuggorna långa och mörka och den kyliga vinden bär med sig en kväljande stank av olja och avlopp.

Det var längesedan den här vägen asfalterades. Den är smal och stenig och kantas av knaggliga granitblock. Det skulle vara livsfarligt att köra ner med moppen i en av de stora groparna. Speciellt när man skjutsar. En hög grind med taggtråd längst upp spärrar vägen. Men grinden är inte låst, den glider gnisslande upp när man knuffar på den. Avloppslukten känns tydligare nu och det påminner om den ruttna stanken på skolans toalett efter en helg. När ingen har varit där och spolat på ett tag.

Där ligger ett långt hus. Det ser ut att vara ovanligt lågt i tak, men det kanske bara är husets längd som förvirrar. Utanför ligger fem stora bassänger på rad och när mopedknattret tystar hörs vattnet droppa, strila och forsa. Måsarna skränar och ljudet ekar mellan cisternerna. Fåglarna gör störtdykningar ner mot bassängerna. Kan det verkligen finnas något att äta där?

Utanför det långa huset ligger ett stort järngaller fastgjutet i marken. Under gallret forsar vattnet fram genom en grov sil innan det rinner vidare in under byggnaden. Vattnet är smutsigt och silen är geggig av brungrått slam. Det har fastnat öronpinnar och plastpåsar i silens hål.

Det står en ensam bil parkerad utanför ett tvåvåningshus. Det måste vara kontoret. En lampa lyser upp ett av rummen men resten av fönstren påminner om tomma stirrande ögon. Konstigt, på ett sådant här ställe måste väl folk jobba dygnet runt. Och grinden var ju öppen.

– Jag vill åka hem, säger Edwin och plockar med vindjackans dragkedja.
– Skärp dig, vi kan ju inte sticka nu när vi kommit så här långt, svarar Jakob och hänger hjälmen på mopedens styre. Av rutin rufsar han till håret för att bli av med hjälmfrissan.
– Men jag tycker att det är läskigt här. Och det luktar illa.
– Vill du inte ha tillbaka dit legomonster, eller? Vi kollar om det ligger något i bassängerna.

Lucka 6

Receptet på det här brödet är det jag oftast får förfrågan om. Ett grovt, lite sött bröd som passar bra till både god ost och julskinka.

Fillimpa, alternativt A-C:s ”grova”

Fem deciliter vetemjöl
Två deciliter grahamsmjöl
Tre deciliter rågsikt
Två och en halv deciliter rågkross
En deciliter vetekli
En halv deciliter vetegroddar
En tesked salt
Fyra teskedar bikarbonat
En liter lättfil
Två deciliter mörk eller ljus brödsirap

Blanda alla torra ingredienser mycket noga. Rör ner fil och sirap och bland väl. Smöra och bröa två 1,5-liters formar. Grädda 100 minuter i 175 grader. Lägg över ett bakplåtspapper efter en timma om bröden börjar se för mörka ut.