En vab-dag

Helgen var tung. Det är svårt med adventsmys när saknaden efter pappa ligger som en tung filt över dagen. Men jag försöker - för barnen. Och för mig själv, eftersom jag ska leva vidare. Maken är just nu fantastisk. Det är han väl annars också ;-) men just nu är han något extra. Tålmodig, tröstande och praktisk.

Nu har vi haft samtal med prästen inför begravningen och det kändes riktigt bra. En varm stund då vi pratade om goda minnen. Det kommer att bli en bra begravning - ofantligt sorglig, men fin och så som jag tror pappa hade velat ha det. Om vi någonsin pratat om det.

Idag har jag varit hemma med febrig son. Vi har ätit lussekatter och tittat på en gammal julkalender: LasseMajas detektivbyrå. Den är bra. Några tomtar har också tittat upp ur pyntlådan och så har vi slutfört ett julpyssel som påbörjades för tre år sedan. Sedan damp årets första julkort ner i brevlådan.

Vab-tisdag

En vab-tisdag i januari. Strålande sol ute medan sonen och jag sitter inne och spelar Starwars-spelet, den analoga varianten. Och nu har han spöat både mig och pappan. Fattar inte hur det går till, tur antar jag. Han har i varje fall en envis hosta och ligger på 38 i feber. Trodde att det skulle ge med sig idag, men det verkar inte alls så. Det blir en hemmadag imorgon också.

Just nu är Malin och pappan på väg till simskolan. Spännande att se hur det går. Jag tror att hon är modigare idag, redan från start. Om hon inte är för trött förstås. Vår natt var nämligen väldigt tråkig. Malin och jag var vakna mellan tre och fem i morse, och det var sannerligen inte min idé! Pappan och jag hade precis pratat om att den negativa natt-trenden vänt, men det skulle vi aldrig ha sagt.

Att skriva ...

Jag får skriva lite om att jag skriver ...

Jag hittade Riksteaterns manustävlingen NY TEXT! på nätet i somras någon gång. Jag skriver inte drama (ännu!), men tänkte att jag kunde väl chansa och skicka in ändå. Av informationen om tävlingen framgick att det inte var nödvändigt med scenanvisningar och repliker, utan man sökte texter och idéer som kan vidareutvecklas. Allting var väldigt hemligt. Manuset skulle vara onamnat och man skulle bifoga kontaktuppgifter i ett förslutet kuvert. Jag har inte funderat så mycket på tävlingen sedan jag skickade in och gissa om jag blev förvånad och GLAD när jag fick meddelandet om att min text gått vidare till "reading" i västra regionen.

Av de 500 manus som kom in till tävlingen har man valt ut 33 som går vidare i en finalomgång. De 33 texterna ska gallras ner till 10 som kommer att publiceras i en antologi och en (!) får ett stipendie på 50 000 kronor för att jobba vidare med sin text. Det dröjer tills i mars nästa år innan man vet vem som vinner så det är bara att hålla tummarna riktigt hårt i tre månader.

Men innan dess är det dags för "reading". På Lucia kommer de 7 texterna från västra Sverige att läsas upp av skådespelare under en kväll på Göteborgs Dramatiska Teater. Det känns häftigt, läskigt och totalt overkligt! Jag låter sällan någon läsa mina texter och att nu få höra en vilt främmande människa läsa min text inför andra vilt främmande människor ...

Och vad är det för text då? Det är en ungdomsnovell som heter Engångsligg. Och det är inte så mycket sex i den! Novellen handlar om en ung tjejs motstridiga känslor när hon går på fest, samtidigt som hennes mamma väntar på att dö. Jag skrev den under min förra kurs i kreativt skrivande.

För övrigt har det varit VAB i veckan ...

En 5-årskontroll

Feberläget fortsätter. Nu är båda barnen hemma - dock bara en med feber. Den lilla nöjer sig med att snora än så länge.

Om jag skulle ta och berätta om vårt misslyckade BVC-besök ... Jag har nog lite svårt för BVC. Världen är så snäv där. Missförstå mig inte nu! BVC-tiden var oerhört viktig för mig när jag var där med storebror. Men färdiga formulär, kurvor på längden och tvären, hoppa på ett ben och rita en gubbe på beställning, stämpel i rumpan och överlämning till skolhälsovården funkar inte i Malins värld. Inte den här gången heller.

Vi var båda genomsvett och ilskna när vi gick därifrån. Och det är inte ofta Malin blir så arg. Hon pratade inte ens med storebror när vi hämtade upp honom efteråt. Vi lyckades inte heller få till 5-årssprutan eftersom det var för tätt inpå influensavaccinet. Att jag inte hade kollat det! Det är inte så att man längtar efter fler inbokade tider ...

Feberläge

Inte riktigt som tänkt ... det florerar många virus och några har fastnat här hos oss. Storebror har haft feber i två dagar och nu gick det inte längre att blunda för fakta. Vi fick ställa in morgondagens planerade födelsedagskalas. Vi skulle haft en gemensam firning av Malin och pappan tillsammans med släkten. Får se om det är feberfritt imorgon - då kanske det kan bli en fika på söndag i varje fall. Men då kan tyvärr inte farmor och farfar komma upp från Skåne.

Storebror och jag har haft ganska sköna dagar här hemma, trots febern. Vi har spelat mycket spel och läst högt för varandra. Mysigt! Sedan har vi kunnat smaska upp resterna av pappas födelsedagstårta från i tisdags. Inte dumt alls!



I går kväll var jag och klippte mig ... det blev rätt coolt om jag får säga det själv ;-)

Blodprover

Veckan har inletts med vård av förkyld Malin. Mannen och jag har löst av varandra på hemmaplan. Mannen drog en nitlott och fick följa med Malin och ta några blodprover för att kolla gluten, sköldkörtelfunktion och tillväxthormon. Det var verkligen inte populärt! Men man kan inte beskylla Malin för att vara långsint i varje fall. När hon rödgråten och blodig skulle gå därifrån vinkade hon glatt "hejdå" till sköterskan. Och det kändes nog ganska bra för just sköterskan.

Influensa & ögonlapp

Pratade precis med storebrors lärare. Hon hade 13 barn i klassen idag - av 28! Den här influensaliknande förkylningen verkar kort och gott vara influensan. Det skulle förklara att Malin ännu inte blivit smittad (peppar peppar!). Hon är nämligen vaccinerad mot säsongsinfluensan. Storebror har feber för 6:e dagen, men är nere på "bara" 38,5. Hostan rosslar långt ner i bröstet, men svidandet i halsen har lagt sig. Humöret är otroligt nog ganska bra ändå!

Det funkar bra med Malins ögonlapp faktiskt. Och hon får inte äta glass hela tiden ;)

Fredagsmys

En mycket grå och kall dag. Storebror vaknade med hög feber och fick således stanna hemma från skolan. Han är i stort sätt självgående numera så jag kunde leverera in en del av mina uppgifter för kursen ändå.

På eftermiddagen ringde förskolan och bad mig hämta Malin för hon verkade hängig. Men sedan var hon fina fisken resten av kvällen och hela familjen har legat i storsoffan framför nypremiären av favvoprogrammet Amigo och På spåret. "Konstigt att ni kan så många fler svar än dom som tävlar", sa storebror. Sug på den!

En stor tjej!

Igår lämnade jag för första gången Malin ensam på en aktivitet. Det kändes stort! Förutsättningarna var de bästa: kyrkan, två snälla musikpedagoger och bara två barn i gruppen. Båda med Downs. Nästan lite för bra, va?! Jag var ändå tveksam till att hon skulle acceptera att jag gick, men hon vinkade kaxigt "hejdå". Hon är stor nu! Jag hoppas att hon ska kunna börja på barndans till hösten, så det här blir en bra träning. Och det ska vara fler barn i gruppen, men det är många virus nu ...

Handledningen på förskolan funkade också bra. Vi har inte pratat igenom det ordentligt ännu, jag fick bara en snabb kommentar i Idagboken.

Storebror var hemma från skola idag också, men idag feberfri. Kvällen bjöd på klassiskt fredagsmys: hemmapizza, popcorn, Pomos piano, sällskapsspel och På spåret!

PS. Har haft en egen genomgång på gymmet och fick förslag på ett grymt bra program. På god väg mot Heidi Klum-fomen ...

En alldeles vanlig vab-dag

Idag blev det en vab-dag. Sonen har feber, vilket kom plötsligt vid middagen igår. Vi har fördrivit dagen med att spela UNO, läsa högt (!), fika och kolla på Sune. Emellanåt har Nintendot gått varmt och jag har lyckats fixa lite familjeadministration som ansökningar, anmälan till aktiviteter och försäkringskasseärenden.

Nu puttrar en gryta på spisen, jag älskar långkok!, och det är dags att hämta den lilla. Till kvällen ska jag återse gymmet, den här gången med min träningspartner.

Disco

Storebror är på sitt första disco. När jag lämnade honom på fritids möttes vi av popcorndoft och lekhallen var pyntad med discokula i taket och kulört snurrande ljus. Hur mysigt som helst!

Jag tror aldrig jag var på disco när jag bara var 6 år, men kände igen mig som 7-8-åring. Jag minns hur irriterade vi tjejer var på killarna som bara sprang omkring och kanade på det hala golvet. Och det var just det jag såg när jag åkte där ifrån. "Man kan få krama tjejer på disco", sa pappan vid middagen. "Aldrig i livet", svarade storebror. Jag blir nästan tårögd!

För övrigt har vi vid det här laget vabbat hela veckan. Malins förkylning är seg och även om hon är feberfri nu rinner snoret som ett vattenfall.

Träning med gomplattan

Idag är jag hemma med en förkyld Malin. "Sjukanmälan på löpande band", sa förskolan när jag ringde och sa att hon inte skulle komma. Ok, barnen har varit ovanligt friska i höst, förutom storebrors borrelia, så det var väl nästan att vänta. Med alvedon i kroppen är Malin ett trevligt sällskap och vi har både fikat med leksaksservisen och knådat lera vid det här laget. Nu är det Pettsson & Findus på DVD. Vad gjorde min mamma när vi var sjuka och det varken fanns DVD (eller VHS!) eller barnkanalen?!? En sak är säker, hon förspillde ingen egen tid framför datorn!

Jag tänkte passa på och berätta att vi gjort framsteg med Malins gomplatta*. Eller rättare sagt, det är förskolan som lyckats! Gomplattan har fått vila i flera månader eftersom det blev skrik och panik här hemma varje gång vi prövade. Men de senaste två veckorna har Malin haft träningsstunder med gomplattan i munnen. Just den här plattan ska användas för att träna G- och K-ljuden, men hittills har den bara suttit inne för att hon ska vänja sig. Det känns så bra att ha kommit igång med det här! Det tyckte även logopeden som besökte Malins förskola i fredags. Hon blev faktiskt imponerad över Malins totala språkutveckling. Och det blir vi också! Det bubblar nya talade ord. Både enstaka lite svårare ord och enkla 3-4-ordsmeningar.

Det är en vacker vinterdag ute ... synd att vi måste hålla oss inne!

*Gomplattan ser ut som en tandställning och används för att träna talets olika ljud. Det är fördjupningar i plattan som markerar var tungan ska placeras när ett specifikt ljud sägs. På så sätt får Malin en fysisk markering i munnen när hon säger ljudet och det hjälper henne att träna och komma i håg hur det "tillverkades".

Rafflande final i På spåret

Vab-dag för mig med hostig storebror hemma. Hostan till trots en pigg kille så vi har bakat bullar, spelat spel och puttat kula (!). Jag har dessutom städat/rensat mina garderober. Välbehövligt sedan stången ramlade ner för en månad sedan. När Malin kom hem från dagis hade vi gängdans i vardagsrummet. Malin älskar verkligen att "skaka rumpa" och brorsan kan hänga på för att vara snäll.

Fredagsmysmiddag med valfria inslag av rostbiff, köttbullar, pasta och potatissallad. Det är så skönt med en familjefredag där alla är på gott humör. Och så var det idag. Sedan körde vi vanliga passet med Hotell Kantarell och A-A-Amigo och efter detta en effektiv läggning för att vara klara till finalen av På spåret!

Jag tycker att På spåret är kanonbra underhållning och det är ännu bättre nu med Luuk-Lindström och Augustifamiljen. Idag klippte jag "returfrågan" direkt. Jag är egentligen usel på årtal - men äntligen kom min erfarenhet som talskrivare till gratifikationsmiddagarna på jobbet till nytta: 1984. Året då Ronald Reagan vann en jordskredsseger då han omvaldes som USA:s president. Det var bara lite konstigt att de inte hade med sådana historiska händelser som sammankopplingen av fjärrvärmenäten mellan Göteborg och Mölndal eller första helikopterbesiktningen av luftledningarna i Göteborg. Men å andra sidan nämndes Elysépalatset som ledtråd när resan gick mot staden Göteborg.

Vinterns magsjuka

Jag kan inte ignorera fakta längre ... det är magsjuka i familjen. Jag har kännt mig vissen och Malin har haft magkramper och feber. Tänkte länge att det bara var ett vanligt förkylningsvirus som satt sig i magen ... men nej. Nu visar Malin alla symptom. Jag är hemma med båda barnen - eftersom storebror inte kan gå till förskolan då vi har magsjuka här hemma. En ok regel tycker jag, det gäller att inte magsjukan börjar gå runt runt ...

Vardag och VAB

Visst, barnen var hemma med pappa idag. Men det var nog riktigt bra - Malins snoriga näsa är betydligt renare nu ikväll jämfört med igår och storebror har ingen feber. Det är bara det att pappan håller på att klättra på väggarna, barnen likaså ... det är svårt att tillgodose bådas önskemål och nu har det varit väldigt många hemmadagar. Men imorgon blir det dagis och jobb för hela slanten.

Jag har tillbringat kvällen med att sätta ihop en "jul-och-nyår-fotobok" som Malin ska ta med sig till förskolan. Vi har inte skrivit i Idagboken varje dag under ledigheten så detta häfte blir ett sammandrag. Malin tycker verkligen om att gå tillbaka och titta i sina fotoböcker så det är ett arbete som ger lön för mödan lång tid framåt.

Next stop - Försäkringskassan

Jag vaknade med en känsla av att jag måste göra rätt för mig. Hos Försäkringskassan. Inte så mycket för deras skull som för min egen. Jag har många obegärda vab-dagar liggande och det behövs pengar i december månad. Det är rätt rörigt när barnen varit sjuka fram och tillbaka båda två och det gäller att hålla tungan i rätt mun så att mannen och jag inte begär ersättning för samma dagar. Detta ska jag även krydda med mina två timmar per dag av vanlig föräldrapenning.

Nu när jag ändå är vaken - trots att det var min sovmorgonsdag - kan jag berätta att pedagogerna på Malins förskola hade handledning i Karlstadmodellen i torsdags. Det kom bort lite i skuggan av min tv-debut ;). Malin hade varit sjuk och var tillbaka på förskolan för första gången på en vecka så det blev ingen klockren träning att utvärdera. Men handledaren kunde ändå ge tips kring träningsstunden och vi fick förlsag på nya övningar att variera med. Dessa handledningstillfällen är väldigt nyttiga - för att inte säga nödvändiga - för att vi ska gå framåt i rätt takt.

Missat kalas

Malin är sjuk igen. Tyvärr missade hon dagens barnkalas hos kusin E. Och jag är nog den som tycker att det känns mest tråkigt. Det var flera av Malins dagiskompisar som skulle komma och när man fyller 3 år stannar föräldrarna kvar på kalaset. Jag förstår att det finns undringar kring Malins funktionshinder, att vi tecknar och sån´t och jag hade hoppats på ett naturligt tillfälle att berätta. Jag hoppas på nya tillfällen och jag hoppas att lillskruttan håller sig friskt till nästa kalas. Hon är en riktig partypingla!

Nu ska vi bestämma vem som ska vabba imorgon ...

Mera feber

Storebror har fått Malins febervirus och han har varit riktigt dålig i två dagar. Pappan har varit hemma med honom och imorgon är det min tur att vabba igen. Skönt att det är lugnt på jobbet så här i början.

Nu har Malin fått återgå till dagis. Det var inga problem för henne att hitta tillbaka efter sommarlovet. Hon kändes hemtam efter första minuten. Skönt.

Jag är ganska trött efter flera oroliga nätter på raken, men orkade ändå ta en promenad efter läggning. Fantastiskt härlig kväll. Lite sensommar, tack!

Snooor!

Snoriga barn hemma från dagis. Vi beslutade att ställa in midsommarfirandet på dagis, torsdagsmiddag med kompisar och vårt eget midsommarfirande i rask takt. Familjen ska var frisk och kry på söndag när vi sätter oss i bilen för att åka till Forshaga och Sommarskolan. Basta!

Eftersom mannen var hemma idag blir det jag som vabbar imorgon. Min planerade nedtrappning inför semestern blev därför världens stressdag för att hinna få undan till ledigheten. När jag gick hem sa jag "adjö" till två av mina kollegor som kommer att få barn under sommaren. Nu kommer vi inte att jobba ihop på dryga året - känns jättekonstigt! Men när de är tillbaka så säger vi ... "vad snabbt tiden gick".

Nu har mannen åkt för att storhandla och jag ska röja köket (och snegla på Miss Marple). Och den uppmärksamme läsaren märker att detta är exakt samma arbetsfördelning som förra onsdagen.

Tigga pengar ...

Idag hade Malin hemmadag med pappa. Hon är fortfarande pigg så den där febertoppen glömmer vi nu. Jag har gjort ett besök på min arbetsplats ;). Jag jobbade alltså, men ibland känns det som om jag bara gör sporadiska besök eftersom det är så mycket vårdande av sjuka barn. Nu får vårvindarna fläkta bort alla vintervirus!

Kvällen har jag använt till att söka fondmedel till sommarens teckenläger. Jag har bara fått ett positivt svar ännu och vi har tänkt att åka på två läger ... känns ekonomiskt svettigt just nu.