Sista sucken på studierna

Tidigare i veckan lämnade jag in min sista uppgift till kursen "Att skriva barnlitteratur". Det är manus till två läsa-lätt-böcker. Den ena ska jag satsa vidare på och skicka in efter en del omarbetning. Jag tror nämligen att responsen blir att den bör kortas lite.

Nu har jag slutuppgiften i kursen "Sociala medier" kvar och den ska levereras senast söndag. Jag är inte på långa vägar klar, men jag har i varje fall ett spår ...

Jag har bestämt mig för att inte plugga alls i vår. Jag hade sökt fortsättningen på min nuvarande skrivkurs, men i mellandagarna lämnade jag min plats till förfogande. I ärlighetens namn är jag inte riktigt nöjd med kursen och anledningen att jag sökte fortsättningen var att kurser sporrar mig att skriva. Men jag får erkänna att under november-december var det tufft att få ihop jobb, studier och familj. Det funkar så länge inget "extra" händer, men blir någon sjuk eller något annat behöver uppmärksamhet, då blir det för mycket.

I vår vet jag att förberedelserna inför Malins skolstart kommer kräva tid och jag vill fokusera på det. Dessutom väntar någon form av förändring på jobbet. Men jag hoppas ändå att jag kommer att ha självdiciplin nog att fortsätta att jobba med mina manus. En liten bit i taget...

Jag tror faktiskt inte att det är sista sucken som student för mig. Jag har tagit reda på hur jag kan plocka ihop mina olika kurser till en högskoleexamen. Det som krävs nu är 60 hp i ett basämne. Och för att matcha mina färdiga kurser skulle svenska, litteraturvetenskap eller media- och kommunikation kunna funka som bas. Där skulle jag nog välja svenska. Dels är jag språknörd, dels är svenska är gångbart i många sammanhang. Men om jag ska ta tag i detta vill jag jobba halvtid under ett år och det är inte aktuellt just nu.

Beslut, beslut

Nu har vi ett första planeringsmöte inbokat inför Malins skolstart. Det blir i slutet av den här månaden och då träffar vi förskola, skola och SPC. Jag känner mig faktiskt förväntasfull. Just nu är huvudspåret att hon ska börja i vår hemskola till hösten med sina -06-kompisar. Det finns några andra parallella spår, men det går inte att jobba på alla samtidigt. Vi måste fokusera någonstans!

Detsamma gäller för mina universitetskurser. I både "sociala medier" och "att skriva barnlitteratur" väntar enskilda, lite längre arbeten. Jag har flera alternativ i huvudet, men nu måste jag bestämma mig. Dessa beslut är dock inte riktigt lika avgörande för framtiden ...!

Hälsningar från en jäktad bloggare

Om någon händelsevis undrar vart den här bloggaren tagit vägen, så är jag här!

Dagar och kvällar är just nu fyllda med jobb, barn, plugg och skrivande. Förutom kursen Att skriva barnlitteratur, som sannerligen kräver sin insats, går jag en kurs i som heter Sociala medier. Den går på kvartsfart och distans men innebär oerhört mycket arbete. Så istället för att agera I sociala medier, läser jag OM sociala medier. Lyckligtvis är kursen intressant och har ett bra upplägg. Dessutom får jag använda en del av min arbetstid eftersom innehållet ligger väldigt nära mitt dagliga värv.

Idag hände något speciellt ... ett förlag ringde upp mig! Jag hade skickat in ett manus till en "lättläst" bok. Alltså en bok för nybörjarläsaren. Och nej, förlaget ville inte ge ut den eftersom de inte jobbar med böcker för så unga läsare. MEN redaktören tyckte att mitt manus hade potential och tipsade om några andra förlag. Dessutom fick jag en pratstund kring vad just det här förlaget vill satsa mer på. I den trånga världen av författarwannabes är ett sådant här telefonsamtal detsamma som närkontakt av tredje graden. Bara så ni vet ;-)

Möte i cyber

Har just varit på ett virituellt introduktionsmöte till en kurs om sociala medier. Intressant upplevelse. Läraren satt och pratade i en lite ruta medan han visade en ppt och olika funktioner i mötesprogrammet (ett Adobe-program). Samptidigt löpte en chatt där folk ställde frågor. Multitask ...

Igår fick jag ett samtal från ortoptisten angående Malins synfel. Eftersom det är svårt att utröna om båda ögonen samspelar föreslog hon att vi ska ge Malin ögondroppar i ena ögat på morgonen. Dropparna gör synen sämre på just det ögat och tvingar henne att använda det andra. Sedan byter man öga efter en vecka. Det känns grymt att med berått mod försämra hennes syn, men samtidigt är det viktigt att konstatera synfelet. Det är nu som det går att göra något åt det, efter 8-9-års ålder är det för sent! Det lät dramatiskt när hon sa det, jag hoppas inte att det är så illa. Vi upplever inte att hon ser så fruktansvärt dåligt, men synen kan försämras om ögonen inte jobbar "rätt".

En fullbordad handling

Man kan ju undra ...