Idag kunde pappan lämna Malin på skolan direkt på morgonen och göra ett vanligt "hej då". Hon var lite tveksam, men inte ledsen, när hon följde med elevassistenten in till samlingen. Sedan fick jag rapporten att det funkat bra hela dagen. Hon hade inte varit mer okoncentrerad än någon annan vid samlingen, hon hade varit med på noterna (!) när de hade musik, ätit bra till lunch och till och med presterat på toa. Vilken kanontjej! Jag är så stolt!
Fritidspersonalen kommer och hämtar "sina" barn på skolan för en promenad till fritidslokalen. Det har också funkat bra i veckan. Malin får gå i förväg med en personal eftersom hon har lite svårt att vänta in hela gruppen. Men det gör inget just nu eftersom hon då hinner landa lite på fritids innan alla är där.
Längre fram, när allt börjar sätta sig, får hon rätta in sig i ledet ;-). Det gäller arbetet i klassrummet också. Men det är ju inte bara Malin som behöver vänja sig vid det nya, det gäller alla barn i klassen - mer eller mindre.
Men det tar på krafterna det här. Hela familjen är jättetrött och det var på håret att Malin bröt ihop innan läggning. Men nu sover både hon och storebror. Jag ska sätta en deg för natten, sedan ska jag också sova!
PS. Tänk bara det här med toan! För två veckor sedan lyckades inte ett enda toabesök. Nu funkar det både på skolan och fritids. Hon har fortfarande blöja på sig på bortaplan, men det kanske inte dröjer så länge innan vi ta bort den helt.
Visar inlägg med etikett skolstart. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skolstart. Visa alla inlägg
24 augusti, 2012
22 augusti, 2012
Skolstart och TV-tips
Och så var det dags för dagen D. Eller dagen S som i "skolstart". Jag lämnade storebror vid sitt klassrum och slogs av hur stor han har blivit, både till längd och mognad. Det är inga små barn som börjar 2:an! Hans klass är nybildad och de 28 barnen kommer från tre andra klasser. Som du hör är klasserna inte heller små!
När jag lämnade skolan var jag rörd av stolthet över att ha kommit så långt i föräldraskapet, men också rörd av oro över hur det ska gå för barnen i framtiden. Att jag passerade min mammas grav på väg till bilen spelade säkert roll för sinnesstämningen.
Pappan följde med Malin till hennes upprop. Han fick stanna kvar där ganska länge innan det var okej att lämna. Men när han väl gick var det utan Malins tårar. Och det var faktiskt inte bara hennes pappa som behövde stanna kvar. Det ÄR stort att börja skolan för många barn! Tänk själv, första dagen på nytt jobb: ny lokal, nya medarbetare och nya chefer.
Det jag fått berättat för mig känns helt okej och till och med bra. Även om Malin inte kunde sitta stilla hela tiden så var hon delaktig, svarade på frågor och briljerade faktiskt i en lek. Självklart är hon en udda fågel för många av barnen eftersom de aldrig träffat henne förut, men det vore ju nästan konstigt annars. Hon blev väldigt trött emellanåt, men det funkade ändå att tillbringa eftermiddagen fram till klockan 15 på fritids. Hon är tuffare än vi tror!
Idag sändes tredje och sista delen av serien Välkommen till vår vardag. Den här gången handlade det om några ungdomar och vuxna med Downs syndrom. Se den! Jag var rörd hela tiden. Det spelade nog in att jag såg en tjej som tog studenten - på samma dag som Malin började skolan! Sedan såg jag en 90-årig kvinna som berättade om hur hon kämpat för sin son och hur bra det ändå blivit. Vilken stark kvinna! Och vilken pigg 90-åring. Men märk väl, även om mycket förändrats sedan hennes son föddes, så kan inte heller dagens föräldrar till barn med funktionsnedsättningar ligga på latsidan.
Här hittar du programmet!
När jag lämnade skolan var jag rörd av stolthet över att ha kommit så långt i föräldraskapet, men också rörd av oro över hur det ska gå för barnen i framtiden. Att jag passerade min mammas grav på väg till bilen spelade säkert roll för sinnesstämningen.
Pappan följde med Malin till hennes upprop. Han fick stanna kvar där ganska länge innan det var okej att lämna. Men när han väl gick var det utan Malins tårar. Och det var faktiskt inte bara hennes pappa som behövde stanna kvar. Det ÄR stort att börja skolan för många barn! Tänk själv, första dagen på nytt jobb: ny lokal, nya medarbetare och nya chefer.
Det jag fått berättat för mig känns helt okej och till och med bra. Även om Malin inte kunde sitta stilla hela tiden så var hon delaktig, svarade på frågor och briljerade faktiskt i en lek. Självklart är hon en udda fågel för många av barnen eftersom de aldrig träffat henne förut, men det vore ju nästan konstigt annars. Hon blev väldigt trött emellanåt, men det funkade ändå att tillbringa eftermiddagen fram till klockan 15 på fritids. Hon är tuffare än vi tror!
Idag sändes tredje och sista delen av serien Välkommen till vår vardag. Den här gången handlade det om några ungdomar och vuxna med Downs syndrom. Se den! Jag var rörd hela tiden. Det spelade nog in att jag såg en tjej som tog studenten - på samma dag som Malin började skolan! Sedan såg jag en 90-årig kvinna som berättade om hur hon kämpat för sin son och hur bra det ändå blivit. Vilken stark kvinna! Och vilken pigg 90-åring. Men märk väl, även om mycket förändrats sedan hennes son föddes, så kan inte heller dagens föräldrar till barn med funktionsnedsättningar ligga på latsidan.
Här hittar du programmet!
15 augusti, 2012
TV-tips igen!
De här dagarna handlar mycket om att komma in i rutiner för vår familj. Malin blir väldigt trött efter fritidsdagarna, men det funkar bra ändå. Vi har också haft ett möte med lärare och assistent på skolan och vi känner oss positiva inför skolstarten i nästa vecka. Jag lär blogga mer om detta, men idag nöjer jag mig med att tipsa om andra delen av serien "Välkommen till vår vardag". Den här gången handlar det om barn i skolåldern. Du hittar programmet här!
11 juni, 2012
En måste-vecka
En ny veckan med massor av "måste-göra-saker": besök på Fritids inför starten i höst, läkarbesök med barn ett, barn två och mig själv, skolavslutning, pensionsavtackning, studiedag på förskolan och dessutom fixning av matsäck till två heldagsutflykter samt hämtning av allt träningsmaterial från förskolan. För övrigt jobbar jag ;-)
Jag började i varje fall att plocka hem träningsmaterial från förskolan idag. Det blev fyra bärkassar. Och jag har lika mycket kvar! Jag vågar påstå att vi har laminerat en del de senaste 3,5 åren. Nu borde jag sortera, katalogisera och stuva undan allt material på ett strukturerat sätt så att jag kan hitta sakerna igen. Men jag anar att påsarna kommer stå kvar på golvet i arbetsrummet ett tag. Hursom, att plocka ihop materialet fick mig att ta sista steget mot att anmäla mig till höstens kursstart av "Handledarutbildning i Karlstadmodellen", modellen vi använder för Malins språkträning. Jag har resonerat om det här med mig själv, min man och andra som går eller har gått utbildningen i flera år nu, men först nu är jag mogen. Hoppas bara att det finns platser kvar när jag äntligen bestämt mig!
Jag började i varje fall att plocka hem träningsmaterial från förskolan idag. Det blev fyra bärkassar. Och jag har lika mycket kvar! Jag vågar påstå att vi har laminerat en del de senaste 3,5 åren. Nu borde jag sortera, katalogisera och stuva undan allt material på ett strukturerat sätt så att jag kan hitta sakerna igen. Men jag anar att påsarna kommer stå kvar på golvet i arbetsrummet ett tag. Hursom, att plocka ihop materialet fick mig att ta sista steget mot att anmäla mig till höstens kursstart av "Handledarutbildning i Karlstadmodellen", modellen vi använder för Malins språkträning. Jag har resonerat om det här med mig själv, min man och andra som går eller har gått utbildningen i flera år nu, men först nu är jag mogen. Hoppas bara att det finns platser kvar när jag äntligen bestämt mig!
07 juni, 2012
Trägen vinner
Trägen vinner. Storebrors två veckor av intensivsimskola har givit utdelning i form av tre nya märken, där i varje fall två kräver simning. Det känns härligt för alla inblandade! Simskola varje dag i tar på krafterna, både för storebror och övriga familjen. Vi får inte in så mycket annat i schemat. Och schemat är väldigt tjockt just nu. Det är avslutningar, fikor, utflykter, utskolning, inskolning, möten... Samtidigt som jobbet kräver sitt. "Stress" är mitt mellannamn för tillfället.
Idag var vi på skolan och hälsade på. Alla nya plus de befintliga "småettorna" träffades tillsammans med lärarna. Före mötet kände jag att det kunde bli hur som helst för Malins del. Skulle hon vilja gå in i klassrummet? Skulle hon sitta still? Skulle vi kunna gå ifrån? Svaren blev: Ja, hon gick in. Nja, hon satt still ibland. Ja, vi kunde gå ifrån efter motstånd. Det känns som ett hyfsat facit ändå. Jag begärde ordet spontant när föräldrarna satt för sig själva och berättade lite kort om Downs syndrom. Jag ska göra en mer förberedd dragning till terminens första föräldramöte. Men jag tror att alla reagerar på något sätt inför funktionsnedsättningar och ville därför säga något. För övrigt tror jag de flesta hade nog med sig själva och sina egna barn den här stunden. Det var många "förstabarn" i klassen och då är allt så nytt med skolan. Jag kommer ihåg hur det var när storebror skulle börja...
Den här gången har vi dock andra utmaningar att jobba med. Som jag skrivit tidigare, är jag mycket nöjd med att elevassistenten går bredvid på förskolan. Jag vet inte hur det skulle gått annars. Hon var på plats i skolan idag och då fick Malin i varje fall någon hon kände igen bland alla nya ansikten. För övrigt känner jag en viss frustration och oro kring hur allt ska fungera i praktiken. Vi är vana att delta aktivt och till viss del styra Malins träning, men här blir det på ett helt annat sätt. Dessutom är många olika instanser inkopplade och jag undrar hur samarbetet ska fungera? Vem bestämmer?! Och vad har vi att säga till om? Okej, jag kan inte besvara de här frågorna ännu, jag får vänta och se hur verkligheten utkristalliserar sig. Jag ser några orosmoln, men som sagt - elevassistenten känns kanon!
Som positiv avslutning...
Idag var vi på skolan och hälsade på. Alla nya plus de befintliga "småettorna" träffades tillsammans med lärarna. Före mötet kände jag att det kunde bli hur som helst för Malins del. Skulle hon vilja gå in i klassrummet? Skulle hon sitta still? Skulle vi kunna gå ifrån? Svaren blev: Ja, hon gick in. Nja, hon satt still ibland. Ja, vi kunde gå ifrån efter motstånd. Det känns som ett hyfsat facit ändå. Jag begärde ordet spontant när föräldrarna satt för sig själva och berättade lite kort om Downs syndrom. Jag ska göra en mer förberedd dragning till terminens första föräldramöte. Men jag tror att alla reagerar på något sätt inför funktionsnedsättningar och ville därför säga något. För övrigt tror jag de flesta hade nog med sig själva och sina egna barn den här stunden. Det var många "förstabarn" i klassen och då är allt så nytt med skolan. Jag kommer ihåg hur det var när storebror skulle börja...
Den här gången har vi dock andra utmaningar att jobba med. Som jag skrivit tidigare, är jag mycket nöjd med att elevassistenten går bredvid på förskolan. Jag vet inte hur det skulle gått annars. Hon var på plats i skolan idag och då fick Malin i varje fall någon hon kände igen bland alla nya ansikten. För övrigt känner jag en viss frustration och oro kring hur allt ska fungera i praktiken. Vi är vana att delta aktivt och till viss del styra Malins träning, men här blir det på ett helt annat sätt. Dessutom är många olika instanser inkopplade och jag undrar hur samarbetet ska fungera? Vem bestämmer?! Och vad har vi att säga till om? Okej, jag kan inte besvara de här frågorna ännu, jag får vänta och se hur verkligheten utkristalliserar sig. Jag ser några orosmoln, men som sagt - elevassistenten känns kanon!
Som positiv avslutning...
31 maj, 2012
Sommarfest
Igår avslutade vi en epok i våra liv. Vi var på den sista sommarfesten på förskolan någonsin! Upplägget var som vanligt: tipspromenad, medhavd fika, uppträdande av barnen och megalotteri. Malin ville först inte vara med och sjunga, men när jag ställde mig bakom sjöng hon som bara den. Hon kunde alla texter riktigt bra! Och de sjöng allt från "Jag hamrar och spikar" och "Idas sommarvisa" till Sean Banans "Kingen" (utan svordom!). Sedan blev skolbarnen traditionsenligt avtackade med smultronplanta och en foto-CD från fyra år av förskola. Pedagogerna hade plockat ut egenskaper ur barnens namn och MALIN beskrevs som Mysig Artig Lurig kramIg Nyfiken. Det stämmer ju bra!
Även om skillnaden mellan vår yngsta och de övriga 06-orna är slående vid ett sådant här tillfälle är det ändå dags att lämna förskolans trygga famn. Och det känns faktiskt okej. Läskigt, men okej. Som det ser ut i dagsläget har förutsättningarna fallit på plats och nu får vi åka med på den här resan. Jag kan låta kaxig idag, men visst vet jag att det stundtals kan bli tufft. Enligt statistiken tillhör skolstarten en av de största utmaningarna för familjer där ett barn har en funktionsnedsättning. I det här fallet tror jag inte att statistiken ljuger. Det känns i varje fall väldigt bra att elevassistenten går bredvid på förskolan de här fyra veckorna. Det verkar som om hon och Malin kommer bra överens och Malin känns trygg i hennes sällskap.
Här kommer några bilder från sommarfesten. Som vanligt blir det en hel del "sudd" på bilderna eftersom jag inte vill publicera ansiktena på andras barn.
Även om skillnaden mellan vår yngsta och de övriga 06-orna är slående vid ett sådant här tillfälle är det ändå dags att lämna förskolans trygga famn. Och det känns faktiskt okej. Läskigt, men okej. Som det ser ut i dagsläget har förutsättningarna fallit på plats och nu får vi åka med på den här resan. Jag kan låta kaxig idag, men visst vet jag att det stundtals kan bli tufft. Enligt statistiken tillhör skolstarten en av de största utmaningarna för familjer där ett barn har en funktionsnedsättning. I det här fallet tror jag inte att statistiken ljuger. Det känns i varje fall väldigt bra att elevassistenten går bredvid på förskolan de här fyra veckorna. Det verkar som om hon och Malin kommer bra överens och Malin känns trygg i hennes sällskap.
Här kommer några bilder från sommarfesten. Som vanligt blir det en hel del "sudd" på bilderna eftersom jag inte vill publicera ansiktena på andras barn.
24 maj, 2012
Sommaren är här
Varma sommarkvällar har stulit nattsömnen den här veckan. Det känns helt otroligt att värmen kom så snabbt. Ena dagen överdragskläder, nästa klänning. Vi jobbar på i trädgården med målet att få igång den nya självklippande gräsklipparen som vi fått av min far och hedersamt döpt till Ralf efter densamme. Problemet är att vi tidigare ignorerat ostsidan av huset och där behöver vi höja gräsmattan och lägga marktegel innan vi gräver ner tråden. För övrigt vattnar vi nyplanteringarna in absurdum.
En snabb skoluppdatering är att vi fått bekräftat att Malin kommer få samma lärare som storebror i f-klass. Det känns kanonbra av flera skäl; hon tecknar, har funkat bra med storebror och vi behöver inte lära känna ännu en ny person. Malins blivande elevass har börjat att jobba på förskolan nu. Det funkar fint, även om Malin hårdtestar var gränserna går. Men då kanske hon är klar med det när skolan börjar. Man kan ju alltid hoppas...
I veckan har även vår handledare i Karlstadmodellen varit på förskolan. Hon var med på Malins träningsstund, lämnade nytt material, tipsade resurs och elevass om hur Malin bör bemötas när hon testar i träningssammanhang. Dessutom var skolans rektor där och hälsade på vår handledare och nu är hon inbokad på ännu en träff innan sommaren så att blivande läraren också kan vara med. Samtidigt som detta händer ligger en platsannonser för elevass på fritids ute. Så man kan säga att skolstarten är på rulle.
Vi väntar på svar från Malins provtagning i förra veckan, men diabetes är i varje fall inte aktuellt här och nu. Vad det gäller provsvar och hab:s hantering av ärenden finns en hel del övrigt att önska. En fast läkare exempelvis...
Och titeln på detta inlägg är helt sant. Även om det ska bli kyligare efter helgen så är sommaren här. Dygnstemperaturen har nämligen varit över 10 grader i fem dygn, sa de på Radio Halland idag.
En snabb skoluppdatering är att vi fått bekräftat att Malin kommer få samma lärare som storebror i f-klass. Det känns kanonbra av flera skäl; hon tecknar, har funkat bra med storebror och vi behöver inte lära känna ännu en ny person. Malins blivande elevass har börjat att jobba på förskolan nu. Det funkar fint, även om Malin hårdtestar var gränserna går. Men då kanske hon är klar med det när skolan börjar. Man kan ju alltid hoppas...
I veckan har även vår handledare i Karlstadmodellen varit på förskolan. Hon var med på Malins träningsstund, lämnade nytt material, tipsade resurs och elevass om hur Malin bör bemötas när hon testar i träningssammanhang. Dessutom var skolans rektor där och hälsade på vår handledare och nu är hon inbokad på ännu en träff innan sommaren så att blivande läraren också kan vara med. Samtidigt som detta händer ligger en platsannonser för elevass på fritids ute. Så man kan säga att skolstarten är på rulle.
Vi väntar på svar från Malins provtagning i förra veckan, men diabetes är i varje fall inte aktuellt här och nu. Vad det gäller provsvar och hab:s hantering av ärenden finns en hel del övrigt att önska. En fast läkare exempelvis...
Och titeln på detta inlägg är helt sant. Även om det ska bli kyligare efter helgen så är sommaren här. Dygnstemperaturen har nämligen varit över 10 grader i fem dygn, sa de på Radio Halland idag.
11 maj, 2012
Inför skolstart
Skolmöte i morse. Äntligen lite besked som gör situationen klarare. Vi fick träffa den person som ska jobba som elevassistent till Malin. Det var ett positivt första möte och vi gick därifrån med en lugnare känsla i magen. Hon tecknar inte men jag litar på att det blir en rivstart för teckenutbildning. Det bästa av allt var att elevassistenten frigörs från andra uppdrag och kommer att vara med på förskolan under fyra veckor, med start i nästa vecka! Det känns som en fantastisk inskolning och det kommer att underlätta stort inför höstens omställning. Elevassistenten kommer att vara med när vår handledare i Karlstadmodellen kommer till förskolan nästa gång och det blir en kanonbra introduktion eftersom handledningen ska fortsätta på skolan. Vi pratade även om en del andra praktiska detaljer och några av dem återkommer jag till när tiden är inne ;-)
Jag har haft en fruktansvärd oro i kroppen de senaste veckorna eftersom beskeden kring skolstarten har dröjt. Så jag behöver kanske inte säga att jag är oerhört lättad och känner mig betydligt mer positiv inför hösten efter dagens möte.
Och sedan är det förändringar för storebror också. Vi fick hem hans nya klasslista idag. Eftersom skolan omorganiserar från F-2-klasser till F-1-klasser ska det nu skapas rena 2:or, vilket berör storebror. Det var många kända namn på den nya klasslistan, både från nuvarande klass och från förskolan och det kändes ju bra. Men vilken stor klass!!! 28 barn. Det kräver sina pedagoger... vilka vi ännu inte vet namnen på.
Jag har jobbat med en fotbollsturnering hela veckan, vilket innebär att jag tillbringat all tid utomhus i mycket regn och blåst på Heden i Göteborg. Kort sagt, jag är trött efter den här veckan!
Jag har haft en fruktansvärd oro i kroppen de senaste veckorna eftersom beskeden kring skolstarten har dröjt. Så jag behöver kanske inte säga att jag är oerhört lättad och känner mig betydligt mer positiv inför hösten efter dagens möte.
Och sedan är det förändringar för storebror också. Vi fick hem hans nya klasslista idag. Eftersom skolan omorganiserar från F-2-klasser till F-1-klasser ska det nu skapas rena 2:or, vilket berör storebror. Det var många kända namn på den nya klasslistan, både från nuvarande klass och från förskolan och det kändes ju bra. Men vilken stor klass!!! 28 barn. Det kräver sina pedagoger... vilka vi ännu inte vet namnen på.
Jag har jobbat med en fotbollsturnering hela veckan, vilket innebär att jag tillbringat all tid utomhus i mycket regn och blåst på Heden i Göteborg. Kort sagt, jag är trött efter den här veckan!
07 maj, 2012
Livstecken
Jag finns kvar! Jag har inte slutat blogga! Även om tanken slagit mig de senaste dagarna. Det är mycket på alla froner nu. Det är en massa oupplösta knutar kring Malins skolstart. Vi väntar på besked om det mesta och helt ärligt börjar vi bli oroade. Men nu är ett nytt möte inbokat senare i veckan.
Sedan har vi dragit igång en hel del trädgårdsprojekt och att fira långhelgerna i husvagnen samtidigt som vi försöker ro i land dessa är kanske inte helt genomtänkt.
Och så har vi våra jobb också... Jag bloggar aldrig om jobbet, men jag kan konstatera att jag har att göra där också!
Jag toppar detta intetsägande och ursäktande inlägg med att säga att jag dessutom är trött och ska ta ett bad innan jag kryper till kojs. På återhörande!
Sedan har vi dragit igång en hel del trädgårdsprojekt och att fira långhelgerna i husvagnen samtidigt som vi försöker ro i land dessa är kanske inte helt genomtänkt.
Och så har vi våra jobb också... Jag bloggar aldrig om jobbet, men jag kan konstatera att jag har att göra där också!
Jag toppar detta intetsägande och ursäktande inlägg med att säga att jag dessutom är trött och ska ta ett bad innan jag kryper till kojs. På återhörande!
30 januari, 2012
Tråkiga nyheter
Tråkiga nyheter är egentligen en alldeles för mild beskrivning av den här situationen. Nu ska jag berätta vad som legat som en tjock, grå filt över tillvaron de senaste veckorna. Malins förskollärare ska sluta. Hon har jobbat med Malin från start och vi har utvecklat all vår kunskap kring Malins kommunikationsträning tillsammans. Exempelvis har hon varit med oss på två läger om Karlstadmodellen, pedagogiken vi språktränar efter. Dessutom är hon en väldigt viktig person i våra liv. Vi har stött och blött Malins träning och utmaningar i dryga tre år! Och vi räknade helt med att "hålla henne i handen" inför skolstarten.
Jag bröt ihop fullkomligt när jag fick reda på det här. I efterhand kan jag säga att jag blev rädd för min egen reaktion. Men jag antar att det är allt arbete jag lagt ner tillsammans med förskolan som kommer ikapp mig. Sedan är det återigen en påminnelse om att mitt barn är ett jobb för någon annan. Och vetskapen om att det här kommer hända igen är tung. Jag är också lite orolig för Malins faktiska reaktion. Det är flera personer som har försvunnit och kommer försvinna ur hennes liv, i varje fall dagligdags. Och det är jättetungt när hon frågar efter personer som jobbat med henne tidigare.
En del tycker säkert att min reaktion är överdriven. Det är ju sån´t som händer, bara gilla läget. Men vi har en annorlunda relation till dem som jobbar runt Malin. Vi måste engagera oss mycket mer där, jämfört med exempelvis storebrors skola. Därför blir vi mycket tightare. Och mer sårbara.
Naturligtvis finns det lösningar. Det gör det ju alltid. Men ibland är det svårt att se dem.
Jag bröt ihop fullkomligt när jag fick reda på det här. I efterhand kan jag säga att jag blev rädd för min egen reaktion. Men jag antar att det är allt arbete jag lagt ner tillsammans med förskolan som kommer ikapp mig. Sedan är det återigen en påminnelse om att mitt barn är ett jobb för någon annan. Och vetskapen om att det här kommer hända igen är tung. Jag är också lite orolig för Malins faktiska reaktion. Det är flera personer som har försvunnit och kommer försvinna ur hennes liv, i varje fall dagligdags. Och det är jättetungt när hon frågar efter personer som jobbat med henne tidigare.
En del tycker säkert att min reaktion är överdriven. Det är ju sån´t som händer, bara gilla läget. Men vi har en annorlunda relation till dem som jobbar runt Malin. Vi måste engagera oss mycket mer där, jämfört med exempelvis storebrors skola. Därför blir vi mycket tightare. Och mer sårbara.
Naturligtvis finns det lösningar. Det gör det ju alltid. Men ibland är det svårt att se dem.
12 januari, 2012
Sista sucken på studierna
Tidigare i veckan lämnade jag in min sista uppgift till kursen "Att skriva barnlitteratur". Det är manus till två läsa-lätt-böcker. Den ena ska jag satsa vidare på och skicka in efter en del omarbetning. Jag tror nämligen att responsen blir att den bör kortas lite.
Nu har jag slutuppgiften i kursen "Sociala medier" kvar och den ska levereras senast söndag. Jag är inte på långa vägar klar, men jag har i varje fall ett spår ...
Jag har bestämt mig för att inte plugga alls i vår. Jag hade sökt fortsättningen på min nuvarande skrivkurs, men i mellandagarna lämnade jag min plats till förfogande. I ärlighetens namn är jag inte riktigt nöjd med kursen och anledningen att jag sökte fortsättningen var att kurser sporrar mig att skriva. Men jag får erkänna att under november-december var det tufft att få ihop jobb, studier och familj. Det funkar så länge inget "extra" händer, men blir någon sjuk eller något annat behöver uppmärksamhet, då blir det för mycket.
I vår vet jag att förberedelserna inför Malins skolstart kommer kräva tid och jag vill fokusera på det. Dessutom väntar någon form av förändring på jobbet. Men jag hoppas ändå att jag kommer att ha självdiciplin nog att fortsätta att jobba med mina manus. En liten bit i taget...
Jag tror faktiskt inte att det är sista sucken som student för mig. Jag har tagit reda på hur jag kan plocka ihop mina olika kurser till en högskoleexamen. Det som krävs nu är 60 hp i ett basämne. Och för att matcha mina färdiga kurser skulle svenska, litteraturvetenskap eller media- och kommunikation kunna funka som bas. Där skulle jag nog välja svenska. Dels är jag språknörd, dels är svenska är gångbart i många sammanhang. Men om jag ska ta tag i detta vill jag jobba halvtid under ett år och det är inte aktuellt just nu.
Nu har jag slutuppgiften i kursen "Sociala medier" kvar och den ska levereras senast söndag. Jag är inte på långa vägar klar, men jag har i varje fall ett spår ...
Jag har bestämt mig för att inte plugga alls i vår. Jag hade sökt fortsättningen på min nuvarande skrivkurs, men i mellandagarna lämnade jag min plats till förfogande. I ärlighetens namn är jag inte riktigt nöjd med kursen och anledningen att jag sökte fortsättningen var att kurser sporrar mig att skriva. Men jag får erkänna att under november-december var det tufft att få ihop jobb, studier och familj. Det funkar så länge inget "extra" händer, men blir någon sjuk eller något annat behöver uppmärksamhet, då blir det för mycket.
I vår vet jag att förberedelserna inför Malins skolstart kommer kräva tid och jag vill fokusera på det. Dessutom väntar någon form av förändring på jobbet. Men jag hoppas ändå att jag kommer att ha självdiciplin nog att fortsätta att jobba med mina manus. En liten bit i taget...
Jag tror faktiskt inte att det är sista sucken som student för mig. Jag har tagit reda på hur jag kan plocka ihop mina olika kurser till en högskoleexamen. Det som krävs nu är 60 hp i ett basämne. Och för att matcha mina färdiga kurser skulle svenska, litteraturvetenskap eller media- och kommunikation kunna funka som bas. Där skulle jag nog välja svenska. Dels är jag språknörd, dels är svenska är gångbart i många sammanhang. Men om jag ska ta tag i detta vill jag jobba halvtid under ett år och det är inte aktuellt just nu.
23 november, 2011
Skolmöte och pepparkaksbak
Och så hade vi mötet. Det kändes bra. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men vi hade en lång sittning där vi pratade om praktiska förutsättningar och framtidsplaner för skolan i stort. Rektor förklarade hur de brukar tänka vid placering av ett barn som behöver extra. Jag och Malins förskollärare berättade hur Malin fungerar idag, vad som krävs för att det ska fungera. SPC förklarade sin roll med att skjuta till resurser. Det ska inte bli några bekymmer att få med särskolepengen, även om vi inte skriver in henne i särskolan från början. Vi pratade om vad som krävs av en resurs och huruvida samma person kan jobba både på skolan och fritids, även om vi inte väljer skolans fritids.
Det som händer nu är att rektor inventerar sina styrkor för att se om han har någon som skulle kunna passa som resurs. Sedan ska vi träffas för ett nytt möte i början av februari. Innan dess har stormötet för alla blivande skolföräldrar hållits i slutet av januari. Om allt fungerar kan vi framåt april veta i vilken klass, med vilket läraralag och med vilken resurs Malin ska börja skolan! Det vore helt fantastiskt om den planen höll, eftersom det då finns tid för en långsam överskolning för Malin och utbildningstid för resursen. Visst känner jag att det finns många om, men och kansken i den här planen - men jag ska inte börja med att negga!
Ibland får jag höra att det är tur att Malin har sådana engagerade föräldrar. Det fick jag göra idag. Jag brukar tacka och le och tänka att jag känner många engagerade föräldrar. Hur som, nu i efterhand formulerar jag mitt nya svar. Det måste fungera för Malin - även om inte vi orkar dra i allt. På sikt är vår viktigaste uppgift att göra oss själva överflödiga. Precis som alla andra föräldrar.
Mötet var inte jobbigt i sig, men jag var väldigt trött efteråt. Jag hade väl spänt mig. Hemma väntade pappan på att bli avlöst för att åka och jobba och jag hade lovat kidsen att baka pepparkakor. Och det gjorde vi! Nu väntar jag på att få hem förstärkningen för nu är jag ännu tröttare. Barnen däremot är pigga och krya och ska återvända i vardagen imorgon.
Avslutningsvis kan jag säga - aldrig mera köpedeg till pepparkakorna. Jag minns den artificiellt stickiga smaken från förra året och det är inte speciellt omständigt att göra egen deg. Man måste bara planera lite eftersom den ska vila en natt innan bakning.
Nu vet jag verkligen vad pepparkakor innehåller - fett och socker. Och det är väldigt gott! Här kommer receptet jag använde. Vem Gunilla är vet jag ej, jag har fått recpetet av en kompis som börjar på J ...
Gunillas papparkakor
3 dl sirap (ljus eller mörk, efter smak!)
6 dl (knappt) socker
3 dl vispgrädde
2 hg smör/margarin
2 liter mjöl
1 msk bikarbonat
1 msk malen nejlika
1 msk malen kanel
1 msk malen ingefära
Rör ihop socker och sirap i en kastrull på svag spisvärme. Tillsätt grädde och kryddor och rör ihop. Rör ner smält smör och tillsätt sedan bikarbonat blandat med mjölet.
Låt degen vila i kylen över natten. Baka ut och grädda i 175 graders ugn, 8-10 minuter.
Den här degen ger väldigt många pepparkakor! För oss hade det räckt med halva satsen.
Det som händer nu är att rektor inventerar sina styrkor för att se om han har någon som skulle kunna passa som resurs. Sedan ska vi träffas för ett nytt möte i början av februari. Innan dess har stormötet för alla blivande skolföräldrar hållits i slutet av januari. Om allt fungerar kan vi framåt april veta i vilken klass, med vilket läraralag och med vilken resurs Malin ska börja skolan! Det vore helt fantastiskt om den planen höll, eftersom det då finns tid för en långsam överskolning för Malin och utbildningstid för resursen. Visst känner jag att det finns många om, men och kansken i den här planen - men jag ska inte börja med att negga!
Ibland får jag höra att det är tur att Malin har sådana engagerade föräldrar. Det fick jag göra idag. Jag brukar tacka och le och tänka att jag känner många engagerade föräldrar. Hur som, nu i efterhand formulerar jag mitt nya svar. Det måste fungera för Malin - även om inte vi orkar dra i allt. På sikt är vår viktigaste uppgift att göra oss själva överflödiga. Precis som alla andra föräldrar.
Mötet var inte jobbigt i sig, men jag var väldigt trött efteråt. Jag hade väl spänt mig. Hemma väntade pappan på att bli avlöst för att åka och jobba och jag hade lovat kidsen att baka pepparkakor. Och det gjorde vi! Nu väntar jag på att få hem förstärkningen för nu är jag ännu tröttare. Barnen däremot är pigga och krya och ska återvända i vardagen imorgon.
Avslutningsvis kan jag säga - aldrig mera köpedeg till pepparkakorna. Jag minns den artificiellt stickiga smaken från förra året och det är inte speciellt omständigt att göra egen deg. Man måste bara planera lite eftersom den ska vila en natt innan bakning.
Nu vet jag verkligen vad pepparkakor innehåller - fett och socker. Och det är väldigt gott! Här kommer receptet jag använde. Vem Gunilla är vet jag ej, jag har fått recpetet av en kompis som börjar på J ...
Gunillas papparkakor
3 dl sirap (ljus eller mörk, efter smak!)
6 dl (knappt) socker
3 dl vispgrädde
2 hg smör/margarin
2 liter mjöl
1 msk bikarbonat
1 msk malen nejlika
1 msk malen kanel
1 msk malen ingefära
Rör ihop socker och sirap i en kastrull på svag spisvärme. Tillsätt grädde och kryddor och rör ihop. Rör ner smält smör och tillsätt sedan bikarbonat blandat med mjölet.
Låt degen vila i kylen över natten. Baka ut och grädda i 175 graders ugn, 8-10 minuter.
Den här degen ger väldigt många pepparkakor! För oss hade det räckt med halva satsen.
22 november, 2011
Inför skolstart
Mental förberedelse. Imorgon har vi skolstartsmöte med skola, förskola och specialpedagogiska. Tyvärr kan vi inte gå båda eftersom det fortfarande är VAB som gäller i det här huset.
08 november, 2011
Beslut, beslut
Nu har vi ett första planeringsmöte inbokat inför Malins skolstart. Det blir i slutet av den här månaden och då träffar vi förskola, skola och SPC. Jag känner mig faktiskt förväntasfull. Just nu är huvudspåret att hon ska börja i vår hemskola till hösten med sina -06-kompisar. Det finns några andra parallella spår, men det går inte att jobba på alla samtidigt. Vi måste fokusera någonstans!
Detsamma gäller för mina universitetskurser. I både "sociala medier" och "att skriva barnlitteratur" väntar enskilda, lite längre arbeten. Jag har flera alternativ i huvudet, men nu måste jag bestämma mig. Dessa beslut är dock inte riktigt lika avgörande för framtiden ...!
Detsamma gäller för mina universitetskurser. I både "sociala medier" och "att skriva barnlitteratur" väntar enskilda, lite längre arbeten. Jag har flera alternativ i huvudet, men nu måste jag bestämma mig. Dessa beslut är dock inte riktigt lika avgörande för framtiden ...!
25 oktober, 2011
En hab-plan rikare
Och vad har vi åstadkommit idag då? Ett par timmars jobb, en hab-plan och en halv uppgift till skrivkursen. Jag jobbade hemifrån för att slippa slänga bort dyrbar tid i resor. Efter lunch kom logopeden, sjuksköterskan och Malins förskolelärare hit. Jag bjöd på kaffe och doppa för att skapa en skön atmosfär inför snack om skolstart, potträning och avsaknad av handledning i Karlstadmodellen (språkträningsmodell). Jag tycker att hab-planen är en bra summering av dagsläget, men det största jobbet kring Malins utveckling står vi själva för tillsammans med förskolan. Men potträningen ska vi köra ihop med habiliteringens sjuksköterska - där får jag erkänna att vi själva går bet. Fortsättning följer på den ...
När det gäller språkträning kan jag glädjande nog berätta att ordlotto-övningen jag tillverkade i helgen var för LÄTT! Malin satte samtliga ord direkt. Vi underskattar hennes förmåga alltför ofta ...
När det gäller språkträning kan jag glädjande nog berätta att ordlotto-övningen jag tillverkade i helgen var för LÄTT! Malin satte samtliga ord direkt. Vi underskattar hennes förmåga alltför ofta ...
18 augusti, 2011
Skolstart
En dag av huvudvärk. Trots solsken, trevlig utelunch med kollegor (jag har nästan alltid matlåda!) och harmonisk skolstart för storebror. Idag började alltså min förstfödde första klass. "Den riktiga skolan" tänker jag, eftersom jag själv började skolan när jag var 7 år. F-klass var liksom inte uppfunnet då ... Eftersom sonen går i en F-2-klass var det 2/3 kända ansikten och 1/3 nykomlingar. Och nu fick han själv vara fadder åt en av de nya.
Förskolan har kört igång med Malins träningstillfällen och hon tycker att det är jättekul. Dessutom har den pedagog som nu går på resurstjänsten börjat träna själv med Malin och det fungerar fint. Glädjande nog ska SPC (specialpedagogiskt centrum) ta in "vår" handledare i Karlstadmodellen för en utbildning och då ska den nya resursen få gå.
Förskolan har kört igång med Malins träningstillfällen och hon tycker att det är jättekul. Dessutom har den pedagog som nu går på resurstjänsten börjat träna själv med Malin och det fungerar fint. Glädjande nog ska SPC (specialpedagogiskt centrum) ta in "vår" handledare i Karlstadmodellen för en utbildning och då ska den nya resursen få gå.
19 augusti, 2010
Skolstart
Idag började skolan för storebror. Jag kände mig allt annat än trygg när jag lämnade klassrummet - sist av alla föräldrar. Storebror ville verkligen inte att jag skulle gå. Det känns så stort. Stor skola, många nya barn och vuxna, inga staket, få pedagoger i jämförelse med förskolan.
Just nu ska han bli hämtad av fritidspedagogen för att promenera bort till Lyktan, som fritids heter. Där känner han sig hemma så det ska väl gå bra. Men vad det är tufft att inte ha kontrollen som förälder. Det får jag jobba med ... Men nu ska jag ringa läraren och fråga hur det har gått!
Just nu ska han bli hämtad av fritidspedagogen för att promenera bort till Lyktan, som fritids heter. Där känner han sig hemma så det ska väl gå bra. Men vad det är tufft att inte ha kontrollen som förälder. Det får jag jobba med ... Men nu ska jag ringa läraren och fråga hur det har gått!
08 juni, 2010
Skolångest
Kommer precis från ett besök i storebrors blivande klass. Det känns märkligt att stega in på skolgården där jag tidigare gått som elev. Jag kände faktiskt igen en del lärare och fick höra att musikfröken är densamma som på min tid. Hon måste varit nyexad då ... även om vi tyckte att hon var väldigt vuxen!
Det kändes stort och stökigt och storebror ville knappt gå med oss över skolgården. Han var fruktansvärt blyg i klassrummet och de som blivit utsedda till hans faddrar hade en diger uppgift. Jag höll på att få ett spel ... jag känner mig helt hjälplös när han blir sådär stel. Men innan vi gått därifrån hade jag i varjefall sett några leenden i hans ansikte. Lärarna kändes kompetenta och trevliga, inga nybörjare inom området så de har nog träffat en del blyga barn tidigare.
Eftersom det går en hörselskadad flicka i klassen finns en teckentolk hela tiden med i klassrummet. Kanonbra! Det gör vårt tecknande än mer naturligt.
Det kändes stort och stökigt och storebror ville knappt gå med oss över skolgården. Han var fruktansvärt blyg i klassrummet och de som blivit utsedda till hans faddrar hade en diger uppgift. Jag höll på att få ett spel ... jag känner mig helt hjälplös när han blir sådär stel. Men innan vi gått därifrån hade jag i varjefall sett några leenden i hans ansikte. Lärarna kändes kompetenta och trevliga, inga nybörjare inom området så de har nog träffat en del blyga barn tidigare.
Eftersom det går en hörselskadad flicka i klassen finns en teckentolk hela tiden med i klassrummet. Kanonbra! Det gör vårt tecknande än mer naturligt.
06 maj, 2010
En fläkt av skolstart
Idag har jag varit hemma med en snorig Malin. Inga andra symptom så jag hoppas att hon snorar av sig fram till lördag då vi ska ha en liten träff. Arbetsterapeuten och kommunens bostadsanpassning varit här för att inspektera vår tomt för bedömning om "staketstöd". Vad vi behöver ett staket - den lilla damen rymmer så fort hon får minsta chans.
Sedan ägnade jag mig åt något jag inte gjort på länge ... en äkta barnvagnspromenad. Med sällskap, snack och högt tempo. Dessutom i solsken! Kompisarna från min hemma-mamma-tid med Malin är föräldralediga med småsyskon och de kom förbi. Så Malin fick vila i vagnen medan jag motionerade. Sedan blev jag så ivrig över att känna mig föräldraledig att jag nästan hängde med på deras lekträff. Men då kom jag på att jag var hemma med en dotter som skulle ta det lugnt. Så istället ägnade vi oss åt att läsa böcker och titta på Pippi.
Idag fick vi ett brev på posten ... ett brev om storebrors skolstart. Datum, schema och klasslista. Det känns stort, eller mera sant är att storebror känns stor och liten på en och samma gång. Jag har väl ondgjort mig över detta tidigare men här kör man F-2-klasser. Det innebär 10 nollor, 9 ettor och 9 tvåor i samma klass. Snabb huvudräkning ger 28 barn. Och två pedagoger. Jag förstår inte alls hur detta kan fungera, men det gör det tydligen på något mystiskt sätt. Vi lär bli varse. Huvudsaken var att "bästisen" var med i samma klass. Sedan såg jag att det var flera barn från vårt närmsta område på listan och det är ju bra även om de inte känner varandra ännu.
Sedan ägnade jag mig åt något jag inte gjort på länge ... en äkta barnvagnspromenad. Med sällskap, snack och högt tempo. Dessutom i solsken! Kompisarna från min hemma-mamma-tid med Malin är föräldralediga med småsyskon och de kom förbi. Så Malin fick vila i vagnen medan jag motionerade. Sedan blev jag så ivrig över att känna mig föräldraledig att jag nästan hängde med på deras lekträff. Men då kom jag på att jag var hemma med en dotter som skulle ta det lugnt. Så istället ägnade vi oss åt att läsa böcker och titta på Pippi.
Idag fick vi ett brev på posten ... ett brev om storebrors skolstart. Datum, schema och klasslista. Det känns stort, eller mera sant är att storebror känns stor och liten på en och samma gång. Jag har väl ondgjort mig över detta tidigare men här kör man F-2-klasser. Det innebär 10 nollor, 9 ettor och 9 tvåor i samma klass. Snabb huvudräkning ger 28 barn. Och två pedagoger. Jag förstår inte alls hur detta kan fungera, men det gör det tydligen på något mystiskt sätt. Vi lär bli varse. Huvudsaken var att "bästisen" var med i samma klass. Sedan såg jag att det var flera barn från vårt närmsta område på listan och det är ju bra även om de inte känner varandra ännu.
18 februari, 2010
Snö och sommarplaner
Det snöar igen ...! Ärligt talat, jag börjar tro att det faktiskt inte varit så mycket snö under så lång period här någonsin. Och samtidigt som snön vräker ner börjar vi planera sommaren.
Jo, redan nu får vi tänka igenom hur semestern ska läggas och kombineras med dagisstängning och skolstart. Nytt för oss - skolstarten! Vi var på möte kring hur nuvarande dagisgrupp ska delas upp i nya klasser till hösten. Här hos oss går man i F-2-klass. Det vill säga 6-8-åringar i samma klass. Tilltalar mig inte! Sedan är det en stor skola med ca 1500 barn från förskoleklass upp till nian. Känns sådär. Hela tanken är skrämmande!
Och varför väljer vi då inte en annan skola, frågar du dig? Det är naturligtvis för att detta är vårt närområdes skola, det är där barnen som bor här går. Det skulle inte heller kännas bra att rycka upp storebror från den trygghet som i varje fall några kända ansikten ger. Vi håller tummarna och hoppar! Det är nog jobbigare för oss föräldrar än för sonen. Men jag tänker ju naturligtvis även på Malins kommande skolstart.
Sedan gäller det sommarens aktiviteter ... vi ville åka på teckenläger även i år och gjorde en anmälan till Svenska Downföreningens läger vecka 29. Det var just den veckan som passade Malin i ålder. Men nu har vi pratat igenom det hela och varken tidpunkten eller platsen (Västanvik, Dalarna) tilltalar oss. Hela semestern skulle bli uppstyrd efter detta. Jag vet faktiskt inte om vi fick plats heller för det är redan fullt och vi har inte fått något meddelande, men hursom - vi skippar det och hoppas på Ljungskile nästa år!
Jo, redan nu får vi tänka igenom hur semestern ska läggas och kombineras med dagisstängning och skolstart. Nytt för oss - skolstarten! Vi var på möte kring hur nuvarande dagisgrupp ska delas upp i nya klasser till hösten. Här hos oss går man i F-2-klass. Det vill säga 6-8-åringar i samma klass. Tilltalar mig inte! Sedan är det en stor skola med ca 1500 barn från förskoleklass upp till nian. Känns sådär. Hela tanken är skrämmande!
Och varför väljer vi då inte en annan skola, frågar du dig? Det är naturligtvis för att detta är vårt närområdes skola, det är där barnen som bor här går. Det skulle inte heller kännas bra att rycka upp storebror från den trygghet som i varje fall några kända ansikten ger. Vi håller tummarna och hoppar! Det är nog jobbigare för oss föräldrar än för sonen. Men jag tänker ju naturligtvis även på Malins kommande skolstart.
Sedan gäller det sommarens aktiviteter ... vi ville åka på teckenläger även i år och gjorde en anmälan till Svenska Downföreningens läger vecka 29. Det var just den veckan som passade Malin i ålder. Men nu har vi pratat igenom det hela och varken tidpunkten eller platsen (Västanvik, Dalarna) tilltalar oss. Hela semestern skulle bli uppstyrd efter detta. Jag vet faktiskt inte om vi fick plats heller för det är redan fullt och vi har inte fått något meddelande, men hursom - vi skippar det och hoppas på Ljungskile nästa år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)