Föreläsningsfix

Och vart tog helgen vägen? Vi startade stort med en tårta i fredags. Lördagen förflöt i trädgårds- och husstök innan barnfri fest. En 40-åring överraskades och firades med mat, musik och mingel. Och lite vin då! Vi kom hem och avlöste barnvakteriet vid ett-snåret och var väl lite trötta idag. Men ingen rast eller ro.

Jag höll i en föreläsning om pubertet ordnad av Svenska Downföreningen Väst. Jag pratade inte alltså, jag hade bokat in en barnmorska som arbetar på ungdomsmottagning. Men jag skulle iväg och fixa fikasaker och ställa i ordning i FUB:s lokal i Göteborg. Vi hade runt 35 deltagare och föreläsningen kändes uppskattad. Det är ganska svåra frågor för de flesta föräldrar och kanske ännu lite större utmaning för föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Den föreläsande barnmorskan var vår barnmorska på förlossningen då Malin föddes och det kändes väldigt roligt att träffa henne igen.

Nu är det kväll och alla är trötta. Storebror som sov över hos en kompis i natt hade väl sovit sådär, Malin sov gott hemma men kom i säng lite senare och vi föräldrar sov ju definitivt för kort tid i natt. Hoppas på en lugn natt och god uppladdning för kommande vecka!

Sommarfest

Igår avslutade vi en epok i våra liv. Vi var på den sista sommarfesten på förskolan någonsin! Upplägget var som vanligt: tipspromenad, medhavd fika, uppträdande av barnen och megalotteri. Malin ville först inte vara med och sjunga, men när jag ställde mig bakom sjöng hon som bara den. Hon kunde alla texter riktigt bra! Och de sjöng allt från "Jag hamrar och spikar" och "Idas sommarvisa" till Sean Banans "Kingen" (utan svordom!). Sedan blev skolbarnen traditionsenligt avtackade med smultronplanta och en foto-CD från fyra år av förskola. Pedagogerna hade plockat ut egenskaper ur barnens namn och MALIN beskrevs som Mysig Artig Lurig kramIg Nyfiken. Det stämmer ju bra!

Även om skillnaden mellan vår yngsta och de övriga 06-orna är slående vid ett sådant här tillfälle är det ändå dags att lämna förskolans trygga famn. Och det känns faktiskt okej. Läskigt, men okej. Som det ser ut i dagsläget har förutsättningarna fallit på plats och nu får vi åka med på den här resan. Jag kan låta kaxig idag, men visst vet jag att det stundtals kan bli tufft. Enligt statistiken tillhör skolstarten en av de största utmaningarna för familjer där ett barn har en funktionsnedsättning. I det här fallet tror jag inte att statistiken ljuger. Det känns i varje fall väldigt bra att elevassistenten går bredvid på förskolan de här fyra veckorna. Det verkar som om hon och Malin kommer bra överens och Malin känns trygg i hennes sällskap.

Här kommer några bilder från sommarfesten. Som vanligt blir det en hel del "sudd" på bilderna eftersom jag inte vill publicera ansiktena på andras barn.

Stöd/lots/koordinator i vardagen

Som förälder till ett barn med funktionsnedsättning behöver du hålla kontakt med många olika myndigheter och andra instanser. I vårt fall ökar antalet kontakter allt eftersom Malin blir äldre. Det är habilitering, SPC, försäkringskassan, förskolan, kommande skolan, kommande fritids, BVC, handledning, tandläkare, vård (flera olika avdelningar), LSS... Listan kanske inte ens är slut där. Vi har inte alltid kontakt med alla insanser samtidigt, men gemensamt är att det är vi som håller i kontakterna. Det är inte mycket som sker av sig självt. Tillsammans med vårt "vanliga" extra kring Malin är det här mycket att hålla reda på. Därför tycker jag att det är intressant med de nya projekt som rör lotsning och personliga koordinatorer, som jag läst om de senaste halvåret. En nåd att stilla bedja om. Och betänk då att Malin 'bara' har Downs syndrom.

Personliga koordinatorer, Bräcke Diakoni.

Lotsar i Göteborgs Stad.

Männsikor, inte diagnoser

Dilemman med Doreen är musikfilmer som handlar om svåra situationer. De sänds som Bolibompa-inslag. I dagens dilemma handlade det om att bästisen skulle flytta. Bästisen var en kille med Downs syndrom. Men det var inte Downs syndrom som var grejen, utan flytten. Så vill jag att alla människor med funktionsnedsättningar ska få synas, som människor - inte diagnoser.

Här är en länk till Dilemman med Doreen, men jag vet inte hur länge just det här dilemmat ligger kvar.

Melodifestival special

Här är båda inslagen om melodifestivalen för funktionsnedsatta som P3 sände härom veckan.

På en bio nära dig

På tal om att krossa fördomar ... Det handlar om biofilmen "Hur många lingon finns det i världen" och tv-serien "Världens bästa hotell". Läs mer på FUB:s webbsida.

(bild från DN)

Behövs särskolan?

För dig som tror att vårt land ligger långt framme i frågor som rör funktionsnedsättningar ...

Sverige behöver ingen särskola

Vi har börjat att nosa på Malins skolstart. Bara nosa. Vi ska träffa en rektor om ett par veckor för att kolla av hur den skolan känns. Och det är inte en särskola. Hursom, det enda vi tror att vi är säkra på är att hon ska gå kvar på förskolan ett år extra. Hon är född sent på året och behöver all språklig och social grund hon kan få för att må bra i skolan. Dessutom fungerar vår förskola kanonbra. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får ...