Heja Bengtsfors!

Det här gillar vi ... en förskola som anammat tecken, även om det inte finns något "speciellt" barn som behöver det. "Tecken är bra för alla", jo så sant! Läs mer på SPSM:s webbplats ...

På läger

Vi befinner oss på vårt femte (!) läger för kommunikationsträning. Den här gången är det teckenläger i Svenska Downföreningens regi. Vi håller till på Ljungskile folkhögskola och för dig som minns var vi här för två år sedan. Av en slump fick jag med mig en av Malins sommarböcker från det året. Vad liten hon var då! Hon tog faktiskt sina första steg under den lägerveckan även om det sedan dröjde till hösten tills hon verkligen började gå. Eller springa! Och hon har inte slutat sedan dess ... Nä, nu svävade jag ut.

Vi har det väldigt bra här. Av de 15 familjer som är här känner vi ganska många. Det känns toppen att stärka de banden samtidigt som vi träffar nya bekantskaper. Malin har hur roligt som helst på de olika barnaktiviteterna (sång, rytmik, gymnastik, lekstunder). Huvudledaren på lägret är Sanna från Sång- respektive Hopphatten och Malin var först lite konfunderad över att se henne "på riktigt" men sedan hängde hon med i alla rörelser. Hon kan ju de filmerna utantill!

Storebror hänger med på en del av Malins aktiviteter, men går även på egen teckenskola tillsammans med andra "storasyskon". Det finns även andra aktiviteter för de större barnen, som bollspel och pysselstund. Sedan har de blivit ett litet gäng som leker bra ihop så vi träffar honom nästan bara vid maten.

Skolångest

Kommer precis från ett besök i storebrors blivande klass. Det känns märkligt att stega in på skolgården där jag tidigare gått som elev. Jag kände faktiskt igen en del lärare och fick höra att musikfröken är densamma som på min tid. Hon måste varit nyexad då ... även om vi tyckte att hon var väldigt vuxen!

Det kändes stort och stökigt och storebror ville knappt gå med oss över skolgården. Han var fruktansvärt blyg i klassrummet och de som blivit utsedda till hans faddrar hade en diger uppgift. Jag höll på att få ett spel ... jag känner mig helt hjälplös när han blir sådär stel. Men innan vi gått därifrån hade jag i varjefall sett några leenden i hans ansikte. Lärarna kändes kompetenta och trevliga, inga nybörjare inom området så de har nog träffat en del blyga barn tidigare.

Eftersom det går en hörselskadad flicka i klassen finns en teckentolk hela tiden med i klassrummet. Kanonbra! Det gör vårt tecknande än mer naturligt.

Min lilla röda

Nu skriver jag på min nya lilla Samsung netbook. Jag försöker att vänja mig vid det småttiga men det känns bra. Svårast är det att hitta shift-tangenten, den ligger lite långt åt sidan för lillfingret. Det är naturligtvis skillnad i snabbhet jämfört med vår stora dator men det känns som om vi kommer att bli goda vänner om ett tag, min lilla röda och jag. Från några av vännerna fick jag en passande väska att förvara datorn i så nu kan jag stoltsera med den som en chic liten accessoar ;). Låter det fånigt, jo lite!

Det har varit en solig och fin dag. Snön rinner bort, men det känns faktiskt som om våren är i luften. Vi ska åka till fjällen vecka 12 så vi får nya möjligheter till skid- och pulkaåkning så det är helt ok om det smälter här.

Malin hade kladdat med fingerfärg på dagis idag. Det var populärt såg jag i Idagboken. Träningstillfällena hade också gått bra. Vi har haft en övning som heter "docklek" under en längre period och den har förflyttat sig ut i verkligheten nu. Malin leker ofta i dockvrån och hon leker mer och mer tillsammans med de andra småtjejerna. Skönt att höra.

Imorgon är det dags för ett nytt försök med hörselundersökning. Nu är det på en specialistmottagning för små barn så vi hoppas att det går bättre än förra gången.

Annars håller jag på att försöka få anmäla oss till en TUFF-kurs (teckenutbildning för vissa föräldrar), men jag är inte säker på att vi är "vissa" ännu. Föräldrar till döva barn är däremot alltid "vissa". Fördelen med TUFF är att det är ett omfattande utbildningspaket som sträcker sig över många timmar och att det är gratis. Jag vet att en del föräldrar till barn med Downs syndrom får igenom utbildningen, därför har jag inte givit upp ännu.

Teckenläger i Ljungskile

Nu har vi plockat och städat ur husvagnen, tvättat/torkat/vikt/ hundratals (känns det som!) maskiner tvätt, städat huset och på toppen försökt aktivera barnen och kokat ännu en sats körsbärssaft.

Idag börjar vi om på ny kula och packar för en veckas teckenläger i Ljungskile. Semestern 2009 kommer att gå till vår historia som den sommar då vi var bortresta! Det är inte många dagar vi tillbringar i hemmet under denna ledighet.

Jag ser verkligen fram emot detta läger. Det är vårt tredje familjeläger och nu har vi lite rutin. Vi vet att det kommer att vara intensivt, men vi kan rutinerna, vi vet vad vi ska fokusera på och vi vet hur vi hanterar barnen mellan alla lektionspassen. På detta läger kommer det att vara många barn i Malins ålder, de flesta är mellan 2 och 3 år. Så det blir extra kul för henne. Det är även en del syskon som är ungefär lika gamla som storebror så jag hoppas han träffar någon kompis under veckan.

Då tar jag tag i packningen igen ... lite rutin har jag skaffat mig under sommaren så jag förutsätter att det ska gå snabbt!

Ny teckensajt

Idag har jag lanserat en ny sajt för företaget där jag arbetar. Den ser inte så ny ut eftersom varken struktur, design eller innehåll har förändrats nämnvärt. Men bakom finns många finesser som gör webbplatsen mer tillgänlig för besökare med olika behov. Det kan vara personer som surfar med olika typer av hjälpmedel, exempelvis synskadade. Men oavsett behov så har alla besökare nytta av en genomtänkt webbplats.

Väl hemma var jag trött ... det var även dottern, så vi såg inte mycket av gårdagens charmtroll. Vi hade en kompisfamilj här på blixtfika. De hade tittat på ett hus i närheten, men det visade sig inte uppfylla förväntningarna.

Tips om en ny teckensajt: Spread the sign. Teckenspråket är inte internationellt, tyvärr, och det här är en sajt för översättning. Men man kan ju naturligtvis använda den som sitt egna svenska lexikon.