På läger

Vi befinner oss på vårt femte (!) läger för kommunikationsträning. Den här gången är det teckenläger i Svenska Downföreningens regi. Vi håller till på Ljungskile folkhögskola och för dig som minns var vi här för två år sedan. Av en slump fick jag med mig en av Malins sommarböcker från det året. Vad liten hon var då! Hon tog faktiskt sina första steg under den lägerveckan även om det sedan dröjde till hösten tills hon verkligen började gå. Eller springa! Och hon har inte slutat sedan dess ... Nä, nu svävade jag ut.

Vi har det väldigt bra här. Av de 15 familjer som är här känner vi ganska många. Det känns toppen att stärka de banden samtidigt som vi träffar nya bekantskaper. Malin har hur roligt som helst på de olika barnaktiviteterna (sång, rytmik, gymnastik, lekstunder). Huvudledaren på lägret är Sanna från Sång- respektive Hopphatten och Malin var först lite konfunderad över att se henne "på riktigt" men sedan hängde hon med i alla rörelser. Hon kan ju de filmerna utantill!

Storebror hänger med på en del av Malins aktiviteter, men går även på egen teckenskola tillsammans med andra "storasyskon". Det finns även andra aktiviteter för de större barnen, som bollspel och pysselstund. Sedan har de blivit ett litet gäng som leker bra ihop så vi träffar honom nästan bara vid maten.

Barnkalas och kyrkobesök

Söndagen startade lugnt med att vi slöade bort den extra vintertidstimman. Det passade bra för maken hade varit på fest och jag hade sprungit upp till Malin flera gånger under natten. Det är jag inte van vid nuförtiden! (Och maken är inte van vid att vara på fest ;)

Malin och jag gick på barnkalas hos en dagiskompis. Det var väldigt roligt för både henne och mig! Det funkade bra även om det var mitt i Malins sovtid, men sockret gjorde väl sitt. Malin lekte med några flickor från dagis och det känns skönt att hon tar för sig och inte bara tittar på.

Sedan åt vi en tidig middag hemma för att hinna till "Barnens söndagskväll" i kyrkan. Vid det här laget trodde jag att den lilla damen skulle krokna eftersom hon sovit dåligt i natt, knappt sovit någon middag och dessutom var dagen en timma förskjuten. Men det funkade det också - även om det var lite gnöligt emellanåt.

Det var roligt att se när barnkören sjöng alla sina sånger med tecken. Dessutom visades ett bildspel från temat de har på storebrors fritids. De gör studiebesök på historiska platser runt Vallda kyrkby och ritar/skriver egna böcker om detta. Det hela avslutades med korv och bröd i vapenhuset!

Maken tog en effektfull bild på ängeln som hänger i kyrkans tak:

Snö, mera snö!

Hur mycket snö kan det komma ...? Det är världens snölandskap ute, snön böljar över stock och sten. Väldigt fint! Men lite struligt att ta sig till jobbet.

Malin har haft ledig dag med pappa. De gjorde ett misslyckat tandläkarbesök - Malins första i den vanliga tandvården - hon öppnade inte munnen. Sedan var det dax för sång- och rytmik. Nu är vår avlösare på semester i tre veckor så hon kan inte ta Malin till sångstunden, men idag gick pappa med dit. Jag ska nog själv ta ledigt nästa vecka för att kunna gå, bara för att det är mysigt. Pedagogen som håller i verksamheten har börjat lära sig teckensånger från skivorna "Kom igång med teckensång" så Malin känner igen massor.

Indianfest

Idag var det Indianfest på barnens förskola. Alla avdelningar, på båda gårdarna, samlades. Det är 6 avdelningar så det blir lite barn ... Barnen var utklädda och fick pröva på att skjuta pilbåge, samlas runt "lägerelden", göra indiansmycken och käka popcorn. Det var popcornpremiär för Malin - hon gillade det ...! Malin hade ingen indianmundering men det hade däremot storebror; fjädrar och krigsmålning. Malin kunde å sin sida briljera med tecken i sången "Tio indianer". Den har vi sjungit sedan hon var 1 år! Pedagogerna hade gjort ett stråland jobb med arrangemanget och var själva fint utklädda.

Nu ska jag ta tag i läggningen för en trött tjej som vaknade före 5.30 i morse ... sedan ska jag ta en promenad med två närboende kompisar ... och efter det störtar en trött mamma i säng.

Internationella Downs syndrom-dagen

Idag är det den Internationella Downs syndrom-dagen! En dag att göra omvärlden medveten om syndromet och vad det innebär att leva med det. Eller en dag att träffas och dela sina erfarenheter och bara känna gemenskap. Vi gjorde det sistnämnda.

21 familjer - 45 vuxna och 45 barn - träffades på familjefesten som vi arrangerat med stöd av FUB Kungsbacka. K och M från "Kom igång med teckensång" var på plats och körde sin show "I regnbågens färger". Malin satt som trollbunden hela föreställningen. Hon älskar teckensånger på DVD och vi ser delar av dem varje kväll, till kvällsmaten. Jag tror hon tyckte det var lite skumt att se K och M i verkligheten, men hon njöt av musiken. Sedan njöt hon av att krypa omkring bland alla andra barn. Full fart hela tiden!

Vi hade god hjälp av fyra vänner som såg till att korven kokades och bullarna kom fram. På det hela taget flöt det på bra och det var jättekul att träffa så många på en gång. Det gav mersmak till att ses oftare. Men nu är vi trötta - och mycket nöjda. Jag ska ta ett bad och sedan blir det tidig sängång.

PS. DS-dagen firades i Malmö där Svenska Downföreningen och nätverk Skåne stod för arrangemanget. Svenska Downföreningen delade "Upp-priset" för första gången. Du kan läsa mer på Svenska Downföreningens webbsida.

Det ska vi fira!

Vi ska fira Internationella Down syndrom-dagen i år! Det är lördag 21 mars. Syftet med Internationella Down syndrom-dagen (World Down Syndrome Day) är att sprida kunskap kring Downs syndrom för att öka medvetenheten hos allmänheten om vad Downs syndrom innebär och vad det har för betydelse för en person att leva med Downs syndrom. Datumet är valt med omsorg. Den 21:a dagen i den tredje månaden symboliserar den trippel av kromosom nummer 21 som personer med Downs syndrom bär.

Dagen kommer att firas på olika håll i landet och i Kungsbacka kommer vi att ha en familjefest. Det blir sång och musik med K och M från "Kom igång med teckensång", korv och fika. Och förhoppningsvis en massa skratt och "goa" möten.