Ännu en ny blogg

Nej, jag ska inte börja blogga här igen. I varje fall inte just nu. Men bloggen får ligga uppe eftersom det finns en hel del nyttigheter och erfarenheter kring Downs syndrom här. Ingen blir gladare än jag om en besökare hittar något som hjälper till i den egna vardagen.

Jag bloggar fortfarande om campingliv i husvagn på bloggen Campingfamiljen, http://campingfamiljen.blogspot.se, men jag har även startat upp ännu en ny blogg där jag fokuserar på böcker och skrivande.

I dagarna kommer jag ut med tre barnböcker i en serie som vänder sig till nybörjarläsare. Serien heter Tage på camping och de enskilda böckerna heter: Guldtian, Hoppborgen och Minigolftävlingen. I augusti kommer jag även ut med en lättläst ungdomsbok som heter Nyårsfesten. Om du är nyfiken på det här är du välkommen att följa mig på www.ekensten.se

En ny blogg

Jag vill inte stänga ner "Malins mamma" från cybervärlden helt och hållet, men just nu känner jag ingen lust att skriva här. Bloggen ligger kvar och kanske kan du som vill veta mer om Downs syndrom och annat som relaterar till ämnet hitta en del matnyttig information.

Men lust att skriva har jag alltid och därför startar jag en ny blogg som kanske kan tyckas lite mer "ytlig". Den kommer att handla om ett av familjens stora intressen: husvagn och camping och startskottet gick idag då vi hämtade hem vår nya husvagn. Vi får se vad det blir av bloggandet på den här sidan i framtiden, men under tiden finns jag på: campingfamiljen.blogspot.se. Välkommen dit!

Späckat schema

Terminsstarten innebär, förutom jobb och skola, simskola, friidrott och bowling. Det är vad kidsen sysslar med just nu. Storebror tycker verkligen om friidrotten medan bowlingen är mer en kul grej. Simskolan för Malins del fungerar sådär. Det är ett jättebra upplägg hos MASS, men hon har blivit mer feg än vad hon var från början. Hoppas att det lossnar den här terminen.

Det väntar även en hel hög besök i vården för Malin. Den här veckan ortoptisten (ögon!), nästa vecka sköldkörteln och veckan därpå tandläkaren. Skolsyster står också på schemat. Vi ska ha nätverksmöte på skolan, göra hab-plan (lääängesedan!) och börja prata om och förbereda Malins uppgång till 1:a klass.

Jag fortsätter att plugga till handledare i Karlstadmodellen och jag prioriterar egen träning så fort jag har en lucka. Dock inte i skrivande stund! Jag har hittat tillbaka till yogan. Den passar min sinnesstämning just nu. Det är basyoga på Friskis&Svettis, alltså ingen "hard core-yoga". Men jag tränar även styrka och vanliga pass. Saknar löpningen, men jag vill inte springa när jag riskerar att halka.

Pippi och eld

Sista dagen på jullovet. Vi hann varken med röjning av julsaker eller arbetsrum innan vardagen börjar knacka på igen. Men ett kalas för storebror och en teaterföresällning med Malin blev det. Hon och pappan var och såg Pippi på Lisebergsteatern idag och det gick över förväntan. Malin har haft svårt för utklädda människor, oväntade ljud och stora folksamlingar. Det vill säga allt som rör teater. Visst, lite skräckblandad förtjustning var det allt, men ändå ett steg framåt!

Storebrors kalas hölls i skogen med temat eld och vatten. Det blir så per automatik när man ska grilla korv bredvid en bäck ;-)

Hur familjen ska orka upp till jobb och fritids imorgon är en gåta. Vi måste stiga upp minst två timmar tidigare än vad som varit standard under jullovet. Det är tacksamt att skolan börjar med en studiedag så att vi inte har ett exakt klockslag att passa på morgonen. Det ska också bli intressant hur många nya pendlare jag möter på tåget imorgon. Från och med årsskiftet är det biltullar runt Göteborg och jag räknar med att det märks ...

Jullovet

Snart är jullovet förbi. Vi har firat julafton både den 23:e och 24:e, vi har firat nyårsafton och vi har firat storebrors födelsedag. Precis som vanligt. Men ändå helt ovanligt och med en ständig sorg och saknad i bakgrunden. Jag har funderat på om jag ska sluta blogga för att vardagen känns svår att skriva om och jag har inte riktigt bestämt mig. Men jag gör ett försök med att ta upp min gamla tråd från tiden innan pappa dog.

Jullovet har varit behövligt. Hela familjen behövde vila och det har vi gjort. Vi har även åkt skridskor, hälsat på och haft besök av vänner, varit på skattjakt och spelat med det nya Wii-spelet!

Idag slängde vi ut granen, som nog har varit helvissen ett bra tag för jag har aldrig upplevt så mycket barr. Jag hoppas att resten av julsakerna också kan flytta ner i sina lådor innan helgen är över. Vi har även ett barnkalas på gång, plus att vi startat ett röjarprojekt på arbetsrummet.

Storebror kom på en rolig idé om att vi skriver lappar med saker vi vill göra tillsammans. Sedan drar vi en lapp varje kväll och så gör vi den aktiviteten hela familjen. Malins lapp "vann" första kvällen och då blev det film och popcorn:

Julgodis

Jag började gråta av mitt förra blogginlägg så jag valde att inte publicera det. Det får bli så här istället:

Enkelt, snabbt och (faktiskt!) gott.

En begravning

Igår begravdes min pappa. Det var en fin, ljus och personlig begravning som jag tror att han själv skulle varit nöjd med. Prästens ord kändes äkta och en vän till familjen spelade Inbjudan till Bohuslän på dragspel i kyrkan. Efter begravningsceremonin hade vi en sammankomst i församlingshemmet och även den stunden blev bra. Om man kan använda just ordet "bra" i sammanhanget.

Att jag citerar Magnus Uggla är inte vanligt men jag måste säga att dessa textrader stämmer väl överens med min känsla just nu: Fast jag fann aldrig modet till att säga adjö, trodde nog aldrig att du kunde dö. Jag har aldrig pratat med pappa om hans eventuella bortgång och även om han blivit tröttare med åren, fanns det inte i min värld att han plötsligt skulle försvinna. Men det kanske man aldrig kan föreställa sig? Mammas sjukdomsperiod varade i ungefär fem år och under den sista månaden visste vi att hon skulle dö. Lite mer förberedd var jag den gången – men smärtan är ändå densamma.

Jag hoppas att de har träffats igen på något sätt, min mamma och min pappa.

Lucia

Luciafirandet med barnen gick fint. Storebror var frisk och kunde tomta med sin klass. Och Malin stod pall för trycket och klarade av att tillsammans med en annan Lucia leda hela tåget in bland en massa åskådare. Sedan stod hon kvar hela framträdandet och sjöng med i alla refränger. Nu tändas tusen juleljus var inövad med tecken. Jag är så stolt! Att hon gick först känns nästan som ett erkännande eftersom vi valt en skolform som inte ses som självklar hos alla.

Nu låter det som om jag har sett det här. Det har jag inte. Men jag har fått det rapporterat. Själv var jag med storebror och såg hans fina Luciatåg framträda och hade sedan mysfika med övriga klassföräldrar. Och när jag pratade med läraren kom det fram att hon och jag är släkt på min mammas sida. Hon hade träffat min mormor, min morbror och mina kusiner. Världen är bra liten.

Här kommer en bild på Luciatåget. Eftersom det är många andra barn med på bilden har jag gjort den oskarp runt Malin. Och sedan kommer en helt skarp bild på min andra älskade unge. Kontrasterna är stora i mitt liv just nu.

Genrep

121212, magiska siffror? Jag vet inte. Men vad jag vet är att sta´ns sötaste Lucia genrepade här hemma ikväll. Hoppas att det funkar lika bra när det är show-time imorgon.

En vab-dag

Helgen var tung. Det är svårt med adventsmys när saknaden efter pappa ligger som en tung filt över dagen. Men jag försöker - för barnen. Och för mig själv, eftersom jag ska leva vidare. Maken är just nu fantastisk. Det är han väl annars också ;-) men just nu är han något extra. Tålmodig, tröstande och praktisk.

Nu har vi haft samtal med prästen inför begravningen och det kändes riktigt bra. En varm stund då vi pratade om goda minnen. Det kommer att bli en bra begravning - ofantligt sorglig, men fin och så som jag tror pappa hade velat ha det. Om vi någonsin pratat om det.

Idag har jag varit hemma med febrig son. Vi har ätit lussekatter och tittat på en gammal julkalender: LasseMajas detektivbyrå. Den är bra. Några tomtar har också tittat upp ur pyntlådan och så har vi slutfört ett julpyssel som påbörjades för tre år sedan. Sedan damp årets första julkort ner i brevlådan.

Rutin

Det är svårt att blogga nu. Jag kan inte utelämna den händelse som påverkar mig hela tiden, dag som natt. Men jag har inte heller tänkt mig en blogg om sorg. Dagarna går, vi planerar begravningen, vi gråter, vi tar hand om barnen och vi försöker leva. Det är så det måste vara. Jag gick tillbaka till jobbet idag. Det var tungt och jag var helt slut redan vid lunch. Men jag behöver rutinen, började nästan känna mig folkskygg. Det går ganska bra för barnen. Storebror ställer frågor ibland, medan Malin inte riktigt förstår att morfar har lämnat oss för alltid.

Förresten har Malin varit på sitt första barnkalas i klassen och det gladde modershjärtat mitt i sorgen.

Sorg

Sorg. Jag är helt upp och ner. Ena stunden tittar jag på det tomma köksfönstret i huset där jag växt upp och bara gråter. Mitt hjärta värker av saknad och av ord jag aldrig fick sagt. Andra stunden pratar jag jobb med en kollega som ringt för att beklaga. Barnen finns där och gör så att jag måste tänka på vardagliga ting som middagsmat och gympapåsar. Det kommer att ta mig framåt. Men det är en tung tid och tanken på att jag nu står först i vårt raka lilla släktled är bedövande.

Ibland ...

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer. (Alf Henrikson)

Sov gott lilla pappa!

Föreläsningsfix

Och vart tog helgen vägen? Vi startade stort med en tårta i fredags. Lördagen förflöt i trädgårds- och husstök innan barnfri fest. En 40-åring överraskades och firades med mat, musik och mingel. Och lite vin då! Vi kom hem och avlöste barnvakteriet vid ett-snåret och var väl lite trötta idag. Men ingen rast eller ro.

Jag höll i en föreläsning om pubertet ordnad av Svenska Downföreningen Väst. Jag pratade inte alltså, jag hade bokat in en barnmorska som arbetar på ungdomsmottagning. Men jag skulle iväg och fixa fikasaker och ställa i ordning i FUB:s lokal i Göteborg. Vi hade runt 35 deltagare och föreläsningen kändes uppskattad. Det är ganska svåra frågor för de flesta föräldrar och kanske ännu lite större utmaning för föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Den föreläsande barnmorskan var vår barnmorska på förlossningen då Malin föddes och det kändes väldigt roligt att träffa henne igen.

Nu är det kväll och alla är trötta. Storebror som sov över hos en kompis i natt hade väl sovit sådär, Malin sov gott hemma men kom i säng lite senare och vi föräldrar sov ju definitivt för kort tid i natt. Hoppas på en lugn natt och god uppladdning för kommande vecka!

Trippel choklad

Vi kalasar vidare och firar pappan i den här familjen. Något mera lågmält än dottern, men ändå - en födelsedag ÄR en födelsedag! Så till fredagsmyset dukade vi festligt och mumsade på smarrig tårta med en trippel av choklad. Paketets innehåll var något sparsmakat - en mössa - men så fick faktiskt pappan sin riktiga present redan i förra veckan då han fick gå med sin fru på Claes Malmberg show en helt vanlig tisdagkväll.

Veckan har innehållit mycket: skridskoutflykter för båda barnen, förändringar på jobbet och oroligheter bland de nära. Men nu har vi fixat en av årets mörkaste veckor och strävar vidare mot julljusen i december. Och det är inte långt kvar nu, tomten besökte redan idag det stora köpcentret i vår lilla stad.

Kalas igen!

En hel lördag med fokus barnkalas. Från inhandling av ballonger och glass till städning av lokalen. Får erkänna att jag är lite mör och då är det roligt att konstatera att det blev lyckat! Malin var supernöjd och kompisarna hade roligt. Den här gången var det ett kalas enbart med vännerna i Downtown. Även föräldrarna tyckte om att ses och prata ikapp, många av oss ses alldeles för sällan.

Storebror var med och hjälpte till och det gjorde han med bravur. Sedan fick han sällskap av en annan storebror vilket också funkade fint. Och efter en snabb middag hemma åkte storebror tillbaka till samma lokal och gick på ett annat kalas. Mycket socker i den killen idag!

Efter att ha nattat födelsedagstjejen ska jag nu lägga upp fötterna och unna mig ett glas rött ...

En 6-åring i huset!

Idag fyller Malin 6 år! Det är nästan svårt att förklara vilken dag som verkligen är födelsedagen eftersom vi firar i så många dagar. Men det är IDAG och chokladbollarna till efterrätt var ett bevis för det. Och paketen naturligtvis! Malin fullkomligt rev upp presenterna och hann knappt se vad som fanns i innan hon tog nästa. Det var första gången vi fick se en sådan häftig paketöppning och det var väl en försmak av hur julafton kommer bli i år.

Ett blinkande mickstativ och en mikrofon som kan kompas av valfri sång från mp3 var mycket uppskattat. Halsbandet och den luddiga västen har väl inte riktigt kommit ikapp ännu, men det gör de nog.

PS. Lagom till 6-årsdagen kan vi konstatera att två veckor gått utan blöja på skola/fritids och inte allt för många olyckor har skett. Det känns ofattbart skönt!

Mössa & reflexväst

Visst blev det mer rosa till den blivande 6-åringen. Rosa och glitter! Det är härligt att se. Vi hade en mysig kalaseftermiddag även på söndagen men när vi röjde av köket på kvällen kunde jag konstatera att jag inte varit utanför huset på hela helgen! Och knappt på fredagen före heller. Jag har lagat mat ...

Därför var det direkt nödvändigt att få frisk luft idag. Jag var inte lockad av förutsättningarna, becksvart och 2 grader, men jag drog på mig reflexväst och mössa och sprang en runda ändå. Som vanligt kändes det skönt när jag väl kom igång. Jag lurade mig själv och bytte håll mitt i rundan och då orkade jag en bit till ;-) Det går riktigt bra att springa nu. Det blir 5-6 km varje gång och jag brukar få till två tillfällen per vecka. Ibland tre! Toppenbra, enligt den här artikeln i DN.

Prinsessa i rosa

En helg då vi firar födelsedag i förskott. Malin fyller 6 år på fredag 9 november, men den här helgen har vi ägnat åt släktens firande. Pappan fyller även år i november så vi låter honom åka med lite på firandet. Igår var farmor, farfar och farbror med storkusinerna här. Det var en mysig stund där Malin njöt i fulla drag av att vara huvudpersonen. Och vi har väl inte riktigt förstått när hon blev sådär tjejigt rosa ...

Snart är det dags för nästa firande, då den mer närboende släkten kommer. Det blir morfar med sambo och småkusinernas familj. Mera rosa?!

Läskig Halloween

Fredag igen. Veckorna rusar iväg med raketfart och nu är det höstlov. Eller lov och lov, våra barn får vackert tillbringa större delen av kommande vecka i barnomsorgen. Men med ett sådant superfritids känns det mer än okej! Vi satsar på långa sommar- och julledigheter istället. Och en fjällresa, inte att förglömma. Semesterdagarna räcker inte hur långt som helst.

Det verkar som om Halloweenfirandet har landat kring den här helgen i år. Bra, tycker jag som inte gillar att blanda ihop olika traditioner. Alla helgons dag är betydligt mer stillsam i min värld. Det låg i luften att storebror förväntade sig något extra den här fredagen så jag förberedde ett pyssel till eftermiddagen. Det skulle vara enkelt och inte kräva en massa nytt material. Jag hittade mängder av fina tips på bloggen Förskolläraren.

Så när vi kom hem gjorde vi de här söta mumierna ... En mysig stund, även om det inte var riktigt lika harmoniskt som det låter. Dotterns fredagshumör var inte det allra bästa.

Happy Halloween!