05 juni, 2014

Ännu en ny blogg

Nej, jag ska inte börja blogga här igen. I varje fall inte just nu. Men bloggen får ligga uppe eftersom det finns en hel del nyttigheter och erfarenheter kring Downs syndrom här. Ingen blir gladare än jag om en besökare hittar något som hjälper till i den egna vardagen.

Jag bloggar fortfarande om campingliv i husvagn på bloggen Campingfamiljen, http://campingfamiljen.blogspot.se, men jag har även startat upp ännu en ny blogg där jag fokuserar på böcker och skrivande.

I dagarna kommer jag ut med tre barnböcker i en serie som vänder sig till nybörjarläsare. Serien heter Tage på camping och de enskilda böckerna heter: Guldtian, Hoppborgen och Minigolftävlingen. I augusti kommer jag även ut med en lättläst ungdomsbok som heter Nyårsfesten. Om du är nyfiken på det här är du välkommen att följa mig på www.ekensten.se




06 april, 2013

En ny blogg

Jag vill inte stänga ner "Malins mamma" från cybervärlden helt och hållet, men just nu känner jag ingen lust att skriva här. Bloggen ligger kvar och kanske kan du som vill veta mer om Downs syndrom och annat som relaterar till ämnet hitta en del matnyttig information.

Men lust att skriva har jag alltid och därför startar jag en ny blogg som kanske kan tyckas lite mer "ytlig". Den kommer att handla om ett av familjens stora intressen: husvagn och camping och startskottet gick idag då vi hämtade hem vår nya husvagn. Vi får se vad det blir av bloggandet på den här sidan i framtiden, men under tiden finns jag på: campingfamiljen.blogspot.se. Välkommen dit!

15 januari, 2013

Späckat schema

Terminsstarten innebär, förutom jobb och skola, simskola, friidrott och bowling. Det är vad kidsen sysslar med just nu. Storebror tycker verkligen om friidrotten medan bowlingen är mer en kul grej. Simskolan för Malins del fungerar sådär. Det är ett jättebra upplägg hos MASS, men hon har blivit mer feg än vad hon var från början. Hoppas att det lossnar den här terminen.

Det väntar även en hel hög besök i vården för Malin. Den här veckan ortoptisten (ögon!), nästa vecka sköldkörteln och veckan därpå tandläkaren. Skolsyster står också på schemat. Vi ska ha nätverksmöte på skolan, göra hab-plan (lääängesedan!) och börja prata om och förbereda Malins uppgång till 1:a klass.

Jag fortsätter att plugga till handledare i Karlstadmodellen och jag prioriterar egen träning så fort jag har en lucka. Dock inte i skrivande stund! Jag har hittat tillbaka till yogan. Den passar min sinnesstämning just nu. Det är basyoga på Friskis&Svettis, alltså ingen "hard core-yoga". Men jag tränar även styrka och vanliga pass. Saknar löpningen, men jag vill inte springa när jag riskerar att halka.

06 januari, 2013

Pippi och eld

Sista dagen på jullovet. Vi hann varken med röjning av julsaker eller arbetsrum innan vardagen börjar knacka på igen. Men ett kalas för storebror och en teaterföresällning med Malin blev det. Hon och pappan var och såg Pippi på Lisebergsteatern idag och det gick över förväntan. Malin har haft svårt för utklädda människor, oväntade ljud och stora folksamlingar. Det vill säga allt som rör teater. Visst, lite skräckblandad förtjustning var det allt, men ändå ett steg framåt!

Storebrors kalas hölls i skogen med temat eld och vatten. Det blir så per automatik när man ska grilla korv bredvid en bäck ;-)

Hur familjen ska orka upp till jobb och fritids imorgon är en gåta. Vi måste stiga upp minst två timmar tidigare än vad som varit standard under jullovet. Det är tacksamt att skolan börjar med en studiedag så att vi inte har ett exakt klockslag att passa på morgonen. Det ska också bli intressant hur många nya pendlare jag möter på tåget imorgon. Från och med årsskiftet är det biltullar runt Göteborg och jag räknar med att det märks ...





04 januari, 2013

Jullovet

Snart är jullovet förbi. Vi har firat julafton både den 23:e och 24:e, vi har firat nyårsafton och vi har firat storebrors födelsedag. Precis som vanligt. Men ändå helt ovanligt och med en ständig sorg och saknad i bakgrunden. Jag har funderat på om jag ska sluta blogga för att vardagen känns svår att skriva om och jag har inte riktigt bestämt mig. Men jag gör ett försök med att ta upp min gamla tråd från tiden innan pappa dog.

Jullovet har varit behövligt. Hela familjen behövde vila och det har vi gjort. Vi har även åkt skridskor, hälsat på och haft besök av vänner, varit på skattjakt och spelat med det nya Wii-spelet!

Idag slängde vi ut granen, som nog har varit helvissen ett bra tag för jag har aldrig upplevt så mycket barr. Jag hoppas att resten av julsakerna också kan flytta ner i sina lådor innan helgen är över. Vi har även ett barnkalas på gång, plus att vi startat ett röjarprojekt på arbetsrummet.

Storebror kom på en rolig idé om att vi skriver lappar med saker vi vill göra tillsammans. Sedan drar vi en lapp varje kväll och så gör vi den aktiviteten hela familjen. Malins lapp "vann" första kvällen och då blev det film och popcorn:




21 december, 2012

Julgodis

Jag började gråta av mitt förra blogginlägg så jag valde att inte publicera det. Det får bli så här istället:


Enkelt, snabbt och (faktiskt!) gott.

18 december, 2012

En begravning

Igår begravdes min pappa. Det var en fin, ljus och personlig begravning som jag tror att han själv skulle varit nöjd med. Prästens ord kändes äkta och en vän till familjen spelade Inbjudan till Bohuslän på dragspel i kyrkan. Efter begravningsceremonin hade vi en sammankomst i församlingshemmet och även den stunden blev bra. Om man kan använda just ordet "bra" i sammanhanget.

Att jag citerar Magnus Uggla är inte vanligt men jag måste säga att dessa textrader stämmer väl överens med min känsla just nu: Fast jag fann aldrig modet till att säga adjö, trodde nog aldrig att du kunde dö. Jag har aldrig pratat med pappa om hans eventuella bortgång och även om han blivit tröttare med åren, fanns det inte i min värld att han plötsligt skulle försvinna. Men det kanske man aldrig kan föreställa sig? Mammas sjukdomsperiod varade i ungefär fem år och under den sista månaden visste vi att hon skulle dö. Lite mer förberedd var jag den gången – men smärtan är ändå densamma.

Jag hoppas att de har träffats igen på något sätt, min mamma och min pappa.