Det är svårt att blogga nu. Jag kan inte utelämna den händelse som påverkar mig hela tiden, dag som natt. Men jag har inte heller tänkt mig en blogg om sorg. Dagarna går, vi planerar begravningen, vi gråter, vi tar hand om barnen och vi försöker leva. Det är så det måste vara. Jag gick tillbaka till jobbet idag. Det var tungt och jag var helt slut redan vid lunch. Men jag behöver rutinen, började nästan känna mig folkskygg. Det går ganska bra för barnen. Storebror ställer frågor ibland, medan Malin inte riktigt förstår att morfar har lämnat oss för alltid.
Förresten har Malin varit på sitt första barnkalas i klassen och det gladde modershjärtat mitt i sorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar