Manustävling: NY TEXT!

Titta noga under Årets finalister ... :-)



Mer info om NY TEXT!

Träff på Bushuset

Igår träffade vi en massa kompisar ur Downtown på Bushuset i Mölndal. Det var Svenska Downföreningen som ordnade en träff där. Malin har inte gillat lekställen med bollhav och klätterställningar tidigare, men igår var hon ostoppbar. Hon studsade, rutschade, klättrade och badade bland bollar utan att tveka. Till slut fick jag klänga efter i klätterställningen för att hon inte skulle komma bort. Det enda hon tvekade på var den långa rutschbanan och det är jag glad för. Det tyder på en viss självbevarelsedrift i varje fall.

Malin var inte speciellt intresserad av att umgås med sina kompisar från tidigare teckenläger, men som förälder kändes det skönt att det var så många barn med Downs där. Ibland tycker jag att det är jobbigt att vara udda på en lekplats ...

Hur som, barnen hade kul - även om de inte lekte MED varandra, utan BREDVID. Vi föräldrar hann byta något ord emellanåt, men inte mycket. Vi pratade om att ha en mammaträff nästa gång och det ser jag fram emot. Många vill prata skola, kompisar och fritidsaktiviteter och det är svårt att koncentrera sig samtidigt som man passar barn.

Advent närmar sig

När jag var liten var vårt hus alltid nystädat en gång i veckan. Så är det inte i det här huset. Och till advent plockades allt pynt fram samtidigt i ett rent hus. Så är det inte heller i vårt hus. Här punktstädar och punktpyntar vi. Facit hittills: tre sovrumsfönster är putsade och pyntade. Imorgon hoppas jag hinna/orka med köket.

Kan denna skillnad bero på att min mamma var hemmafru tills min bror och jag var 8-10 år? Hoppas det - annars är vi väldigt ineffektiva i det här hushållet.

Skolmöte och pepparkaksbak

Och så hade vi mötet. Det kändes bra. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men vi hade en lång sittning där vi pratade om praktiska förutsättningar och framtidsplaner för skolan i stort. Rektor förklarade hur de brukar tänka vid placering av ett barn som behöver extra. Jag och Malins förskollärare berättade hur Malin fungerar idag, vad som krävs för att det ska fungera. SPC förklarade sin roll med att skjuta till resurser. Det ska inte bli några bekymmer att få med särskolepengen, även om vi inte skriver in henne i särskolan från början. Vi pratade om vad som krävs av en resurs och huruvida samma person kan jobba både på skolan och fritids, även om vi inte väljer skolans fritids.

Det som händer nu är att rektor inventerar sina styrkor för att se om han har någon som skulle kunna passa som resurs. Sedan ska vi träffas för ett nytt möte i början av februari. Innan dess har stormötet för alla blivande skolföräldrar hållits i slutet av januari. Om allt fungerar kan vi framåt april veta i vilken klass, med vilket läraralag och med vilken resurs Malin ska börja skolan! Det vore helt fantastiskt om den planen höll, eftersom det då finns tid för en långsam överskolning för Malin och utbildningstid för resursen. Visst känner jag att det finns många om, men och kansken i den här planen - men jag ska inte börja med att negga!

Ibland får jag höra att det är tur att Malin har sådana engagerade föräldrar. Det fick jag göra idag. Jag brukar tacka och le och tänka att jag känner många engagerade föräldrar. Hur som, nu i efterhand formulerar jag mitt nya svar. Det måste fungera för Malin - även om inte vi orkar dra i allt. På sikt är vår viktigaste uppgift att göra oss själva överflödiga. Precis som alla andra föräldrar.

Mötet var inte jobbigt i sig, men jag var väldigt trött efteråt. Jag hade väl spänt mig. Hemma väntade pappan på att bli avlöst för att åka och jobba och jag hade lovat kidsen att baka pepparkakor. Och det gjorde vi! Nu väntar jag på att få hem förstärkningen för nu är jag ännu tröttare. Barnen däremot är pigga och krya och ska återvända i vardagen imorgon.

Avslutningsvis kan jag säga - aldrig mera köpedeg till pepparkakorna. Jag minns den artificiellt stickiga smaken från förra året och det är inte speciellt omständigt att göra egen deg. Man måste bara planera lite eftersom den ska vila en natt innan bakning.

Nu vet jag verkligen vad pepparkakor innehåller - fett och socker. Och det är väldigt gott! Här kommer receptet jag använde. Vem Gunilla är vet jag ej, jag har fått recpetet av en kompis som börjar på J ...

Gunillas papparkakor
3 dl sirap (ljus eller mörk, efter smak!)
6 dl (knappt) socker
3 dl vispgrädde
2 hg smör/margarin
2 liter mjöl
1 msk bikarbonat
1 msk malen nejlika
1 msk malen kanel
1 msk malen ingefära

Rör ihop socker och sirap i en kastrull på svag spisvärme. Tillsätt grädde och kryddor och rör ihop. Rör ner smält smör och tillsätt sedan bikarbonat blandat med mjölet.

Låt degen vila i kylen över natten. Baka ut och grädda i 175 graders ugn, 8-10 minuter.

Den här degen ger väldigt många pepparkakor! För oss hade det räckt med halva satsen.

Inför skolstart

Mental förberedelse. Imorgon har vi skolstartsmöte med skola, förskola och specialpedagogiska. Tyvärr kan vi inte gå båda eftersom det fortfarande är VAB som gäller i det här huset.

Vackra bilder!

I mitt nätverk har det under dagen cirkulerat länkar till det här blogginlägget. Det är en svensk tjej som bloggar om sitt liv i Amsterdam och i just det här inlägget har hon lagt upp bilder från en utställning hon sett på sta´n. Mycket vackra bilder!

Jag har sökt efter mer information om fotografen och utställningen, men har inte hittat något ännu. Och nu är det sovdags!

En 5-årskontroll

Feberläget fortsätter. Nu är båda barnen hemma - dock bara en med feber. Den lilla nöjer sig med att snora än så länge.

Om jag skulle ta och berätta om vårt misslyckade BVC-besök ... Jag har nog lite svårt för BVC. Världen är så snäv där. Missförstå mig inte nu! BVC-tiden var oerhört viktig för mig när jag var där med storebror. Men färdiga formulär, kurvor på längden och tvären, hoppa på ett ben och rita en gubbe på beställning, stämpel i rumpan och överlämning till skolhälsovården funkar inte i Malins värld. Inte den här gången heller.

Vi var båda genomsvett och ilskna när vi gick därifrån. Och det är inte ofta Malin blir så arg. Hon pratade inte ens med storebror när vi hämtade upp honom efteråt. Vi lyckades inte heller få till 5-årssprutan eftersom det var för tätt inpå influensavaccinet. Att jag inte hade kollat det! Det är inte så att man längtar efter fler inbokade tider ...

Feberläge

Inte riktigt som tänkt ... det florerar många virus och några har fastnat här hos oss. Storebror har haft feber i två dagar och nu gick det inte längre att blunda för fakta. Vi fick ställa in morgondagens planerade födelsedagskalas. Vi skulle haft en gemensam firning av Malin och pappan tillsammans med släkten. Får se om det är feberfritt imorgon - då kanske det kan bli en fika på söndag i varje fall. Men då kan tyvärr inte farmor och farfar komma upp från Skåne.

Storebror och jag har haft ganska sköna dagar här hemma, trots febern. Vi har spelat mycket spel och läst högt för varandra. Mysigt! Sedan har vi kunnat smaska upp resterna av pappas födelsedagstårta från i tisdags. Inte dumt alls!



I går kväll var jag och klippte mig ... det blev rätt coolt om jag får säga det själv ;-)

Trendspaning ...

Idag skulle jag kunna blogga om ett misslyckat BVC-besök och ett lyckat planeringssamtal på förskolan. Men jag återkommer med det senare i veckan. Istället blir det inredningsbilder från vårt trendkänsliga (!) hem. Skämt åt sido, de nya gardinera till vardagsrummet är klara. Så här blev det:





Och så en novemberros från grannens trädgård ...

Malins lyxdag!

Fars dag firades med scones till frukost. Sedan delade familjen på sig och hälften åkte på barnkalas (Malin o pappa) och hälften firade morfar (resten ...). För övrigt har vi fixat på hemmaplan: virat belysning runt altanräcket, tvättat bilen och snyggat till höstkrukorna med ljung.

Jag har gått igenom bilderna från Malins lördag hos vår stödfamilj. Vilken lyxdag hon haft! De firade hennes födelsedag (igen!) med tårta och ett låångt besök i en leksaksaffär för att välja ut en egen födelsedagspresent. Snacka bortskämt! ;-)

Det är strax dags för läggning så jag hinner inte rapportera från min Vimmerby-helg. Här kommer istället två bilder från Malins helg ...



Barbie-heaven! Hur välja?!



På dagens barnkalas lekte en del StarWars, andra lekte fin dam ... Vi har en rosa period här!

Blivande författaren packar

Då är det dags för en ny träff i Vimmerby med kursen "att skriva barnlitteratur". Bland annat står två förlagsbesök och en guidad tur i Astrid Lindgrens barndomshem på schemat. Det blir tåget den här gången, även om jag måste åka världens omväg för att komma till Vimmerby. Jag vet att det blir intensivt och jag har ingen lust att köra ensam genom Småland i kompakt novembermörker. Håll tummarna för att tågresans tre byten inte strular!

Ikväll handlade Babel om ungdomslitteratur. Bland annat var författarna till boken Cirkeln där. Det kändes som en extra god uppladdning!

Blivande författaren har även varit närvarande förälder idag och tagit dottern till barnmottagningen för höstens influensavaccin. Hjärtläkarens inrådan.

En alldeles speciell dotter

En månad innan förlossningen fick jag en känsla av att det var något speciellt med barnet i min mage. Jag var och fikade med två vänner och fick frågan om jag trodde att det skulle bli en pojke eller en flicka. Jag sa att jag trodde att det var en flicka och tyst för mig själv formulerade jag "och jag tror att hon har Downs syndrom".

Men när Malin väl föddes – vid en snabb förlossning, tre veckor för tidigt – misstänkte jag ingenting. Jag och min man bekräftade direkt för varandra att hon var den mest perfekta lilla flicka som någonsin fötts. Men så här i efterhand förstår jag att barnmorskan hade sina aningar direkt. Det var helt enkelt för tyst i förlossningssalen. Malin skrek inte och personalen var dämpad. Jag saknade den där lätta känslan som jag förväntade mig efter en lyckad förlossning.

Redan efter ett par timmar kom en läkare och undersökte Malin. Då förstod jag att det var något speciellt med henne. Tyvärr betedde sig läkaren klumpigt när hon skulle berätta om sina misstankar. Hon började med att fråga om vi inte hade märkt något annorlunda med flickan. "Tycker ni inte att hon verkar lite slö?". Läkaren visste att vi hade en son och trodde att vi kunde jämföra. Men hon hade missat att storebror varit väldigt medtagen efter sin förlossning och direkt lagts i en kuvös med andningshjälp. I jämförelse med honom var lillasyster livlig!

Då sa läkaren rakt ut att hon misstänkte att Malin hade Downs syndrom. Ett blodprov skulle skickas på analys och därefter kunde vi få säkert besked. Men jag visste direkt att det inte var någon tvekan. Det där provet var bara en rutinsak. På något sätt hade jag ju redan anat.

Jag minns att det kändes som om jag föll ner i ett djupt svart hål. Barnet i mina armar kändes plötsligt helt främmande. Jag har aldrig sett min man så ledsen som just då och själv kände jag mig bara tom. Vi förstod inte att vi hade fått världens finaste dotter för det var så mycket Downs syndrom i vägen.

Om jag bara vetat vad jag vet idag skulle jag aldrig blivit så ledsen. Om jag bara vetat vad jag vet idag hade storebror inte behövt uppleva en förtvivlad mamma de första månaderna. Han hade ju fått världens sötaste lillasyster och kunde inte förstå varför jag var så ledsen. Om jag bara vetat vad jag vet idag hade jag känt glädje och tillförsikt inför framtiden. För livet tog verkligen inte slut, det tog bara en annorlunda vändning.

Grattis på 5-årsdagen min älskade Malin!

En 5-åring i huset!

Tänk att vår lilla fyller 5 år idag! Och tänk att hon fick vara med på Dagens Grattis på Bolibompa också. "Det var roligt" konstaterade hon när de tittade på klippet på förskolan. Och här kan du också titta!

Jag hade tänkt att skriva lite fler fina ord om min fina dotter idag, men jag får se om jag hinner uppdatera mer senare. Nu ska vi fixa födelsedagsmiddag med chokladbollar till efterrätt. Sedan väntar dagens andra presentutdelning (eller tredje, om vi räknar med förskolans).

-------------------------------------------------------------------------------------

Middagen uppäten, chokladbollarna slukade och födelsedagsbarnet har protesterat mot läggning hela vägen in i sängen. Här kommer lite bilder från dagen ...

Beslut, beslut

Nu har vi ett första planeringsmöte inbokat inför Malins skolstart. Det blir i slutet av den här månaden och då träffar vi förskola, skola och SPC. Jag känner mig faktiskt förväntasfull. Just nu är huvudspåret att hon ska börja i vår hemskola till hösten med sina -06-kompisar. Det finns några andra parallella spår, men det går inte att jobba på alla samtidigt. Vi måste fokusera någonstans!

Detsamma gäller för mina universitetskurser. I både "sociala medier" och "att skriva barnlitteratur" väntar enskilda, lite längre arbeten. Jag har flera alternativ i huvudet, men nu måste jag bestämma mig. Dessa beslut är dock inte riktigt lika avgörande för framtiden ...!

Heja Bengtsfors!

Det här gillar vi ... en förskola som anammat tecken, även om det inte finns något "speciellt" barn som behöver det. "Tecken är bra för alla", jo så sant! Läs mer på SPSM:s webbplats ...

Kalasdax!

Igår hade vi Malins barnkalas. Vi hade lånat kyrkans fritids, som vi brukar. Den här gången bjöd vi hela förskolegruppen. Det var premiär för ett sådant stort kalas för vår del, men det gick verkligen över förväntan. Killarna röjde i lekhallen och tjejerna lekte i dockhörnan - mycket traditionellt. Malin flöt emellan, men trivdes bäst i dockhörnan. Det är gott att se när leken med andra barn funkar. Storebror var med som medhjälpare och hade fiskdammen på sin lott. Vår fina avlösare var också med och hjälpte till. Tack för det!

Eftersom jag inte publicerar bilder där ansiktet på andra barn syns, blir det inte så många bilder ... men här kommer några.







Söndagen blev en hemma-fixar-dag. Städning, matlagning (det känns som om jag vuxit fast i spisen den här helgen!), flytt av husvagn till vinterförvar, lite sömnad av gardiner och en löparrunda per vuxen. Storebror har eldat med grannen och Malin har varit med pappa och krattat löv. Här kommer lite höstbilder:

Inför helgen

Malins mamma är trött idag. Jag har sytt nya gardiner och jobbat med träningsmaterial till Malin flera kvällar den här veckan och kommit i säng alldeles för sent. Malin har även sovit lite stökigt. Kvällen är tyvärr inte lugn ännu, en tur till affären väntar för att handla till morgondagens barnkalas. Men den turen får pappan ta ... I år blir Malins kalas en ren dagis-angelägenhet, men jag hoppas att vi även kan få till en träff med kompisarna i Down-town innan jul.

Till den nya prepositionsboken har jag gjort ord/bild-kort som kan användas i Hattenförlagets språkpusselbitar. Mallarna finns på deras webbsida och bilderna har jag hittat hos Office.





Malin har varit väldigt fascinerad av symaskinen ... den är inte framme ofta i det här huset ;-)