Skolmöte och pepparkaksbak

Och så hade vi mötet. Det kändes bra. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men vi hade en lång sittning där vi pratade om praktiska förutsättningar och framtidsplaner för skolan i stort. Rektor förklarade hur de brukar tänka vid placering av ett barn som behöver extra. Jag och Malins förskollärare berättade hur Malin fungerar idag, vad som krävs för att det ska fungera. SPC förklarade sin roll med att skjuta till resurser. Det ska inte bli några bekymmer att få med särskolepengen, även om vi inte skriver in henne i särskolan från början. Vi pratade om vad som krävs av en resurs och huruvida samma person kan jobba både på skolan och fritids, även om vi inte väljer skolans fritids.

Det som händer nu är att rektor inventerar sina styrkor för att se om han har någon som skulle kunna passa som resurs. Sedan ska vi träffas för ett nytt möte i början av februari. Innan dess har stormötet för alla blivande skolföräldrar hållits i slutet av januari. Om allt fungerar kan vi framåt april veta i vilken klass, med vilket läraralag och med vilken resurs Malin ska börja skolan! Det vore helt fantastiskt om den planen höll, eftersom det då finns tid för en långsam överskolning för Malin och utbildningstid för resursen. Visst känner jag att det finns många om, men och kansken i den här planen - men jag ska inte börja med att negga!

Ibland får jag höra att det är tur att Malin har sådana engagerade föräldrar. Det fick jag göra idag. Jag brukar tacka och le och tänka att jag känner många engagerade föräldrar. Hur som, nu i efterhand formulerar jag mitt nya svar. Det måste fungera för Malin - även om inte vi orkar dra i allt. På sikt är vår viktigaste uppgift att göra oss själva överflödiga. Precis som alla andra föräldrar.

Mötet var inte jobbigt i sig, men jag var väldigt trött efteråt. Jag hade väl spänt mig. Hemma väntade pappan på att bli avlöst för att åka och jobba och jag hade lovat kidsen att baka pepparkakor. Och det gjorde vi! Nu väntar jag på att få hem förstärkningen för nu är jag ännu tröttare. Barnen däremot är pigga och krya och ska återvända i vardagen imorgon.

Avslutningsvis kan jag säga - aldrig mera köpedeg till pepparkakorna. Jag minns den artificiellt stickiga smaken från förra året och det är inte speciellt omständigt att göra egen deg. Man måste bara planera lite eftersom den ska vila en natt innan bakning.

Nu vet jag verkligen vad pepparkakor innehåller - fett och socker. Och det är väldigt gott! Här kommer receptet jag använde. Vem Gunilla är vet jag ej, jag har fått recpetet av en kompis som börjar på J ...

Gunillas papparkakor
3 dl sirap (ljus eller mörk, efter smak!)
6 dl (knappt) socker
3 dl vispgrädde
2 hg smör/margarin
2 liter mjöl
1 msk bikarbonat
1 msk malen nejlika
1 msk malen kanel
1 msk malen ingefära

Rör ihop socker och sirap i en kastrull på svag spisvärme. Tillsätt grädde och kryddor och rör ihop. Rör ner smält smör och tillsätt sedan bikarbonat blandat med mjölet.

Låt degen vila i kylen över natten. Baka ut och grädda i 175 graders ugn, 8-10 minuter.

Den här degen ger väldigt många pepparkakor! För oss hade det räckt med halva satsen.