Lucka 8

En förbjuden plats, del 2 ...

Det syns att Jakob och Edwin är syskon. De har vitblont ostyrigt hår, bleka fräknar över näsan och slitna lappade jeans. Det är bara Jakobs lysande röda finnar och Edwins glugg mellan framtänderna som skiljer dem åt. Och längden förstås. Jakob är två huvuden längre och han tar sin lillebror i handen och går fram till kanten på den första bassängen.

– Jag trodde att de skulle flyta bajskorvar här, säger Edwin.
– Nej, det verkar som om smutsen är bortsilad. Vi går bort till de andra bassängerna, svarar Jakob.
Men vattnet blir bara renare och klarare för varje bassäng de passerar. Vid den sista ser det ut som om det skulle gå att dricka vattnet direkt ur bassängen.
– Nej, här finns ingenting, säger Jakob. Legogrejen måste ha fastnat någonstans. Vi får gå in och titta.

Edwin tvekar, det där monstret kanske inte är så himla viktigt ändå. Men Jakob går fram till det långa huset och rycker i dörrhandtaget. Dörren glider upp. Här inne forsar vattnet fram under gallergolvet. Det plaskar och brusar så att pojkarna knappt hör varandra och Edwin kniper om näsan för att slippa lukten. De går fram till en ny stor sil. Den är inte lika kletig som silen utanför huset, men den är full av skräp. Fler öronpinnar, plastpåsar och gamla plåster.

– Titta där är en ballong, ropar Edwin. Och en legobit!
Jakob går runt silen och tittar noga. Han tar en kratta som står bredvid silen och petar runt i sörjan. Det dyker upp tandpetare och bomullstussar men inget monster.
– Äh, det går inte, vi struntar i det här, säger han.
Skönt, tänker Edwin som längtar hem till sin legolåda. Det känns bara förbjudet och läskigt att vara här på reningsverket.

– Hallå där, vad gör ni?
Pojkarna har inte hört att dörren i andra änden av huset har öppnats. En man i blå arbetskläder och vit hjälm på huvudet är på väg mot dem.
– Spring! ropar Jakob och kastar sig mot dörren som slår upp med ett brak.
Mannen följer efter.
– Här får ni inte vara! Det är farligt! ropar han.
Jakob och Edwin rusar mot mopeden. Det har börjat mörkna ute. Mannen i den vita hjälmen snubblar på något utanför dörren. Pojkarna hör honom svära och muttra men vågar inte titta bakåt.
– Här, ta hjälmen, skriker Jakob och hoppar upp på mopeden. Klättra upp!
Edwin har gråten i halsen, men kommer snabbt upp på mopeden och klamrar sig fast kring storebrors midja.