Jag sitter på tåget mellan Stockholm och Sundsvall. Och när jag kommer fram till Sundsvall ska jag sätta mig på en buss till Härnösand. Jag är definitivt på för mig otrampad mark. Det känns alltid konstigt när jag åker iväg själv och lämnar man och barn hemma. Det beror väl på att det väldigt sällan händer ... och att vår familj fortfarande är "småbarnssammansvetsad" vilket innebär att allt vi gör, gör vi med familjen. Nåväl, nu är jag alltså ensam på ett tåg och jag gillar verkligen detta färdsätt. Sverige är fantastiskt vackert i tidig-höst-sol och jag hinner känna att jag är på väg. Det är inte som när man flyger, då dimper man bara ner på en ny plats och har ingen känsla för själva resan.
Hur som, alla aktiviteter samlas ju ofta på samma dag och det blev idag. Jag skulle till Härnösand och storebror skulle börja simskolan. Men min vän B ryckte in och hämtade upp Malin på förskolan och jag fick nyss en bild på dottern som satt på en upp-och-ner-vänd eka och åt banan i solskenet. Det såg så mysigt ut att jag fick hemlängtan direkt. Ikväll får jag höra hur simskolestarten gick och då längtar jag nog hem igen. JO, jag tycker att det är roligt att vara på eget äventyr, jag lovar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar