Såg på Debatt om barnlitteratur igår. Råder det moralpanik i barnlitteraturen? Är böckerna för tillrättalagda? Och hade Pippi Långstrum blivit utgiven idag? Det blev inte så mycket debatt då de flesta deltagarna tyckte att författarens konstnärliga frihet skulle råda och att man inte kan censurera livet. En välkänd förälder var emot och tyckte att alla böcker ska vara glada.
Jag tycker att ansvaret i mångt och mycket ligger på mig som förälder. Det är jag som väljer böckerna så länge barnen är små. Jag tycker att det är viktigt att livet skildras som det är, men jag skulle inte välja en bok om alkoholiserade föräldrar som godnattsaga. Däremot väjer jag inte för lite fräcka eller sorgliga böcker. Sedan får jag vara beredd på att förklara saker och prata med barnen om det som vi läst.
Om jag skulle lägga ett ansvar på författaren så är det att hålla oss i handen genom boken, även om det är läskigt.
Jag läste precis boken Kan du vissla Johanna av Ulf Stark och fick en klump i halsen på slutet. Kunde inte riktigt läsa klart. Jag kom att tänka på min mamma, som inte lever. Men då fick storebror och jag prata om det. Att folk dör. Det är naturligare i boken eftersom "morfar" är gammal där, medan min mamma var alldeles för ung. Men döden är det ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar