26 december, 2008

Julfrid utbytt mot julförkylning

Nu kör vi igen ... förkylning. Dunderförkylning. Det är Malin som är dabbad återigen. Var kommer virusen ifrån? Vi har inte varit på dagis, inte träffat främmande människor, inte varit på IKEA. Ändå ... näsan rinner som en kran och det är tungt att andas. Hosta med krupptendens ... Pappa och storebror fick åka själva till farmor och farfar i Ängelholm, där vi skulle fira vår tredje julafton. Och firade blir säkert den manliga delen av familjen medan den kvinnliga sidan är hemma och tröstäter av pepparkakor och chokladbollar.

25 december, 2008

Julfrid 2

Sedan har vi naturligtvis firat den vanliga julafton ... I år hade vi bestämt att vi bara skulle vara vår lilla familj på julafton. Det vill säga mannen, barnen och jag. Jag har förstått att detta kan låta udda i mångas öron, men efter vår hekstiska höst med dagisstart, sjukdomar, träning och allt annat ville vi bara vara själva den här dagen. Vi har så mycket vardag i familjen så ibland är det roligt att fira något riktigt högtidligt tillsammans bara vi. Det blev helmysigt.

Mitt på dagen var vi i kyrkan, det var "samling vid krubban" - en kort familjegudstjänst. Högtidligt, men på lagom nivå för småbarnsfamiljer. Hela kyrkan var full och vi träffade flera familjer som vi känner från dagis. Sedan sov Malin och vi plockade fram julbordet: skinka, sill, ägg, korv, köttbullar, småpajer, "julceasarsallad" och det nybakade brödet med nötter och lingonsylt. Gott och mysigt ... Sedan Kalle på tv och tomtebesök. Sonen tvivlade lite och frågade när tomten gått om pappa har några tomtekläder ... Jag ljög.

Barnen ville aldrig somna men till slut fick vi föräldrar en helt lugn stund i soffan med varsin skinkmacka. Vi är nöjda!

Julfrid 1

Nu har vi firat julafton i två dagar. Traditionen bjuder julafton med grannarna (min far och min bror) redan den 23:e. Vi har alltid firat den 23:e i vår familj eftersom det var min farfars födelsedag. De senaste åren har inneburit mycket stress eftersom vi har haft farmor som varit dement och min funktionshindrade faster har blivit ganska "skraltig" i kroppen. Nu lever inte farmor längre och vi tänkte helt enkelt om kring min faster. På förmiddagen åkte vi till hennes gruppboende och hade med oss julmat och julklappar och firade där. Det blev det bästa firande på många år. Hon var trygg och harmonisk på hemmaplan och fick vara "värdinna" även om vi hade med oss maten. Kanonbra!

På kvällen firade vi hemma hos min far och då var det fullt ståhej med ungar, hundar och tomte. Men även det firandet blev mer stressfritt än på länge eftersom vi inte behövde tänka på min fasters speciella behov.

22 december, 2008

Julstök

Vi har handlat nästan alla våra julklappar via internet i år. Fantastiskt bra - ingen trängsel och öppettiderna är oändliga. Jag tycker att det är kanon även om jag egentligen tycker om att shoppa och är hyfsat bra på att hitta på julklappar. Rent krasst, nuförtiden kan jag inte åka och väg och handla i flera timmar. Det är jobb, dagishämtning, middag, läggning och röj i kök och tvättstuga som gäller. Även inför jul.

Idag är jag och barnen lediga - ska bli helskönt med långledighet. Jag ska tillbaka till jobbet först 5 januari.

13 december, 2008

Lucia med snuva

Jag trodde faktiskt att jag skulla hålla i bloggandet ... men nu har det gått en månad. Vi har en förkylningsperiod i familjen. Malin värst drabbad - igen. Av denna anledning missade vi tyvärr lussefikat på hennes dagis. Det brukar vara jättemysigt med julpyssel och snack med andra föräldrar. Men däremot fick jag avnjuta Luciatåget på sonens avdelning. Det är ju "storbarnsavdelning" vi talar om nu (4-6 år). Vilket innebär riktigt tåg, utomhus i mörka eftermiddagen. Inövade sånger och versläsning. Intet öga var torrt ... i varje fall inte mina. Vad duktiga de är! Vad de har lärt sig många texter, vad de tog i! Utklädda till Lucior, tärnor, tomtar och pepparkakor. Men stjärngossar ... det verkar var helt ute!

Sedan sist kan jag berätta att vi har haft ett väldigt bra utvecklingsmöte på Malins dagis. Där pratade vi om hur inskolningen fungerade och hur allting är nu. Vi gick även igenom hur vi ska jobba med Malins enskilda träning. Hittintills har allting handlat om att få in Malin i rutinerna men nu kan de även börja med en träningsstund på dagis varje dag. Det är så härligt att pedagogerna är peppade och intresserade av att Malin ska få sin extra träning och att de jobbar på så bra för att utveckla Malin i gruppen.

Ett utvecklingsmål som sattes upp var att få de andra barnen att se Malin som en jämnbördig kompis i gruppen. Som det är nu är hon mångas "bäbis". Hon är liten till växten, hon går inte och hon pratar inte med så många ord (däremot tecken!). Det kan vara lätt att ta henne för bäbis om man är jämngammal. Men det är sådant som pedagogerna håller ögonen på och kommer att jobba med.

För övrig kom vi överens om att ha en planeringstid per månad (pedagogerna och vi föräldrar) där vi lägger upp övningar för Malins kommunikationsträning. Vi har skapat en pärm, en mall för övningarna och hjälps åt att ta fram material till de olika momenten. Det här blir kanon!

Ändå ändå har jag haft så många stunder av stress kring allt detta ... det finns så mycket att öva på och det känns som om vi måste greppa allt på direkten. Jag vet inte varför jag tänker så för jag vet ju rent intellektuellt att det blir bra om vi tar ett steg i taget. Men tanken ligger ändå där. Tänk om vi missar något - tänk om Malin skulle utvecklas bättre om vi gjorde på ett annat sätt? Detta är tankar jag vet att jag delar med många andra föräldrar till funktionshindrade barn. Men jag vet oxå att det är många som säger att man lär sig att hantera stressen med tiden. Hoppas på det!

Jag avslutar detta långa blogginlägg med att konstatera att Luciafriden har lagt sig i huset, trots snor, hosta och kraxiga röster. Golvet är bonat (nja, torkat!) och granen är inne (naken än så länge!). Jag har tittat på Dansbandskampen och kurerar mig nu med en Talisker framför datorn. Imorgon klär vi granen och käkar pepparkakor!