Jobbstart, förskolestart, fritidsstart. Dagen har inneburit en hel massa starter och därmed även några avslut: semestern och sommarlovet är till ända. Semestern har varit fin. Vi har gjort massor av utflykter och aktiviteter. Vi har badat mycket och hunnit med många kompisträffar. En semester helt i min smak, förutom att jag önskade några fler husvagnsnätter förstås ;-)
Nu går det inte längre att ducka för det faktum att resurspedagogen på Malins förskola sa upp sig precis innan semestern. Det känns så tungt! Jag har inte orkat ta det till mig riktigt och jag skulle ljuga om jag sa att det inte är ett stort bekymmer för oss. Men jag måste hoppas på en ny bra lösning. Till all lycka är det två pedagoger som jobbat mycket med Malins språkträning så kompetensen finns kvar i huset. Men ansvaret kan inte ligga på en person, det är för sårbart.
Det går inte att kommma ifrån att vi har en annan relation till Malins pedagoger än andra föräldrar har.
Här funderar jag kring familjelivets mysterier. Välkommen att ta del av min vardag tillsammans med pappan, storebror och Malin - en tjej med det lilla extra
Visar inlägg med etikett resurspedagog. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett resurspedagog. Visa alla inlägg
08 augusti, 2011
13 april, 2010
En rolig och tre tråkiga
Ibland suger det att vara "handikappförälder". Nu till exempel. Återkommer till detta men allra först måste jag säga att gårdagen började fantastiskt trevligt med en frukost tillsammans med maken. Det var vår firning av den 2-åriga bröllopsdagen. En god frukost utan barn.
Efter detta skulle maken åka med Malin till HAB och prova ut en cykel. Ett roligt ärende i sig, men tidsplaneringen sprack någonstans så hjälpmedelscentralen öppnade inte förrän en timma senare än tiden vi fått. Det innebar väntan (inte Malins starkaste sida) och att maken inte kunde lämna tillbaka henne på förskolan eftersom hon missade lunchen och skulle komma mitt i vilan. Alltså fick han ta ledigt hela dagen. Cykeln å sin sida verkar toppen. Den kan bland annat ställas in så att den passar Malins ringa längd, den är stabil och tramporna har ett "stopp" så att foten inte glider av. Vi får den om 5 veckor.
Dagen var inte slut med detta ... helt plötsligt och för tredje gången på ett år hotas resurpedagogen på förskolan att bytas ut mot en annan barnskötare med fler anställningsår i kommunen. Utan att se till kompetens! Jag blir så ledsen och besviken. Det blir aldrig någon arbetsro. För att inte tala om vilken arbetssituation det är för den här personen. Vi lägger så mycket tid på att diskutera, planera och tillverka träningsmaterial med två av pedagogerna på förskolan. Det är gratis kompetensutveckling för personalen och gynnar dessutom hela barngruppen. Tanken på att börja om på noll med en ny person är orimlig. Det skulle hämma Malins språkutveckling direkt. Dessutom handlar det om förtroende och tillit som byggts upp under många år. Både från Malins och vår horisont. Malin är inte heller det enda barnet i gruppen som behöver en väl inarbetad resurperson. Det här är frustrerande och vi känner oss maktlösa som föräldrar. Men sista ordet är inte sagt ännu så jag måste försöka se positivt.
Efter detta skulle maken åka med Malin till HAB och prova ut en cykel. Ett roligt ärende i sig, men tidsplaneringen sprack någonstans så hjälpmedelscentralen öppnade inte förrän en timma senare än tiden vi fått. Det innebar väntan (inte Malins starkaste sida) och att maken inte kunde lämna tillbaka henne på förskolan eftersom hon missade lunchen och skulle komma mitt i vilan. Alltså fick han ta ledigt hela dagen. Cykeln å sin sida verkar toppen. Den kan bland annat ställas in så att den passar Malins ringa längd, den är stabil och tramporna har ett "stopp" så att foten inte glider av. Vi får den om 5 veckor.Dagen var inte slut med detta ... helt plötsligt och för tredje gången på ett år hotas resurpedagogen på förskolan att bytas ut mot en annan barnskötare med fler anställningsår i kommunen. Utan att se till kompetens! Jag blir så ledsen och besviken. Det blir aldrig någon arbetsro. För att inte tala om vilken arbetssituation det är för den här personen. Vi lägger så mycket tid på att diskutera, planera och tillverka träningsmaterial med två av pedagogerna på förskolan. Det är gratis kompetensutveckling för personalen och gynnar dessutom hela barngruppen. Tanken på att börja om på noll med en ny person är orimlig. Det skulle hämma Malins språkutveckling direkt. Dessutom handlar det om förtroende och tillit som byggts upp under många år. Både från Malins och vår horisont. Malin är inte heller det enda barnet i gruppen som behöver en väl inarbetad resurperson. Det här är frustrerande och vi känner oss maktlösa som föräldrar. Men sista ordet är inte sagt ännu så jag måste försöka se positivt.
Etiketter:
Downs syndrom,
funktionshinder,
HAB,
hjälpmedel,
resurspedagog
20 november, 2009
Vi andas ut
Veckan rusade på och vad hände ...? Jo, nuvarande resurspedagog får vara kvar på Malins förskola. Inte på grund av barnens bästa, inte på grund av hennes kompetens, inte på grund av våra protester utan på grund av att personalavdelningen räknat fel på hennes anställningsdagar. Hon låg helt enkelt bättre till på listan ... Alltså andas vi ut för denna gång, men kommunens principer är fullkomligt felaktiga ändå!
Storebror har haft feber upp och ner hela veckan så vi har turats om att vara hemma med honom. Idag känns han rätt bra men jag tycker att han är oroväckande röd i ögonen ... ska vi toppa med en ögoninflammation tro?!
Vi gjorde HAB-plan i veckan. Det var en bra sittning även om det blir väldigt tydligt att just målen kring språk och kommunikation är svåra för habiliteringen att följa upp eftersom de inte finns med som stöd där. Men lika viktigt är det för mig att det framgår av HAB-planen att vi inte får de vi efterfrågar ... dvs handledning i Karlstadmodellen.
Storebror har haft feber upp och ner hela veckan så vi har turats om att vara hemma med honom. Idag känns han rätt bra men jag tycker att han är oroväckande röd i ögonen ... ska vi toppa med en ögoninflammation tro?!
Vi gjorde HAB-plan i veckan. Det var en bra sittning även om det blir väldigt tydligt att just målen kring språk och kommunikation är svåra för habiliteringen att följa upp eftersom de inte finns med som stöd där. Men lika viktigt är det för mig att det framgår av HAB-planen att vi inte får de vi efterfrågar ... dvs handledning i Karlstadmodellen.
17 november, 2009
Mycket nu
Sista gången på Malins sim idag. Tyvärr var vi ensamma med sjukgymnasten men det gick väldigt bra. Egentligen är det sista gången för terminen nästa tisdag men nu har vi HAB-plan, hjärtkontroll och tandläkarbesök inplanerade under två veckor så vi får inte in en simtid oxå. Dessutom ska vi få in en andra vaccinspruta någonstans.
Det ser inte ljust ut på resursfronten ... ingen hänsyn till kompetens ska tas vid omplacering. Det är bara anställningsår som räknas. Men det är heller inga klara besked. Vi fortsätter att skriva brev, vi ger oss inte i första taget.
Storebror har fått feber så jag blir hemma och vårdar honom imorgon.
Det ser inte ljust ut på resursfronten ... ingen hänsyn till kompetens ska tas vid omplacering. Det är bara anställningsår som räknas. Men det är heller inga klara besked. Vi fortsätter att skriva brev, vi ger oss inte i första taget.
Storebror har fått feber så jag blir hemma och vårdar honom imorgon.
Etiketter:
Downs syndrom,
feber,
kontroller,
resurspedagog
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)