Och mamma då?

Det har handlat mycket om barn på bloggen det senaste. Men hur står det egentligen till med mamman?

Författandet, hur går det? Inte alls! Jag har varken ork eller tid att skriva. Det är sorgligt men sant. Men jag har faktiskt låtit mina färdiga texter åka på ytterligare en rundtur bland några oprövade förlag och jag har i varje fall fått tillbaka en personlig refusering med uppmuntran och beröm. Vackert så! Imorgon ska jag gå till Bokmässan och känna på stämningen. Jag kommer också träffa några kursare från "Att skriva barnlitteratur".

Träningen, hur går det? Det går helt okej. Igår sprang jag i regn och mörker och kände mig lite som Rocky. Som om jag skulle kunna springa hur långt som helst. Men det gjorde jag inte förstås, mitt knä är inte att lita på, men 6 km blev det i varje fall. Så träningen är i varje fall på godkänd nivå.

Pluggandet, hur går det? Nu tänker jag på min utbildning till handledare i Karlstadmodellen. Det går. Men mer än så är det inte. Jag har med hjälp av pedagogen på Malins fritids spelat in en film som ska analyseras vid nästa kurstillfälle, som faktiskt är nästa helg. Jag har läst en del av litteraturen och en del återstår. Men med pluggandet i åtanke blir det nog inga barnböcker på ett tag ...

Som en fluga på väggen

Nu har jag sett några filmer från Malins vardag. Det är faktiskt lite lyxigt att se henne när hon inte är medveten om det. Som en liten fluga på väggen. Filmenerna ska fånga upp Malins sätt att kommunicera och i det här fallet är det tillsammans med resurspedagogen på fritids. Jag ska använda filmerna till min handledarutbildning i Karlstadmodellen.

Det är både för- och nackdelar att jobba med sitt eget barn som kasusbarn (det barn man följer under utbildningen). Fördelarna är att jag inte behöver lägga tid på att sätta mig in i en ny familjs förutsättningar och att jag mer medvetet kan följa och stötta mitt eget barns språkutveckling. En av nackdelarna är att det kan kännas privat att visa upp och låta mina "klasskamrater" studera Malins sätt att kommunicera. Råden jag får från de andra handledarstudenterna är ju råd till mig som handledare, inte som förälder. Jag får tänka hårt på att inte blanda ihop mina roller.

I dagens film leker Malin och resurspedagogen med lera. Malin pratar ganska mycket, men ovanligt otydligt. Hon skippar dessutom alla tecken hon kan. Men som sagt, det är inte uppvisning av hennes färdigheter det handlar om, utan en analys av hur vi kan jobba vidare för att utveckla hennes språk. Det känns i vilket fall som helst spännande och nu återstår det för mig att klippa ut den delen av filmen som ska användas. Hur man nu gör det ...

En annan inblick i Malins vardag fick jag via MMS idag på förmiddagen. Det är en bild där hon sitter på sin plats i klassrummet och klipper ut händer och fötter som hon ritat på ett papper. Det låter inte märkvärdig kanske, men det är stort för oss. Malin sitter med i ett helt vanligt klassrum och gör precis samma sak som alla andra elever. Hon har noggrannt hängt sin skolväska på stolens ryggstöd och hon är fullt koncentrerad på uppgiften. Det känns rätt!

Sedan är det lika rätt att hon och elevassistenten går undan och har jobbarstund i ett eget rum. Inkludering betyder inte att eleven ska "klämmas in" och anpassas efter skolan och hur det funkar för alla andra. Inkludering är när skolan och undervisningen formas efter varje elevs olika förutsättningar. I det här fallet är Malin eleven. En inkluderad elev.