En hel vecka sedan senaste inlägg. Vad här hänt egentligen?! Jag har inte mått riktigt bra. Min astma har gjort sig påmind och det har resulterat i hosta och tung andning hela veckan. Trist.
Det var föräldramöte på storebrors avdelning i veckan. Mötet dominerades av diskussionen kring den skadegörelse som pågår på förskolan. Krossade rutor, glas och fimpar i sanden, försök till att sätta eld på förrådet och förstörda leksaker har blivit vardag. Det är unga ungdomar, 12-16 år, som hänger på dagisgården och har sabotage som sysselsättning. Polisen har varit där flera gånger men det har inte avtagit.
Vi pratade om vakter, övervakningskameror och om att ta ner häcken för att ge bättre insyn på gården. Än så länge har vi bara satt upp informationslappar i bostadsområdena häromkring. Det är viktigt att kunskapen sprids så fler uppmärksammar problemet och pratar med sina ungdomar.
För oss känns det i varje fall otryggt att ha en dotter som inte går och som fortfarande kan få för sig att käka sand på en gård där det kan finnas glas i både sand och gräsmatta.
Men till något roligt ... Malin går faktiskt mer och mer. Varje dag. Nu väljer hon att gå framför björngången, om det inte är riktigt bråttom förstås. Man ser på henne att hon tycker att det är roligt att gå och hon ger sig inte när hon ramlar. Fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar