Idag har Malin och fadern träffat sjukgymnast och logoped på Hab. Eftersom det var i maj vi var där senast har det ju hänt mycket på utvecklingsfronten. Malin tecknar två-ordsmeningar, säger en del ord, har börjat att gå ...
I november är det dags att träffa tandläkaren för att göra en gomplatta. Fram till dess ska vi jobba mycket med munnen så att det inte blir en chock när det ska in en plastbit i gapet. Jag tror att Malin kommer att protestera rätt mycket inför gomplattan och det blir nog förskolan som får ta den träningen. Hon är mer motiverad där. Men vi får se, det är långt kvar.
Innan dess ska vi träffa sjukgymnasten ihop med en arbetsterapeut för att titta på vilken typ av hjälpmedel som finns för att göra Malin mer självständig här hemma. Och med hjälpmedel menar vi nu bra pallar att klättra upp till handfatet med och liknande.
Sedan har jag startat min "kampanj" för att få handledning i Karlstadmodellen via Hab. Har inte fått några svar ännu. Som läget är just nu så jobbar vi på mycket självständigt med Malins träning och har bra stöd från förskolan. Därför blir Habiliteringens roll ganska liten. Men jag vill egentligen inte ha det så - om vi inte orkar driva längre, vem ska då stötta oss om inte Hab finns i bakgrunden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar