Eftersom det blev korv över från gårdagens fest bjöd vi grannarna på lunch på altanen. Vi hade förväntat oss sol och lite värme men det var grått och råkallt. Funkade ändå med en extra tröja och mössa. På eftermiddagen kom min kompis B hit och då gjorde vi våfflor. Prövade ett nytt recept med dinkelmjöl och både grädde och smör i smeten. Behöver jag säga att det blev smarrigt?! Men efter denna latmans-matdag blev barnen ganska kinkiga senare på eftermiddagen. Det blev att slänga in lite pasta och köttbullar till kvällsmat.
Sonen är väldigt förtjust i min kompis B. De gick iväg på en promenad själva och jag kunde riktigt se hur stolt han var. Sedan fick han visa henne hur man bygger en kulbana att rulla kulor i. Jag tror att båda två gillade att bygga tillsammans.
För övrigt har vi gjort några tappra försök att sanera hemmet. Städningen har hamnat på efterkälken i sjukdoms- och festfixartider. Vi fick en del gjort i varje fall - men får fortsätta imorgon.
3 kommentarer:
Hej!
Mamma läser ju Ica-kuriren så hon tipsade om din blogg. Hon hade däremot missat dig i GP, hur hon nu lunde lyckas med det? Fin artikel, fin blogg och fina barn!!!
Kramar från Karin Welén
Hej Karin! Kul att se ditt namn i bloggen. Nu har du lite kolla på vad vi gör i familjen. Hoppas att ni har det gott!
Ja det är roligt att se hur ni har det, när det nu är så märkligt svårt att få till IRL.
Apropå tecken. Olof sa inte ett ord innan han var två, var nästan två och ett halvt innan det lossnade. Mamma jobbade då på en avdelning för autistiska barn i Hammerö, och de jobbade mycket med tecken. Hon körde det med Olof och han nappade rätt friskt på det. Frustrationen över att inte kunna göra sig förstådd minskade mycket, även om vi bara kunde ett fåtal tecken. Det tog sedan lång tid innan han kunde säga "katt" utan att klappa sig på handen. Så jag tror nog att alla mindre barn på Malins dagis har glädje av henne på det viset!
Skicka en kommentar