SVT2 visar tre halvtimmeslånga dokumentärer om hur det kan vara att leva med Downs syndrom. Den första visades idag och hade beskrivningen: Varje år föds ca 130 barn med Downs syndrom i Sverige. Tre familjer berättar om födelse, småbarnstid och en extra kromosom. Medverkar gör Malte, 2 år, Ville, 4 år och Linnea, 6 år tillsammans med föräldrar, syskon, kompisar och pedagoger.
Del 1 på svt.se
Sändningstider för samtliga program
Visar inlägg med etikett svt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett svt. Visa alla inlägg
08 augusti, 2012
29 mars, 2012
En märklig debatt
Omställningen till sommartid tar på krafterna. Jag har varit supertrött hela veckan, så nu måste jag sova. Men jag ska först göra en kort reflektion angående förra veckans Debatt på SVT. Lite sent, jag vet!
Det blev en lika tokig blandning av ämnen den här gången, som för två år sedan. Och frågan kring Downs syndrom fick futtigt lite tid. Större delen av programmet ägnades nämligen åt en personlig konflikt mellan änkan som inte fick ta med sig sin bortgångne makens hund till begravningen och prästen i den aktuella kyrkan. Det är väl ingen debatt?!
Men sedan undrar jag faktiskt om man verkligen kan ha en debatt som frågar sig om det är bra eller dåligt att barn som min dotter inte kommer att födas i framtiden? Vad är det för frågeställning?! Det var nämligen det som programmet handlade om. Inte fosterdiagnostik i sig, utan just om Downs syndrom.
Mia och Kristina, som gjort filmen Det rätta barnet, fick mycket kortfattat framföra sina ståndpunkter och sedan ordkrigade två filosofer i frågan. Trots att ämnet är så allvarlig, kunde jag inte ta diskussionen på allvar. Den var helt enkelt FÖR overklig!
Och med det säger jag: Godnatt!
Det blev en lika tokig blandning av ämnen den här gången, som för två år sedan. Och frågan kring Downs syndrom fick futtigt lite tid. Större delen av programmet ägnades nämligen åt en personlig konflikt mellan änkan som inte fick ta med sig sin bortgångne makens hund till begravningen och prästen i den aktuella kyrkan. Det är väl ingen debatt?!
Men sedan undrar jag faktiskt om man verkligen kan ha en debatt som frågar sig om det är bra eller dåligt att barn som min dotter inte kommer att födas i framtiden? Vad är det för frågeställning?! Det var nämligen det som programmet handlade om. Inte fosterdiagnostik i sig, utan just om Downs syndrom.
Mia och Kristina, som gjort filmen Det rätta barnet, fick mycket kortfattat framföra sina ståndpunkter och sedan ordkrigade två filosofer i frågan. Trots att ämnet är så allvarlig, kunde jag inte ta diskussionen på allvar. Den var helt enkelt FÖR overklig!
Och med det säger jag: Godnatt!
20 september, 2011
TV-tips torsdag
I SVT Barnkanalen kl 18.30 torsdagen den 22 september visas andra avsnittet av serien "Barn på sjukhus" och den här gången handlar det om Josefin som har Downs syndrom.
"Josefine, 12 år, från Ljungbyhed föddes med Downs syndrom, som gör att hon växer och utvecklas annorlunda än de flesta andra barn. När man har Downs syndrom påverkas hela kroppen och Josefine har problem med hjärtat, musklerna och lederna. I kvällens program följer vi med Josefine till hästarna och stallet där hon går på ridsjukgymnastik. Vi får också lära känna Ted, hennes bästa kompis, hänga med på disco och drakflygning!"
"Josefine, 12 år, från Ljungbyhed föddes med Downs syndrom, som gör att hon växer och utvecklas annorlunda än de flesta andra barn. När man har Downs syndrom påverkas hela kroppen och Josefine har problem med hjärtat, musklerna och lederna. I kvällens program följer vi med Josefine till hästarna och stallet där hon går på ridsjukgymnastik. Vi får också lära känna Ted, hennes bästa kompis, hänga med på disco och drakflygning!"
04 december, 2009
Debatten som uteblev
Jag var väldigt nervös när jag åkte till tv-huset i gårkväll. Nästan på gränsen till kräkning. Men när jag fick reda på att jag inte hade någon inskriven kommentar i manus slappnade jag av. Sedan blev jag sur för det. Aldrig är man nöjd!
Jag är i varje fall en erfarenhet rikare. Nervositeten försvann helt inne i studion. Det var så många andra människor att fokusera på. Jag kände inte alls av att det var direktsänding och jag kan avslöja att en debatt inte känns hälften så hetsig i studion som den framstår i tv. Det kändes mer som ett samtal. Kanske inte riktigt, när de mest korkade uttalandena kring minareter kom fram.
Jag antar att det framgick tydligt att den första debatten var så mycket hetare än vår debatt kring Downs syndrom och fosterdiagnostik. Det var lite som om luften gick ur efter den första delen. Jag hade förväntat mig att programledaren skulle ställa tuffare frågor kring fosterdiagnostik. Det kändes snällt - om man kan använda ordet i detta ämne. Dessutom var den kvinna som skulle ha lite radikalare åsikter fullkomligt paralyserad av nervositet. Så kan det gå.
Jag fick sagt en sak som jag tyckte kom ut helt okej, även om jag nu i efterhand har formulerat saken på tusen smartare sätt. Och som tur var förstod i varje fall Sören att jag menade att funktionshindrade ska synas i samhället INTE för att de är funktionshindrade utan att de är människor med lika rättigheter som alla andra. Men jag ska inte vara för hård mot mig själv - jag är faktiskt nybörjare!
Det var självklart roligt att träffa de andra föräldrarna som var med.
Nu måste jag åka till jobbet!
Jag är i varje fall en erfarenhet rikare. Nervositeten försvann helt inne i studion. Det var så många andra människor att fokusera på. Jag kände inte alls av att det var direktsänding och jag kan avslöja att en debatt inte känns hälften så hetsig i studion som den framstår i tv. Det kändes mer som ett samtal. Kanske inte riktigt, när de mest korkade uttalandena kring minareter kom fram.
Jag antar att det framgick tydligt att den första debatten var så mycket hetare än vår debatt kring Downs syndrom och fosterdiagnostik. Det var lite som om luften gick ur efter den första delen. Jag hade förväntat mig att programledaren skulle ställa tuffare frågor kring fosterdiagnostik. Det kändes snällt - om man kan använda ordet i detta ämne. Dessutom var den kvinna som skulle ha lite radikalare åsikter fullkomligt paralyserad av nervositet. Så kan det gå.
Jag fick sagt en sak som jag tyckte kom ut helt okej, även om jag nu i efterhand har formulerat saken på tusen smartare sätt. Och som tur var förstod i varje fall Sören att jag menade att funktionshindrade ska synas i samhället INTE för att de är funktionshindrade utan att de är människor med lika rättigheter som alla andra. Men jag ska inte vara för hård mot mig själv - jag är faktiskt nybörjare!
Det var självklart roligt att träffa de andra föräldrarna som var med.
Nu måste jag åka till jobbet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)