Badkarusellen

Idag har vi varit och badat i rehab-bassängen på sjukhuset. Det är en sjukgymnast från HAB som håller i det. Malin har inte varit i bassäng på nästan ett år, men det funkade faktiskt bra. Det var bara fyra barn och två av dem var rätt små. Man kan inte säga att gruppen var jämn, men det verkar tveksamt om de två yngsta kommer tillbaka. Rent krasst tror jag att det är svårt att få ihop meningsfulla aktiviteter när barnen har så olika förutsättningar i både ålder och funktionshinder. Vi träffade i varje fall en flicka som gått i vår grupp tidigare. Det var kul!

Jag själv är kluven till badet. Det är så mycket runt omkring för att få ihop det: Lämna storebror på dagis, hem och äta frukost med Malin, iväg till badet, dusch och omkädning. Sedan kommer de 45 minutrarna som gör att det är värt denna karusell. Det är jättemysigt att bada med Malin. Men sedan är det dusch och omklädning, lite mellanmål i cafét, sressa tillbaka till dagis och lämna Malin, fortsätta till tåget och landa på jobbet vid lunch. Sedan får jag jobba rätt länge för att få ihop min dag. Jag är rätt trött nu ikväll och ser inte fram emot att ta tag i dagens läggning ensam. Mannen är och storhandlar så han är ju inte ute på galej direkt ...

Besök på Hab

Idag har Malin och fadern träffat sjukgymnast och logoped på Hab. Eftersom det var i maj vi var där senast har det ju hänt mycket på utvecklingsfronten. Malin tecknar två-ordsmeningar, säger en del ord, har börjat att gå ...

I november är det dags att träffa tandläkaren för att göra en gomplatta. Fram till dess ska vi jobba mycket med munnen så att det inte blir en chock när det ska in en plastbit i gapet. Jag tror att Malin kommer att protestera rätt mycket inför gomplattan och det blir nog förskolan som får ta den träningen. Hon är mer motiverad där. Men vi får se, det är långt kvar.

Innan dess ska vi träffa sjukgymnasten ihop med en arbetsterapeut för att titta på vilken typ av hjälpmedel som finns för att göra Malin mer självständig här hemma. Och med hjälpmedel menar vi nu bra pallar att klättra upp till handfatet med och liknande.

Sedan har jag startat min "kampanj" för att få handledning i Karlstadmodellen via Hab. Har inte fått några svar ännu. Som läget är just nu så jobbar vi på mycket självständigt med Malins träning och har bra stöd från förskolan. Därför blir Habiliteringens roll ganska liten. Men jag vill egentligen inte ha det så - om vi inte orkar driva längre, vem ska då stötta oss om inte Hab finns i bakgrunden?

Ny sjukgymnast

Igår träffade vi en sjukgymnast som jobbar med "vojta". Det är en tysk terapiform som går ut på att man genom att beröra vissa punkter på kroppen kan uppmuntra det naturliga rörelsemönstret hos personer med någon typ av rörelsehinder och/eller försening. Läs mer här.

Det var efter ett tips från en av våra pedagoger på förskolan som vi träffade denna sjukgymnast. Hur som helst ... vi hade en timmas konsultation och Malin "showade" för fullt, kröp, gick sin björngång, tultade sina få steg osv ... Sjukgymnasten tyckte att Malins rörelsemönster var helt perfekt och att hon inte hade något mer att tillföra just nu. Det var så skönt att höra!

Malin går ju inte så mycket ännu och det är klart att vi funderat över när det ska lossna. Men sjukgymnasten sa att vi gjort helt rätt när vi inte stressat henne. Det kommer av sig själv när hon är mogen. Det har vi hört av vår vanliga sjukgymnast oxå, men här fick vi det lite mer förklarat. Vi kände oss verkligen stärkta när vi gick därifrån.

På kurs med pedagoger

I måndagskväll avslutade vi "Karlstad-kursen" som jag gått tillsammans med Malins pedagoger på förskolan. Vi tittade på en film från ett läger med fokus på Karlstadmodellen, som hölls 2007. Filmen inspirerar till övningar och ger en bra bild över vad det egentligen innebär att träna efter Karlstadmodellen. Det var jag som köpt in filmen för kursens räkning. Jag visade den för farmor och farfar innan kurstillfället och då förstod de bättre vad vi egentligen håller på med.

Idag har jag varit med Malin hos sjukgymnast och logoped på Habiliteringen. Malin var på ett strålande humör och körde hela sitt register. Krypa, björngång, upp och stå, gå längs bänkar, hämta bollar, teckna, snacka, flirta ... De var nöjda. Malin tar tid på sig motoriskt - men det verkar som om hon samlar på sig för att sedan ta ett utvecklingsskutt. Vågar jag hoppas på att hon går till sommaren? Kanske vingligt i varje fall. Annars pratade vi en del om hur vi ska få henne att dricka ur glas istället för nappflaska. Sugrör greppar hon inte ännu, men vi fick tips om en specialmugg ... ska kolla vidare på den.

Storebror fortfarande hemma med vattkoppor - men nu är han snart bra. Humöret är på topp igen.