Min lilla röda

Nu skriver jag på min nya lilla Samsung netbook. Jag försöker att vänja mig vid det småttiga men det känns bra. Svårast är det att hitta shift-tangenten, den ligger lite långt åt sidan för lillfingret. Det är naturligtvis skillnad i snabbhet jämfört med vår stora dator men det känns som om vi kommer att bli goda vänner om ett tag, min lilla röda och jag. Från några av vännerna fick jag en passande väska att förvara datorn i så nu kan jag stoltsera med den som en chic liten accessoar ;). Låter det fånigt, jo lite!

Det har varit en solig och fin dag. Snön rinner bort, men det känns faktiskt som om våren är i luften. Vi ska åka till fjällen vecka 12 så vi får nya möjligheter till skid- och pulkaåkning så det är helt ok om det smälter här.

Malin hade kladdat med fingerfärg på dagis idag. Det var populärt såg jag i Idagboken. Träningstillfällena hade också gått bra. Vi har haft en övning som heter "docklek" under en längre period och den har förflyttat sig ut i verkligheten nu. Malin leker ofta i dockvrån och hon leker mer och mer tillsammans med de andra småtjejerna. Skönt att höra.

Imorgon är det dags för ett nytt försök med hörselundersökning. Nu är det på en specialistmottagning för små barn så vi hoppas att det går bättre än förra gången.

Annars håller jag på att försöka få anmäla oss till en TUFF-kurs (teckenutbildning för vissa föräldrar), men jag är inte säker på att vi är "vissa" ännu. Föräldrar till döva barn är däremot alltid "vissa". Fördelen med TUFF är att det är ett omfattande utbildningspaket som sträcker sig över många timmar och att det är gratis. Jag vet att en del föräldrar till barn med Downs syndrom får igenom utbildningen, därför har jag inte givit upp ännu.