03 november, 2009

En sista generation

Simmardag med Malin. Det gick bra, vi hade en mysig stund. Tyvärr ingen mysig lämning på dagis efteråt. Gråt och tandagnisslan. Hon var trött efter badet, även om hon faktiskt hade sovit en hel natt i den nya sängen. Halleluja! Nu tror jag tyvärr inte att det var ett trendbrott för kvällens läggning var seg som kola och jag låg kvar på hennes rum tills hela min kväll gått. Känns det som i varje fall.

Jag läste i tidningen att en bekant till mig (en DS-mamma som jag träffat i flera olika sammanhang) fått ett kulturstipendium för att göra en film om hur det är att leva med ett barn som har Downs syndrom. Projektet heter "En sista generation Downs syndrom". Filmen ska ställa frågor om människovärde, föräldraskap och vad som är gott liv. Bra ämne - sorglig titel på projektet, men troligtvis är alldeles sann.

Inga kommentarer: