Jag har märkt något ... märkt något som sakta försvinner. Malin kastar inte mat, bestick och muggar omkring sig på samma sätt längre. Visst, det händer fortfarande men inte alls i samma utsträckning som det senaste året (!). Nu klättrar hon bara upp på bordet när hon ätit klart. Ärligt talat, även det händer mer sällan. Tänk om vi är på väg ur denna fas. Kan behövas för vi måste uppbåda kraft att ta oss igenom nästa ... rymmarfasen. Har hört att den kan vara länge.
En kul grej - Malins pedagoger bad mig boka in ytterligare en träningsplanering redan nu. Vi behöver mer övningar. Malin är som en svamp just nu. Suger åt sig allt nytt med en gång. Härligt!
Det hände en sjuk grej häromkvällen. Jag tog en promenad, något senare än beräknat. Man är liksom inte beredd på att det mörknar så fort. Hursomhelst, när jag passerar ett skogsparti invid golfbanan möter jag en mörkklädd man ... med gevär! Det känns sådär. Jag ser att han är jägare, men det känns ändå sådär. För att normalisera upplevelsen hälsar jag och frågar vad man jagar nu? Sjöfågel? Svaret blir "Nej, jag jagar rådjur, räv och annat som är roligt att döda". Behöver jag säga att det fortfarande kändes sådär när jag promenerade vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar