Visst har Malins funktionshinder märkts av tidigare. Men så länge barnen är små är inte skillnaderna så markanta. Nu blir det allt tydligare. En annan "snart-3-åring" förstår att man inte ska doppa händerna i mammas dricksglas gång på annan, förstår att bilar är farliga (även om de inte är trafiksäkra!), kan ta till sig att brorsan blir ledsen när man drar honom i håret för femtielfte gången ... osv.
Vi föräldrar tittar på varandra med trötta blickar och inser hur mycket tålamod vi måste uppbringa de närmsta åren. Vår småbarnstid tar inte slut på länge.
För att inte bara var trött och negativ i detta inlägg kan jag rapportera att jag fick mycket positiv återkoppling kring Malins träning på förskolan idag. Det är skönt att känna att vi verkligen är på rätt väg och har funnit ett bra sätt att arbeta. I nästa vecka ska jag ta tjuren vid hornen och prata med HAB om att vi vill ha handledning enligt Karlstadmodellen. Jag vet att det finns möjlighet i vårt landsting nu, även om inte HAB erbjuder det själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar